Hoppa till innehåll

Hohoooo, alla fiskgjusespecialister!

Vi har här på bloggen sedan den 6 juni följt ett fiskgjusepar som förmodligen bor i Lettland, men som ligger på en estnisk server. (Eller nej, de ligger ju i sitt bo.) HÄR är de. Ungarna kläcktes den 14, 17 och 19 juni och ska tydligen kasta sig huvudstupa ut ur boet i slutet av juli.

Susanne i kommentatorsbåset tipsade om ett annat bo i Skottland, som hon har besökt på riktigt och det visade sig snabbt att det finns kameraövervakade storkar och örnar och jag vet inte allt i hela världen – och huuuuur ska man [jag] hinna försörja familjen om det ska vara så är spännande med fåglar?

Katherine, Estellan (Esteban?), Estrid (Ester?) och Estelle.
Katherine, Estrid (Ester?), Estellan (Esteban?) och Estelle. (Jag är lite osäker på om vi är överens om barnens namn.)

Vi har tusen och en undringar och googlar oss blå – men skulle verkligen vilja öppna båsets kommentatorsfält för någon som har specialkunskaper. Fast jag har så konstiga frågor.

– Varför möblerar de om på ett så oplanerat sätt där största grenen släpas fram och tillbaka och sedan till ursprungsplatsen igen?

– Håller föräldrarna koll på att ungarna får så mycket mat de behöver eller kör de lite på känn?

– Kommer ungarna att ringmärkas?

– Tar mamma Katherine större ansvar för boet, möbleringen och matningen medan pappa Ernie mest är ute och jagar och sitter på puben – eller är det bara som det ser ut?

– Klättrar någon kameraman upp och torkar av bajset som ibland kommer på linsen?

– Känner ungarna att de är syskon och att de ska måna om varandra som andra syskon?

– Hur länge sover en fiskgjuse när den sover länge?

– Kommer ungarna att ha träningsvärk när de väl börjar flyga – och hur i hela friden tränar de upp sina vingmuskler där de bara sitter i boet och biter sig i armhålan?

– Om Katherine inte är ute och jagar under en hel månad eller så, växer inte hennes klor till Pelle Snusk-naglar då?

Pelle Snusk och hans naglar.
Pelle Snusk och hans naglar.

Får vi inte svar, måste vi ju åka till Lettland och undersöka saken närmare. (Skriver jag mest för att jag å tjänstens vägnar faktiskt ska till Riga om en vecka.)

Share
Publicerat iBloggen

57 kommentarer

  1. Marianne

    Alltså, den hulda modern heter Katharine. Jag känner ett väldans ansvar för att detta blir rätt; det var jag som döpte henne och det var så Hepburnskan stavade. 🙂

    Muskelfrågan är väl lite samma grej som att barn plötsligt har muskler som räcker till att ställa sig upp fast de inte har gjort det tidigare? Eller så kommer alla tre att ramla rakt ned på näbben i den lettiska backen för att Ernie har misskött sin uppgift som personlig tränare.

  2. Ytterligare en fråga. Vad är en ”gjuse”? Vi vet ju ungefär vad en ”fiskgjuse” är. Men en gjuse? Är det ungefär samma sak men som lever av små landdjur? Katter, harar, kaniner och sånt?
    Jag har googlat hargjuse, kaningjuse, kattgjuse utan resultat. Eller finns det kanske växtätande gjusar?

  3. sorry särskrivning satellitinfo ska det vara.

    Undra förresten om Lotten, likt Emil i Lönnebergas mor Alma,
    sitter och för anteckningar i en blå skrivbok om hur båsinvånarna
    sköter sig angående stavning och språk?

  4. Många intressanta upplysningar i länken, Marianne. Men inga svar på mina frågor.
    ”Varifrån benämningen gjuse kommer är dock inte så säkert. En teori är att ordet har härletts från den indoeuropeiska roten gheu- som betyder ungefär ’ropa, skälla’. Efter den andra teorin är ordets ursprung den germanska roten ghju- som är besläktad med det grekiska ordet ikhtys som betyder fisk. Eftersom namnet också
    har stavats ljuse kan man tänka sig att namnet betyder ’ljus’, eftersom fiskgjusen är ganska ljus i färgen. Också måsar har kallats ljuse. Namnet fiskgjuse har nämnts först 1541 men är troligen äldre. Fågeln har också blivit kallad för fiskörn, fiskhök, sjöhök, fiskblinkare och blåfot. (Peterson 2002, 78; Tyrberg 1996, 28-29.)”
    Frågorna om kaningjuse eller rent vegetariska gjusar står också öppna. Som alltid behövs det mera forskning.

  5. Jag för anteckningar blott och enbart om mina egna armhävningar och sit ups, LL99. (Och när Bosse Hansson sa fel i tv – det var jätteroligt.)

  6. Örjan

    SG: Kaningjusen har tyvärr dött ut.
    Grönsaksgjusen har troligtvis aldrig funnits. Fåglar som äter ”kaninmat” har annan form på näbben. Ibland spetsiga som kråkor och ibland krokiga som papegojor.

  7. Det är lite sorgligt att kaningjusen dog ut. Den var på sitt sätt lika ståtlig som fiskgjusen, men med ett mildare sinnelag. Det finns medeltida berättelser där kaningjusen tagit hand om barn som ”satts ut” dvs övergivits av sina olyckliga mödrar och fötts upp på av styvmodern uppstött, halvsmält kanin.
    Detta med kanin och hare är lite känsligt. Den beblandning mellan arterna, som för övrigt resulterade i hybridarten ”leporid”, ansågs under många sekler som ett djävulens elaka spel med osjäliga djur i syfte att luckra upp de stränga moralregler som då rådde.
    Jag bodde en tid i kvarteret Leporiden på Söder i Stockholm och har därför studerat ämnet extra noggrant.

  8. Fornhögtyskan har faktiskt ett ord ”geoz” som skulle kunna betyda gjuse. Om man tar hänsyn till en vanlig vokalbrytning (e=jo, eller ju – jfr till exempel erde=jord) blir geoz=gjuoz=gjuz och med hänsyn till att det energiskt uttalade z gärna mjukas upp till ett s med påföljande e har vi gjuse. Det kan vara bildat på den indoeuropeiska roten gheu, som anses vara ett ljudhärmande fågelläte.

    Och ja, mycket tråkigt det där med kaningjusen.

  9. Är nu den englundska etymologin igång igen …?

    Fast det där ”gheu” som gurra skriver om (ajaj, en annan englundare) …
    Om man får gh till att bli nån sorts hårt h, ungefär som när man stöter ut luft för att man har fått ett hårstrå på tvären i svalget så hörs det ju att det betyder skall. Och de där förfärliga korta skrien som de IBLAND UTSTÖTER RÄTT IN I MIKROFONEN kan ju kanske sorteras in bland skall.

  10. Karin, äldre svenska versioner av fiskgjuse är ju
    Fiskagiusen (från 1541), Fiskekiusar (1733), Fisktius (1748),
    Fiskkjuse (1807).

    Jag tror också att det har med härmande av lätet att göra och
    att det har med det skrikande/tjutandet att göra.

    ”[jfr sv. dial. (Finl.) gjus(o), f.; medelst det i djurnamn vanliga suffixet -se (jfr GUMSE, MÅSE) bildat till fsv. giudher, giodher (anträffat bl. i ortnamnet Giudhanæs, Giodhanæs, nuvarande Djuvanäs), sv. dial. (Finl.) gjud, -gju(de)r (i ssgn fiskgju(de)r), judar, pl. (Smål.), motsv. nor. dial. gjod, isl. gjoðr, till en ljudhärmande rot gheu, ghou, som äv. föreligger i isl. geyja, skälla, sv. dial. göla, tjuta; besläktat dels med sv. dial. (Smål.) jutar, pl., fiskgjusar, fht. (erin)geoz, dels med feng. (earn)gĕat. Jfr

    http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/85/200.html

  11. Det ser illa ut med Fisktjutarna. Katharine står på ett ben och gör just det, tjuter. Av det andra benet syns inget. Oroad.

  12. Mitt etymologiförsök vilar kanske på lite skakig grund, men dock på en grund. Kolla fiskgjuse i Hellquist (http://runeberg.org/svetym/). Och vokalbrytningen är väl ett såpass vanligt och välkänt fenomen att det inte behöver förklaras. Min minst underbyggda del av etymologin är det där med z som blir se. Där lutar jag mig nog mer mot intuition, att energiskt uttalade slutkonsonanter alltsomoftast får ett obetonat e efter sig.

  13. PGW

    Men för att återgå till praktikaliteterna, kan fiskgjuseungar alltid flyga när de kastar sig ut från boet första gången? Nu ser vi ju inte omgivningarna ordentligt, men det ser inte ut som det finns några egentligen möjligheter till flygmisstag?

  14. Örjan

    PGW. Tror man kommer att få se dem göra många ”helikopterstarter” dvs upp och tillbaks till bokanten, innan de ger sig iväg

  15. PGW

    Aha! Ja det låter lite mer betryggande i alla fall, åtminstone om de prickar bokanten ordentligt. Pyttegjusen har förresten växt på sig bra tycker jag, det känns bra.

  16. Ju mer jag tänker på det, desto troligare är den enkla och självklara bildningen fisktjutare->fiskgjuse (med olika avarter och irrvägar innan det stabiliserat sig). Forna tiders språkforskare och etymologer var kanske mera djupgående, men de hade inte våra möjligheter att snabbt få överblick och ta del av andras uppfattningar. Och, förresten, djupgående leder lätt till grundkänning – kanske haveri.

  17. Christer

    Intressant, Örjan! Kanhända de börjar med att lära sig ryttla? Det vore ju onekligen säkrast, även om det verkar bra mycket svårare än exempelvis glidflykt, rent tekniskt.

  18. Här i de östra provinserna är det gott om kaningjusar, eller rabbisgjusar som de borde heta här. Konstigt nog kallar de flesta dem för kungsörnar.

  19. Maj Korner

    Pratade med en pippiintresserad kollega igår och han är övertygad om att ungarna kommer att ringmärkas när benet, vad det nu hette på fackspråk, är lagom tjockt så att ringen inte ramlar av men inte heller klämmer åt när de växer lite till.

    Dessutom tror han inte de blir flygfärdiga förrän i mitten på augusti.

  20. Självklart blir det utförlig hotellrapport. Särskilt baconavdelningen kommer att undersökas. (Kolla Christers länk.) Dock – slår det mig nu – vet jag alls inte var vi ska bo. Hm.

  21. Marianne

    Men vad tusan. Nu har Katharine lärt alla tre telningarna att tokblänga på mig. Jag blir ju ledsen, ju.

  22. Bra. Hotellrapporten ser jag fram emot. Helt ovetenskapligt skulle jag vilja påstå att svenska vandrarhem är renare än brittiska medelklasshotell. Och att tysk mat är godare än svensk, men inte lika god som italiensk. Underlaget är alltså något begränsat. (med undantag av svensk och tysk mat)

  23. Håller absolut med. Många tyska rätter är utvecklade under hundratals år och kvaliteten är mycket hög eftersom konkurrensen i de små byarna och städerna alltid varit knivskarp.
    Charkuterierna är nog det jag tycker allra mest om. Men Spätzle med Schweinegulasch är också en favorit. Sauerbraten med Knödel likaså. Eller Schäufele med fin Dampfkartoffel. Oj, blev hungrig. Tar mig nog en fläskmacka (med rökt bogfläsk).

  24. Stackars kommentatorskan Agneta sitter utan fungerande dator i Lund och kan blott internetta med hjälp av en gammal trotjänare från 2001, som visar alla mina bokstäver ovan i versaler. Hon kan heller inte sköta fiskgjuseinspektionerna som hon vill, och måste till råga på allt läsa NE i bokform. Men någonstans har hon hittat lite med information om Katherines familj:

    ”I en av mina fågelböcker läser jag att:
    Gjuse i fiskgjuse troligen har att göra med det fornnordiska verbet gjosa
    som betyder strömma ut med fart. Fiskgjusen störtar ju ner i vattnet med
    fart. Även fisken gös, tror jag har med detta gamla verb att göra.

    Fiskgjusen ryttlar när den är ute för att fånga fisk. Så ungarna koimmer
    säkert att ryttla på låg höjd över boet innan de är flygga, vilket bör ske
    50–60 dygn efter kläckningen.

    Natthälsar en rätt frustrerad Agneta uti Lund”

  25. Örjan letade så effektivt efter fiskgjuseexperter att en av dem mejlade några svar till mig. Jag ger härmed ordet till Leif Carlsson (Ornitologiska klubben i Eskilstuna):

    ”Jag är ingen expert på fiskgjuse men då jag fått ett antal frågor som visar ditt intresse så kommer några försök till svar.

    Som du ser kläcks ungarna fram tripp, trapp, trull. Äggen ruvas från det att första ägget är lagt. Det gör att den först kläckta ungen har, får, ett övertag. Skulle sommaren vädermässigt eller av någon annan anledning bli svår så finns möjligheten att åtminstone den äldsta eller de två äldsta kommer på vingarna. Normalt lyckas alla tre åtminstone nå ringmärkningålder.

    Möblering. Grenarna i boets utkant fungerar som en slags ”barnhage”. När ungarna snart ska till att flyga tränas flygmusklerna först upp. Då behövs hagen, riset, för att minska risken att någon av flaxande stora vingar knuffas ut ur boet. Det är viktigt att ”hagen” är välgjord och att honan är kunnig och noggrann.

    Honan stannar hos och vaktar över ungarna tills de blivit mindre sårbara (flyger) och tills de kan stycka bytesfisken själva. Under den tiden jobbar hon och nöter säkert klorna ungefär lika mycket som den fiskande hanen. När ungarna utvecklats som ovan har honan gjort sitt och inleder flytten mot söder. Ungarna har då inte lärt sig fiska, vilket kräver mycket inlärning. Hannen fortsätter att fiska åt ungarna och normalt hinner också den sist kläckta bli självständig innan vattentemperaturen sjunker så att bytesfisken går på djupet och blir oåtkomlig för gjusarna.

    Hoppas jag lyckats uttrycka mig tillräckligt bra.
    Hälsningar / Leif C.

  26. Vilket mästerstycke till informativ och koncis text, med hela fiskgjuselivets dramatik (tex:…innan vattentemperaturen sjunker så att bytesfisken går på djupet och blir oåtkomlig för gjusarna) och dessutom svar på Lottens frågor!

  27. Sarvi

    Minns att Svenska Mad på 70-talet gav ut en ”Världskarta över Svenska Fåglar”, där bland annat Stearingjusen (Lucia gutta) förekommer, tillsammans med mindre kända arter som Glasstruten (Kex conica) och Raglande hickspetten (Alica phyllerista).Under beskrivningen tillkännages följande intressanta uppgifter ”Häckar helst i kandelabrar. Kännetecken: Vaxliknande utsöndringar över hela kroppen. Läte: Hronk hronk hronk suss.”

    Ähum. För att mina fyra år på biologiprogrammet inte ska anses helt förspillda kan jag åtminstone bidra med följande uppgifter i sakfrågan:

    ”Håller föräldrarna koll på att ungarna får så mycket mat de behöver eller kör de lite på känn?”

    Föräldrarnas matningsteknik går ut på att ge den unge som tigger bäst mest mat. Om nån är liten och ynklig får denne därmed inte mat förrän de större syskonen ätit sig så mätta att de inte tigger lika friskt. Är det ont om mat kan den minsta ungen alltså svälta ihjäl, men åtminstone en unge kanske då blir stor och stark.

    ” Tar mamma Katherine större ansvar för boet, möbleringen och matningen medan pappa Ernie mest är ute och jagar och sitter på puben – eller är det bara som det ser ut?”

    Honan hos fiskgjusen sköter boet med ruvning av ägg och ungar. Hanen fiskar och kommer med mat till hona och ungar (litteraturen säger inget om pubrundor) men kan korta perioder avlösa honan i boet.

  28. Tack Sarvi — den där Stearingjusen minns jag vagt, men allt det andra har jag helt glömt bort! (Och vet ni att Agneta som sitter med den gamla sekruttdatorn – och som jag berättade i kommentaren ovan – är gift med en av tecknarna i Svenska MAD? Ok. Nu gör ni det.)

  29. WOW! Jag har massor med gamla EC och Ballantine Mad och ganska mycket Svenska Mad. Sahlberg, Pettersson, Danielsson, Nystedt, Daddy’O. Man gläds.

  30. Någon som minns Svenska Mads Götebörsen? En variation på Monopol där Korvkiosken vid Valhallabadet var särskilt värdefull. Tror jag.

  31. Anna-Lena

    Åh, den gamla MAD-affischen med fåglarna sitter i en mycket blekt och anfrätt version på ett dass ute på Värmdö fortfarande. NOSTALGI!

  32. Örjan

    Fler unika fåglar via http://yle.fi/extrem/blog/fantastix/127503-Ut-i-naturen
    Frånstett Stearingjusen, Läte: Hronk hronk hronk suss
    även
    Matboxen (Unica aluminia) Läte: Fsssssssss
    Sparvstöttingen (Úllami núlla) Läte: Stött stött stött
    Ölöppnaren (Fixa bira) Läte: Plopp plopp plopp fräässss

    Ser fram emot ytterligare rapport från SG, och hans specialdjur.

  33. Den där fågelaffischen FINNS här i huset. Nånstans. Tänkte göra en kopia och göra allmänt tillgänglig. Men det är nog copyright på den. Förresten så verkar det inte som jag hittar den heller…

  34. Här halkade jag in och har flabbat mig runt en stund.
    Är månne sädesskvättan med på den där affischen?

  35. […] titta på. Och som vi tittade! Vi bet på naglarna av oro för de små ungarna och vi klagade på möbleringen i boet och vissa har sedan hela vintern oroat sig över hur våra vänner klarade sig borta i varma […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.