torsdag, augusti 16, 2012

Sista landskampen på Råsunda

av Lotten Bergman den 16 augusti 2012

Ja, det är då för väl att de har byggt en ny arena för fotbollslandskamperna eftersom min rumpa inte längre får plats på Råsundas norra läktare.

Ni förstår nu hur liten man måste vara för att få plats?

Ni förstår nu hur liten man måste vara för att få plats?

Medan Södra Stå stampade sambatakter, satt jag med pappa och svåger på Norra Sitt och försökte att inte svälla ut över kanterna. Sitsarna måste helt enkelt vara dimensionerade efter 50-talets magra ynglingar och inte 2012 års muskulösa basketspelare.

Inte heller logistiken funkar på Råsunda. När nationalsångerna spelades såg många av entréerna ut så här med långa köer:

Andra ingångar var kölösa, men man får icke gå in på fel ställe.

Andra ingångar var kölösa, men man får icke gå in på fel ställe. (Vi försökte.)

När det gäller själva matchen, såg den från kortsidan alldeles förfärligt bedrövlig ut. Vi i publiken gjorde vågen i flera minuter och skrek och applåderade och hade oss, men det roligaste att titta på var nog Brasiliens målvakt som stod och gjorde åkarbrasor för att hålla sig varm.

I min kommande kioskvältare på temat ”Jag mötte Lassie” kan jag förresten numera skriva ett kapitel om världens bäste fotbollsspelare genom tiderna:

Den inringade kameran var synnerligen imponerande där den for fram, upphängd i tre linor på ett snillrikt sätt. Jodå, Pelé vid pilarna var fin han också.

Den inringade kameran var synnerligen imponerande där den for fram, upphängd i tre linor på ett snillrikt sätt. (Jodå, Pelé vid pilarna var fin han också.)

Men ack, den stora behållningen var nog ändå att få sitta och försöka identifiera alla spelare på gångstil och hårlängd samt att se Andreas Isaksson skälla ut domaren och tjonga iväg bollen utanför stadion. (Han sparkade i vredesmod bort den så att den aldrig kom tillbaka för att domaren dömde straff efter en situation som bara borde ha gett frispark och för att straffskytten halkade till och sparkade till bollen två gånger och inte en.)

Och så har vi ju min senaste favorit – Tobias Hysén – som har fått axla Allbäcks fallna mantel: att sitta på bänken och bli kall och stel och sedan kastas ut på planen när det är tio minuter kvar för att helt enkelt avgöra eller i alla fall ge publiken lite pirr i magen.

En utförligare matchrapport finner ni för övrigt hos t.ex. Majlard, som var särskilt förtjust i brassarnas Neymar:

”Just Neymars vilja att kunna förena attraktion med effektivitet särskiljer den spenslige forwarden, som har asiatiska drag i sitt pojkaktiga ansikte.”

Ja. Så står det. Hjälp.

Min svåger hade gjort ett Heja Sverige-plakat.

Min svåger hade förstås gjort ett Heja Sverige-plakat.

Uppdatering!
Folk frågar mig oroligt ”Men var det inte kul?” eftersom jag låter lite gnällig och klagar på både sitsar och spel samt köer. Jo! Det var jättekul! Jag är ohyggligt road av dylika tillställningar och vill bara meddela alla i min omgivning att jag faktiskt aldrig har sett en landskamp i hockey på plats …

{ 43 kommentarer }