Mitt bollsinne och ”Bragden”

av Lotten Bergman den 22 augusti 2012

Jag har inge vidare bollsinne. Det jag kan göra med en boll, har jag tränat upp under 35 års basketspelande. Jag ser inte klok ut om jag försöker slå till en tennisboll med ett brännbollsträ som är mindre än en stekpanna eller tjongar till en volleyboll utan touch-feeling – och jag kan inte på några villkor jonglera småbollar eller trixa med trasan. Men jag kan spela basket.

Och så kan jag ju serva i pingis. Att sedan returnera den lilla bolluschlingen som kommer tillbaka med en farlig underskruv är komplett omöjligt – eftersom det är min pappa som står på andra sidan bordet. Alla pingisspelare är mina idoler, och då särskilt bragdmännen från slutet av 80-talet och början av 90-talet. (Jorå, Stellan Bengtsson och Hammaren Johansson som kom först var ok de också.)

När pappa spelade i pingis-VM i juni (oldboys dårå), var Äpplet med och spelade. Jag klev över avspärrningar, trampade små barn och gamla tanter på fötterna och hängde över kanten på Globens läktarplats för att kunna ta denna bild:

Det är han som tittar hitåt med röd racket i handen.

Det är han som tittar hitåt med röd racket i handen.

Alla som står i bakgrunden på bilden ovan är funktionärer eller spelare … som liksom jag har armbågat sig fram till en plats för att få en skymt av Den Store Liraren. (Varken J-O Waldner eller Jörgen Persson var där.)

Så här glad var pappa när han skulle få spela:

Per Stenson 2012.

Per Stenson 2012.

Per Stenson 1953. ”Min racketfattning är helt oacceptabel.”

Men nu till mitt ärende. Igår gick ”Bragden” på tv – en dokumentär om det svenska pingisundret – och denna dokumentär var så bra att jag inte kunde sitta ner i soffan och titta. Jag stod upp och klappade händerna, tjoade med, gick upp på tå vid de svåraste bollarna och skrattade åt de synnerligen magra benen som alla stod på.

Se den!

Emellanåt får man skåda de tre inte särskilt grånade herrarna visa hur kineserna spelade och hur svenskarna försökte komma åt spelets hemlighet. Och nu bryter jag säkert någon upphovsrättsslig regel med denna bild, men so sue me, it’s for a good cause.

J-O Waldner, Mikael Appelgren och Jörgen Persson.

J-O Waldner, Mikael Appelgren och Jörgen Persson.

(Den finns på SVTplay i 29 dagar till och man måste inte vara pingistoka för att gilla den.)

Fotnot
Min egen största bragd var när jag en gång efter tre förlängningar lyckades sätta ett avgörande straffkast.

{ 39 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }

Skogsgurra augusti 22, 2012 kl. 12:49

Först! Hoppas jag. Språkplåga: Ett rack i stället för en racket. Bör avhandlas.

Christer augusti 22, 2012 kl. 13:06

Ingen dålig bragd, Lotten!
För övrigt heter det väl ett racket i så fall? Eller möjligtvis en rankett.

Lotten Bergman augusti 22, 2012 kl. 13:19

Se hur väl jag undvek rack**-frågan i min text … och hur den ändå dök upp det första som händer! (Vi har varit oense om detta förut emedan jag – språkpolisen – plägar säga fel.)

Vi kollar i NE:
en rack: anordning för fasthållande av rå eller gaffel intill mast
ett rack: skåp för elektronisk utrustning
racket: slagredskap i vissa bollsporter, t.ex. tennis, badminton, bordtennis och squash.

SAOL har en underlig definition, nämligen:
en racket: redskap att slå boll med i tennis

Alla andra racketsporter är därmed kränkta.

(Och ja, i min värld säger man ett racket, vilket alltså är feeeeeel.)

Niklas augusti 22, 2012 kl. 13:26

Ja, Christer! Kompaktfagotten är underbar. (Men det hade känts bättre om han kommit upp till tonikan.) Finns den i tennisvariant också?

Flinn augusti 22, 2012 kl. 13:28

Jag tyckte också att den var bra! Fast efter ett tag kunde jag liksom inte låta bli att även fnissa lite åt att flera av dem liksom sa liksom mest hela tiden. Liksom. (Se till exempel en halv minut med början ungefär 54:30 in i programmet.)

Niklas augusti 22, 2012 kl. 13:39

Ett racket låter ju helt riktigt men racketet blir ju lite konstigt precis som en racket låter fel men racketen rätt. Ett queerord mitt emellan neutrum och reale? (Ja jag vet att den ena har bytt namn men så där hette det när jag gick i skolan.)

listoplisto augusti 22, 2012 kl. 14:04

Himla bra dokumentär faktiskt, om än ett hiskeligt överanvändande av ”liksom”.

*undviker helt frågan om slagredskapet*

Annika augusti 22, 2012 kl. 14:50

Oerhört förvirrande. Jag trodde jag visste vad jag tyckte men nu tycker jag varken eller både och. Ungefär som Niklas, menar jag.

Fast dokumentären var verkligen sevärd och man nästan längtar efter tillgång till ett pingisbord.

Cecilia N augusti 22, 2012 kl. 15:02

Lotten är lik sin pappa.
Nu ska jag liksom se på svt play.

PK augusti 22, 2012 kl. 15:42

Har man straffkast i pingpong?

Christer augusti 22, 2012 kl. 16:02

Det, liksom, liksom, var ju liksom en helskön liksom dokumentär, liksom.

Lotten Bergman augusti 22, 2012 kl. 16:14

Man undrar om redigerarna klippte bort 317 stycken liksom eller om pingisspelarna uppmärksammades på sina ideliga liksom och att det egentligen var ännu värre. Liksom.

(Men sällan har jag störts så lite av en liksomattack som i detta underbara program.)

Örjan augusti 22, 2012 kl. 17:20

Visst gäller det en jättefisk. 160 kg hälleflundra.
Men?
”Sardin på glädjen”?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15291647.ab

Skogsgurra augusti 22, 2012 kl. 17:29

Jag tror att det var liksom ett medvetet stilgrepp. Det snackades ju liksom hela tiden om olika fiskar. Mycket lax och flax – fast flax är mera fågel, liksom. Vissa journalister kan liksom inte begränsa sig. Ja, så är det liksom.

embryo augusti 22, 2012 kl. 17:53

det stavras raclette, som i von dy

PK augusti 22, 2012 kl. 18:35

Lottens sardinsinne och Brugden. Liksom.

PK augusti 22, 2012 kl. 18:36

Jag kan steka pannkakor utan att kladda ner händerna. Så de så.

Lotten Bergman augusti 22, 2012 kl. 18:54

Åh, embryo påminner mig om att jag har glömt att blogga om fondue. (Mycket spännande historia som innehåller bananflugor.)

Örjan augusti 22, 2012 kl. 18:56

Kolla boet. Alla ungarna hemma. En av parenteserna just levererat ännu sprattlande fisk (nära att fisken tog sig ur boet).
Rejält tonårsskrän som tidigare.

Annika augusti 22, 2012 kl. 18:58

Ja! När jag just kollade (utan uppmaning för det hade jag redan gjort) hade de varsin fisk och åt snällt och fredligt — ingen slogs, ingen skrek, alla trevliga och vände ändan åt kameran. Så skönt att se.

Lotten Bergman augusti 22, 2012 kl. 19:03

Ja, alla tre med varsin fisk! Det får mig att tro att de jagar tillsammans och känner syskonkärlek. Men mest tror jag det för att jag vill att det ska vara så.
http://pontu.eenet.ee/player/kalakotkas.html

Örjan augusti 22, 2012 kl. 19:06

Annika. Helt rätt. Ser nu att alla tre har varsitt byte att äta på. Öppnade länken precis när parentesen flög iväg och S8 (Estelle?) nästan missade att ta över den levererade levande ännu sprattlande fisken.

Helena E augusti 22, 2012 kl. 19:56

Kollade in rankett-länken och gladdes åt en välformulerad kommentar:
”A strangled saxophone that has eaten too many beans.”
Så låter den faktiskt!

Örjan augusti 22, 2012 kl. 19:57

Alla ungar mätta och glada? Men ingen vill tydligen övernatta hemma. Tomt i boet.

Luna augusti 22, 2012 kl. 21:34

Alternativ till fåglarna?

http://www.moosegarden.com/moosecam/

Pysseliten augusti 22, 2012 kl. 21:53

Rundpingis är så roligt! Imorgon ska jag springa Bellmanstafetten, det blir nog också roligt. ”Det var en tysk, en rysk och en Bellman …”

Luna augusti 22, 2012 kl. 21:59

Eh, ja, nu blir det ju mörkt. Då ser man ju inte så mycket.

Lotten Bergman augusti 22, 2012 kl. 22:05

Berätta, Luna, är det ruvande älgar?

Cecilia N augusti 22, 2012 kl. 22:17

Jag tror det är såna här hon menar.

Luna augusti 22, 2012 kl. 23:30

Ja, exakt! Tack för länkservice, Cecilia N! Jag kan ju inte göra snygglänkar.

Lotten Bergman augusti 22, 2012 kl. 23:33

Kan du visst, Luna! Kolla på länken som heter ”Länkskolan” i högermarginalen!

(Men man måste inte kunna — det funkar ju lika bra med selleri. Eh, fullänk.)

Luna augusti 22, 2012 kl. 23:49

Man får ju välja sina strider här i världen, så jag kör med selleri vid behov.

(Oh, så mycket konstigheter man kan läsa in i den meningen!)

Annika augusti 22, 2012 kl. 23:52

Mm, mhm, mörkt, ja. Fel sorts mörkt när man är astronomiskt intresserad. Det menar jag bokstavligt — vi går ut, sitter å bänk i trädgård, konstaterar att det var ju väldigt mörkt men inte klart alls fast det ser ut som om det vore det. Inte en enda stjärna syns i kikare. Börjar vi i förtvivlan vissla på Rhapsody in Blue, tills vi måste gå in och spela den. Inte så dumt, det, åtminstone. Men när blir det stjärnklart?

Skogsgurra augusti 23, 2012 kl. 00:02

Också med i VFFSS (vänföreningen för svensk satellitspaning)?
Ljumma höstkvällar i nära horisontalläge och lämplig dryck. En härlig hobby.

Annika augusti 23, 2012 kl. 00:15

Nej, inte formella satellitspanare, även om vi givetvis noterar alla satelliter som råkar fara över oss. Vi är dåliga på att hålla reda på tider och riktningar, särskilt som det varierar exakt hur dags vi dräller ut om aftonen/natten. Å andra sidan har vi inte bara storkikare utan därtill spegelteleskop, vilka dock bäst kommer till sin rätt när vi åker ut i skogen och hittar lämpliga högt belägna hällar med fri sikt runtomkring och inga ljuskällor …

Jag skrev astronomiskt, va?

Annika augusti 23, 2012 kl. 00:37

… jestanes, nu ska de visst skicka ut Sarah Brightman i rymden också. Det blir väl roligt för henne hoppas jag (och om jag hade flera hundratals miljoner att kasta omkring mig skulle jag antagligen också), men mest skrev jag det här för att se om det blev en länk som är snygg och fungerar. så få se, vänta ett ögonblick …

Annika augusti 23, 2012 kl. 00:41

Ayyup — jag kan. Puh.

Skogsgurra augusti 23, 2012 kl. 09:22

Jula säljer ut vilstolar som är alldeles utmärkta för satellitspaning. Priset är mycket överkomligt, SEK 99/st. Fungerar bra även i ickespanläge.

Era aktiviteter känns mycket avancerade. ”hålla reda på tider…” det är väl att ta i.

Christer augusti 23, 2012 kl. 09:43

Om man ändå är inne på svtplay.se kan man passa på och se Veckans föreställning med New Tide Orquesta. Mycket bra!

Lämna en kommentar

Previous post:

Next post: