torsdag, juli 5, 2012

Efter en natt i Påskallavik

av Lotten Bergman den 5 juli 2012

Det finns en grupp människor, vars hela existens går ut på att väcka mig. Det kan vara

  • träskogång i trätrappan
  • Billy Idol-sång
  • ”oj, ringde jag till din telefon, jag trodde det var min, har du sett den?”
  • kastrullskåpsstädning
  • ”ÄR MINA STÖVLAR HÄR INNE?”

Många av dem är (förstås) släkt med mig, men det finns osläktingar som tar in på samma hotell som jag och som drivs av en obetvinglig lust att spela trummor med galgar, öva skalor och ha kikhosta på andra sidan om den vägg som jag sover vid.

Igår tog vi in på ett alldeles förtjusande plejs – Påskallaviks Gästgifveri – med anor  från 1700-talet. Här finns te som man kan dricka hela natten, vackra tapeter, spännande böcker i alla hyllor, knarrande golv med extra breda tiljor och kakelugnar i alla rum.

Samt två människor som i rummet intill oss bodde med sina tre hundar: två som var större än ponnyer och en, vars mankhöjd nådde till husses fotknölar. De rår ju inte för att jag inte hade hunnit sova färdigt kl 07, men detta var då mindre njutbart och i klass med eltandborste inne i örat:

– VOFF!
– Sssscchhhhhh!!!
– VAFF!
– Sssscchhhhhh!!!
– Iff-iff-iff-iff!
– Sssscchhhhhh!!!

Men inget ont om Påskallaviks Gästgifveri: det är precis så här vi vill bo när vi kör vilse. På väggarna hänger inramade tidningsurklipp från 1950-talet, som jag tog ner och gick till sängs med bara för att de var så fina. (Lugna er, jag frågade om lov först.)

"Den som inte vill arbeta, han skall häva sten."

”Den som inte vill arbeta, han skall häva sten.”

Kongl Majt. skriver brev!

Kongl. Majt. skriver brev!

Vår resa norrut (inte uppåt, nej) går långsamt framåt – såpass långsamt framåt att det i morse stod en arg tandläkare och bannade just denna långsamhet:

Jävlar.

Jävlar.

Jag har sagt till dem, men kommer förstås att få betala dyrt för denna försummelse, fast de alltmer blottade tandhalsarna –  som beror på att jag borstar tänderna för hårt – slipper tandläkarn i alla fall se.

Resan igår!

1. Vårdcentralen i Åhus.

På bettet.

På bettet.

Nioåringen blev biten av en alien, mördargeting, bromsfästing eller annat monster som orsakade en hård, dunkande smärta som behövde lite omvårdnad. (Numera säger de inte ”ta en magnecyl så blir det bra” utan ”lägg på alsolomslag så blir det bra”.)

Slabbmat.

Slabbmat.

2. Slabbmatsställe i Kristianstad med riktigt jävla otrevlig personal. Vi var alldeles ensamma i kön och skulle bara ha enkla saker, men stressades som av vallhundar med rabies.

3. Filmmuseum i Kristianstad – som vi verkligen snubblade över och alls inte kände till tidigare.

Nej, det såg inte ut så här – det där är en filmstudio från 1920-talet.

Nej, det såg inte ut så här – det där är en filmstudio från 1920-talet.

Pyttepyttelitet och väldigt trevligt filmmuseum.

Pyttepyttelitet och väldigt trevligt filmmuseum.

4. Hylta – byn där mina föräldrar under ett par år på 70-talet ägde ett hus.

Huset i Hylta.

Huset i Hylta.

I hönshuset och dasset på gården lade vi in parkettgolv och under fotbolls-VM 1978 gick vi hem till bankchefen i byn, som hade tv. Vi bodde mitt emot byns bastu (som inte verkade vara kvar) och jag har inte varit där sedan 1979 och hade ingen adress, så naturligtvis lyckades vi köra både fel och vilse innan vi hittade rätt.

5. Sibbhult … som verkade ha anlagts 1973, för hu så folktomt och deprimerande 70-taligt det var där. (Och detta sagt av en som är vansinnigt förtjust i små, små samhällen.)

6. Växjö domkyrka, där vi (som i alla kyrkor) tänder ett ljus för barnens farfar.

Växjö domkyrka.

Växjö domkyrka.

Det var en modernt utsmyckad kyrka som var färgglad och lite hejsanhoppsan som på det glada 80-talet. (Restaureringarna på insidan gjordes på 1950-talet, 1990-talet och 2002. Intressant blandning.)

7. Färd bakom timmerlasset from hell. Vi kom aldrig förbi, och så fort vi var blott tio meter ifrån åbäket, drösslade stenar, jordkokor, kvistar och allsköns bråte från det. Det kändes precis som att hamna i en hagelstorm. (Vilket jag, om sanningen ska fram, inte har upplevt.)

Timmerlasset from hell.

Timmerlasset from hell.

Nu beger vi oss mot Västervik och försöker sedan trassla oss på snedden mot Mälardalen. På schemat står endast moppemuseum och glass samt bruna vägskyltar.

{ 42 kommentarer }