Ständigt öppet hus

av Lotten Bergman den 26 augusti 2012

Jag brukar säga ”kom på besök” och så väntar alla på en inbjudan. Nej, inte alla – vissa tar på mig på orden och dyker upp när som helst. De kliver in i röran och känner sig som hemma och sätter igång att torka av kladdiga bänkar, möblera om i kylskåpet och somna i någon av sofforna.

Nyss kom kommentatörerna Skogsgurra och Hyttfogden in genom dörren. De var på väg någonstans från någonstans och behövde en kopp kaffe.

Men.

Jag har ju vissa problem med kaffemakeriet här hemma.

Historien bakom finns här.

Historien bakom finns här.

Så Skogsgurra och Hyttfogden slängde upp ett trangiakök och satte igång att elda. En föreläsning om konsten att tända tändstickor på scoutvis (jag gör förstås fel) serverades tillsammans med en mycket god kopp kaffe.

Skogsgurra och spriten.

Skogsgurra, köket och spriten.

Så nu upprepar jag: välkomna! (Men förvänta er inte ordning eller kaffe.)

Uppdatering
Denna bild summerar besöket väl:

Champagne, kemi och pruttar.

Champagne, kemi och pruttar.

 

{ 32 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }

Cecilia N augusti 26, 2012 kl. 17:18

Ska jag vara först nu då?
Vart tog PK och Pysse vägen? Det var väl de som skulle ha kaffet?

Lotten Bergman augusti 26, 2012 kl. 17:37

Ja, hade de kommit hade jag nu kunnat servera svampsås som är gjord på Örjans trattisar. (Ni ser: utan bloggen hade min tillvaro varit tyst och tråkig samt svamp- och kaffelös.)

Karin augusti 26, 2012 kl. 18:16

Nu måste vi ju få veta hur man gör när man gör scouträtt! Man håller tändstickan lodrätt mot plånet med ena handen och knäpper till den med andra handens pekfinger så att tändstickan far iväg i luften med ett pfssst och antänder det som ska antändas vid landningen? Inte? Men hur var det då?

Lotten Bergman augusti 26, 2012 kl. 18:39

Självklart kommer instruktioner, Karin! (Men nu ska vi äta mat.)

Karin augusti 26, 2012 kl. 18:40

Och så läste jag kaffemakeriinlägget med alla mögelorgier och till den stacken kan jag dra ett litet strå. Det hände sig att jag skulle resa bort några veckor och gästerna som befann sig i huset stannade kvar ett par dagar till. De ville gärna vara föredömliga gäster, så de såg till att släcka alla lampor när de for och så drog de ur sladden till kylskåpet också, för säkerhets skull. Men de glömde att tömma kylskåpet innan. Såväl kylskåp som hus befann sig strax söder om ekvatorn. Och om man förvarar ägg i fyra veckor i 35 graders värme nöjer de sig inte med att ruttna. De exploderar så småningom och bildar ett slags lurvig tapet på kylskåpets sidor…

Cecilia N augusti 26, 2012 kl. 19:21

Nu fattar jag varför inte PK dök upp. Det är ett gammalt löfte i vägen förstår jag.

Tusen-Boel augusti 26, 2012 kl. 19:30

Som gammal scout vill jag förstås veta hur ”scouträtt” ser ut. Misstänksam.

Pysseliten augusti 26, 2012 kl. 20:03

Vi är sådana där gäster som säger att vi ska komma och sedan inte kommer! Som att våldsgästa fast tvärtom. Karin, det där äggliga kylskåpet hade jag velat se!

PK augusti 26, 2012 kl. 20:10

På tal om scouträtt. Tänk på att man skiljer på ”sanning” och ”SGsanning”.

Vespa Vulgaris augusti 26, 2012 kl. 21:20

Häggens kemibok är ett måste i varje hem!

Lotten Bergman augusti 26, 2012 kl. 21:25

Nu har Skogsgurra och Hyttfogden åkt, men de lovar att när de kommer fram till hotellet i Alvik komma hit och berätta om scoutkunskaper. (Det handlar om vinklar och friktion.)

Jag hade för övrigt kunnat ge min vänstra hand för en bild på mögeltapeten.

Lotten Bergman augusti 26, 2012 kl. 21:27

Vespa Vulgaris: Jag är ju dotter till en kemist, fru till en kemist och mor till än så länge två kemister. Vi sover alla med Häggen under huvudkudden.

Karin augusti 26, 2012 kl. 21:45

Pysse: Nej, det hade du inte.
Såhär avlägsnar man en ruttet-ägg-tapet från kylskåpsväggarna: Man håller för näsan med ena handen och skrapar bort allt som går med den andra handen, med hjälp av en sickel. Sedan knäskurar hela kylskåpet några gånger. Så byter man alla lister. Sedan konstaterar man att det inte hjälpte och köper nytt kylskåp och betalar lite extra för att fraktfirman ska förbarma sig över det gamla. Men tror någon att man under hela denna process kommer ihåg att ta fram kameran? Så du får behålla vänsterhanden, Lotten.

Skogsgurra augusti 26, 2012 kl. 23:00

Nej, Karin. Det där att knäppa iväg en brinnande tändsticka tillhör pyromanin. Jag återkommer strax till ämnet, men först måste jag säga att Lotten bjöd på en (faktiskt) otroligt god kyckling med sås på mycket sherry, grädde och Örjans trattisar. Vi satt tysta och tankfulla i bilen på väg till Alvik. Men emellanåt hördes ”den var riktigt bra” omväxlande med ”va gott det var”.

Alltså, de flesta gör som Lotten. Tar ett frökentag i den vita sidan av tändstickan och drar den mot ladans plan. Vanligen inträffar då följande: Tändstickan tänds (ibland) och går sedan av så att den brinnande delen far iväg och orsakar oplanerad eld på oönskat ställe. Situationen kan lätt snabbt utvecklas mot större incident aka eldsvåda.

Det rätta sättet att göra det är som följer:
1. Fatta stickan i ett så kallat penngrepp. Då blir brytmomentet på stickan lågt, vilket minskar risken att den går av.
2. Utför en kraftfull stötglidande rörelse mot plånet och i riktning från dig. Tändstickan tänds.
3. En rejäl Follow-Through (se golfinstruktion) gör att den brinnande stickan nu har rätt vinkel så att elden ”klättrar” uppför virket och ger goda förutsättningar att tända brasa, Trangiakök eller ljus.

Tja, så enkelt är det. Ett besök i Lottens kök rekommenderas. Diskussionerna rörde allt från Fjärtomaner via molekylvikter till svenska influenser i norra Polen. Intressant och inspirerande.

Lotten Bergman augusti 26, 2012 kl. 23:06

Ladans plan! Ha! HURRA!

Annika augusti 26, 2012 kl. 23:21

Nämen finns Le Petomane på svenska?! Jag har den bara på engelska, bärande den franska originaltiteln och med undertiteln Gone With the Wind. Ett självklart nummer bland våra s.k. toaböcker, de som står i en hylla på gästtoaletten.

PK augusti 27, 2012 kl. 08:34

Ladans plan? Det vet varenda japan.

PK augusti 27, 2012 kl. 08:38

Jag trodde att det rätta sättet att göra upp eld för skojter är att tänka två skojter mot varandra. I alla fall enligt hr Ljung.

Skogsgurra augusti 27, 2012 kl. 08:41

Det hade nog fungerat det också. Men Olle var blöt efter spring i skogen och själv är jag bara föredetting. Så det fick bli tandstickor. Det var Lotten som, trots bedrövlig teknik, fick fart på brasan.

Lotten Bergman augusti 27, 2012 kl. 09:28

Jag skrattade högt åt ladans plan för att jag inte har tänkt på den historien på länge.

(Förklaring nu för alla som inte vill googla sig fram. Ni vet hur Posten förr i tiden verkligen funkade. När man slapp armbåga sig fram via köttfärs och dessutom fick tala med folk som visste vad ett paket till England kostade? Well, när någon från utriket ville skriva till tändsticksfabriken, tog de första bästa text från asken, vilket var ”Tända endast mot lådans plån” [underlig formulering]. Men de där onödiga fnuttarna behövs väl inte, så adressen blev: ”Tanda endast mot ladans plan”. Och Posten lyckades leverera försändelsen!)

Karin augusti 27, 2012 kl. 10:20

Man strök helt enkelt början på meningen som blev för lång för den lilla tändsticksasken. Från början löd den grammatiskt korrekta formuleringen: ”Dessa säkerhetständstickor tända endast mot lådans plån.” Till skillnad från de osäkrade som man kunde tända mot en vägg, närmsta sten eller byxbaken.

PK augusti 27, 2012 kl. 10:59

Jag trodde att formuleringen utan onödiga fnuttar hade tillkommit på askar från ett land i Asien som oblygt kopierade inte bara tändstickan utan även förpackningen.

I Fröken Fleggmans mustasch förekommer en sång om japaner och hur dom kopierar och konkurrerar, där en av refrängerna avslutas med just ”Tanda endast mot ladans plan, det vet varenda japan.”

AndersGM augusti 27, 2012 kl. 11:47

Instämmer med PK. Däremot har jag hört historien om hur AGA-fabriken på Lidingö fått brev från AGA-spisens förlovade land England adresserade till ”Luckan skall vara stängd, SWEDEN”

Helena E augusti 27, 2012 kl. 14:36

Oj, min kommentar från igår var nog egentligen tänkt att hamna här, men, men, gjort är gjort. Jag känner mig fortfarande inkluderad och välkommen!

Tusen-Boel augusti 27, 2012 kl. 17:03

”stötglidande rörelse” – en formulering som kan ge spridda associationer, men helt adekvat beskrivet. Gurra, helt ”scouträtt”! Enda sättet att tända en tändsticka (för att inte tala om ett Trangiakök)!

Lotten Bergman augusti 27, 2012 kl. 18:38

Tack, Karin – jag hade ingen aning om att det först stod “Dessa säkerhetständstickor tända endast mot lådans plån” och hade inte vett att räkna ut det heller.

Cecilia N augusti 27, 2012 kl. 23:30

Va?! Jag kände inte igen Häggen. Min är blå och inbunden och härligt tungt glansigt katalogpapper i sidorna.
Är den där … paperback?

Jag tror PK har rätt om sanningen.
Men var på skalan hamnar då statistik?

Skogsgurra augusti 27, 2012 kl. 23:41

Anders GM “Luckan skall vara stangd, SWEDEN” Eller fick dom med prickarna?

Min sanning och statistik ligger rätt nära varandra på skalan. Och då talar vi om GOD statistik.

Tack Tiohundra-Boel (en liten känga åt Svenska Språknämnden – numera Språkrådet).

PK augusti 28, 2012 kl. 09:33

När jag var scout så fick vi inte lära oss att tända tändstickor på något speciellt scoutsätt. Däremot lärde jag mej den hårda vägen att även den minsta droppe rödsprit kan förstöra en hel kastrull med soppa. Ja inte kastrullen då, utan soppan.

Skogsgurra augusti 28, 2012 kl. 09:52

Om man silar rödspriten genom en skogaholmslimpa så kan rödsprit rädda dem mest vidbrända och vidriga soppa. Det lärde jag mig inte i scouterna måste jag tillägga.

PK augusti 28, 2012 kl. 10:34

Men knopar fick vi lära oss. Och att sjunga visor med nonsenstext så snabbt som möjligt samt att ropa peppramsor. Även dom oftast med nonsenstext.

Skogsgurra augusti 28, 2012 kl. 11:03

En koling gick på gatan

Lämna en kommentar

Previous post:

Next post: