Releaseparty i Schtåckåm: Miss World

av Lotten Bergman den 19 juni 2012

(Vi säger så, vi som ursprungligen kommer från Luleå: Schtåckåm.)

En ny tidning har sett sitt gjus. Förlåt, ljus heter det ju. (De nya fiskgjusarna som ser sitt ljus ser ni här.)

Inne på Vassa Eggen på Birger Jarlsgatan fanns tidningarna överallt. (Tidningen är jättetjock: 260 sidor!)

Inne på Vassa Eggen på Birger Jarlsgatan fanns tidningarna överallt. (Tidningen är jättetjock: 260 sidor!)

Den heter obegripligt nog Miss World, vilket är ogooglingsbart och inte har ett dugg med det ytterst spretiga innehållet att göra – och då menar jag spretigt på ett mycket lovande sätt. Jag var på releasepartyt igår kväll och pratade där med sammanlagt sju (7) personer, vilket måste vara minimumrekord när man befinner sig bland 300 människor.

För jag satte mig helt enkelt ner och läste i tidningen. Förlåt, magasinet heter det ju. Och ni vill väl ha en recension nu? Japp, jag tror på idén – och känner inte att papperstidningen är död, inte än. I manifestet står att redaktionen vill ”bryta mot det likriktade utbudet” och i tidningen kan man få ta del av hur grundaren Per Holknekt intervjuar sin fru Lena Philipsson samt hur Helena Sandklef intervjuar sin moatjé Magnus Betnér, vilket är precis tvärtemot hur det ju ”ska” vara. Bra.

Men naturligtvis intervjuas  – som i alla andra tidningar – även Lars Winnerbäck, Alexander Bard och Veronica Maggio. Men kanske på ett annorlunda sätt? Mja.

Staffan Hildebrand skriver själv i Miss World-magasinet om hur han på kompisen Carl Bildts studentskiva träffade den blivande tv-chefen Sam Nilsson, som utan att blinka skickade den unge Hildebrand (24 år) till Sydvietnam och Kambodja för Aktuellts räkning med presskort, pengar och en massa filmrullar. Eftersom grabben (ju) dessutom kände Olof Palme och brevväxlade med honom, blev han utan problem insläppt i Nordvietnam också.

Fnys. Jaså. Jag känner bl.a. en stenograf, en matskribent, en kock, fem professorer, en studioman, ett tiotal tekniktokar, en fångvaktare, två museitanter, en f.d. läkare, sju olika sorters hantverkare, två arkitekter, en hyttfogde, tre tecknare, en filmanimatör, en blivande präst, fyra journalist-författare, en operasångerska, en vinkonnässör, tolv företagschefer, en silversmed, åtta kemister, en fotograf, en fotbollsmålvakt, 14 översättare, 30 redaktörer, 100 lärare och 400 basketspelare. Nu är frågan: varför kan ingen av dessa se till att jag blir insläppt i Nordvie… Nordko… Äh, jag vill ju bara åka hem igen.

Men tillbaka till ämnet nu.

När man inte bor i Stockholm är det roligt att göra sig lustig över storstadens underligheter. (Jadå, jag vet att det är precis tvärtom också.) På releasepartyt såg jag på en författarinna en kjol, vars slits slutade ungefär i samma nivå som killarnas nedhasade brallor börjar. Där fanns även flera män med hatt på huvudet och gympapåse på ryggen samt Leif Pagrotsky.

Jag är inte en stalker. Jag skulle bara ta en bild på sångerskorna där i bakgrunden. Jag lovar.

Jag är inte en stalker. Jag skulle bara ta en bild på sångerskorna där i bakgrunden. Jag lovar.

Denne karl verkar avverka ett tiotal releasepartyn per kväll eftersom han alltid är där jag är. Han minglar på ett vansinnigt effektivt sätt tills alla har tryckt hans hand och tagit bilder, sedan sveper han sin dryck och hastar vidare. (Själv sätter jag mig bekvämt tillrätta för att läsa och himlar irriterat med ögonen när musikartisterna råkar dansa förbi och störa koncentrationen.)

Tyvärr fick jag avvika för att åka till hem såpass tidigt att de utlovade releasepartyöverraskningarna inte hann presenteras. På väg mot Centralen såg jag åtta (ungefär en var hundrade meter) män som var klädda så här – plus halsduk och väldigt liten, darrande hund:

Individualister.

Individualister.

Jag såg även fem par som grälade. I alla fem fallen stod mannen tyst med armarna i kors över bröstet, medan kvinnan gestikulerade vilt och pratade med en röst som ville vråla, men som försökte hållas diskret. Lite som Joe Cocker i motvind.

Själv hade jag våldsamma problem med klädseln: mina randiga strumpbyxor halkade ner i grenen och de små diskreta fjollstrumporna i skorna åkte fram och korvade ihop sig vid tårna.

De röda ringarna är strumpgömmor, den svarta är grentrubbel. (Jag ställde mig bakom en reklamskylt och drog upp och fixade till, för att sedan lättat klampa vidare med lite större steg.)

De röda ringarna är strumpgömmor, den svarta är grentrubbel. (Jag ställde mig bakom en reklamskylt och drog upp och fixade till, för att sedan lättat klampa vidare med lite större steg.)

Men förutom hundmännen med halsduk och de grälande paren var det väldigt tomt på folk i Stockholm; utkastarna utanför krogarna stod och såg barska ut i entrén till väldigt tomma lokaler. Detta försökte jag lite diskret fotografera, vilket blev så här lyckat:

Biblioteksgatan och jag.

Biblioteksgatan och jag.

Men tillbaka till Miss World-magasinet en liten stund, för nu kommer min åsikt: det är roligt att bläddra i och det är roligt att läsa i och manifestet lovar gott, även om det är ett collage av plakatslogans som man kan hitta både här och där. (Ssssccchhh. Sluta analysera, Lotten!)

Det jag tycker mest om är förstås intentionen att låta oss vara mindre likriktade och mer som vi är innan vi jämnar ut våra kantigheter för att passa in. Men jag önskar mig bättre stilister som skriver. Jag vill bli överraskad och imponerad av skribenterna sådär så att jag tappar hakan och hickar till, spiller te och får knäckebröd i lungan och blir lycklig bara för att bokstävlarna och orden inte presenteras i den ordning som de brukar.

Och så önskar jag mig

  • en artikel om Kenneth and the Knutters
  • intervjuer med folk som vägrar ha på sig obekväma skor
  • bildreportage från arbetet med Centralen.

För kolla hur det ser ut bakom planken på Stockholms centralstation! Jag är djupt förälskad i byggjobbarna och ingenjörerna och vill lära mig allt och fattar inte hur de har vågat sätta igång! KOLLA! Snacka om kolosser på lerfötter plockepinn!

Jag har alltså fotograferat en bild på en utställning. Inte trängt mig in bakom avspärrningarna. Ja, så går det när man inte har kontakter i branschen och varken de 400 basketspelarna eller operasångerskan kan hjälpa till.

Jag har alltså fotograferat en bild på en utställning. Inte trängt mig in bakom avspärrningarna. Ja, så går det när man inte har kontakter i branschen och varken de 400 basketspelarna eller operasångerskan kan hjälpa till.

Fotnot
Vän av ordning undrar om allt i detta inlägg hänger ihop. Självklart hänger allt ihop! (Kalla mig gärna Djuping-Lotten.)

Uppdatering 11 oktober 2012
Oj, det bidde bara två nummer. 

{ 40 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }

LupusLupus99 juni 19, 2012 kl. 06:23

Välkommen Estrid.

PGW juni 19, 2012 kl. 07:39

Estrid? En tredje pippi?
(Förlåt Lotten, men fiskgjusarna är mer spännande än stockholmare).

Höjer juni 19, 2012 kl. 07:44

Men vad hette de som spelade?

Tatiana juni 19, 2012 kl. 08:20

Du vet att jag älskar dina inlägg va ?
Kram

den blyga juni 19, 2012 kl. 08:30

intervjuer med folk som vägrar ha på sig obekväma skor
Jag anmäler mig som intervjuoffer!
PS Skam tillsägandes inträffade denna vägran först vid 67 års ålder…DS
PS2 Jag kan ana ett samband att först kring millenieskiftet började man tillverka fotriktiga skor som DESSUTOM var chica!DS
PS3 Det senaste året har ju skomodet för innefolket antagit groteska proportioner….DS

ica juni 19, 2012 kl. 08:42

Är jag fotbollsmålvakten? Annars känner du ju en spårvagnsförare också :)

Ö-helena juni 19, 2012 kl. 08:44

Har du klippt dig?

PK juni 19, 2012 kl. 09:08

Jag ser ett äggskal i boet, men bara två ungar.

PK juni 19, 2012 kl. 09:09

Har dom käkat upp Estrid?

Niklas juni 19, 2012 kl. 09:14

PK, jag trodde också det. Men sen visade det sig att Estrid var mjuk och skön att ligga på. För Estelle och Estellan alltså.

Niklas juni 19, 2012 kl. 09:15

Och nu ligger Kathrine på Estelle och Estellan som ligger på Estrid. Hon kommer att bli en plattfiskgjuse.

Lotten Bergman juni 19, 2012 kl. 09:33

Översättarhelena: Nejdå, håret var uppsatt i en chic liten hästsvans med en gummisnodd som på ett oväntat vis skar av mot strumpbyxornas subtila färg genom att vara skrikröd.

Tatiana: Nä, men tack!

Nu måste jag rusa till Esteban innan han blir uppäten.

PK juni 19, 2012 kl. 09:40

Jag såg just att dom var tre. Puh!

PK juni 19, 2012 kl. 09:43

Holknekt intervjuar sin ”soon to be” ex fru Lena PH. Allt enligt Hänt i Afton-bladet.

Karin juni 19, 2012 kl. 10:00

Lotten, jag kan bidra med ett dussin jobb, om du tror att det hjälper.
Och med en bild på Estrids (heter hon ju, eller hur Niklas?) rumpa: http://www.karinenglund.com/2012/06/hej-matematik-valkommen-estrid/

Gunnel juni 19, 2012 kl. 10:04

Schtåckom, nää! Sståckhålllm med väsande s och tjocka l ska det vara!

Niklas juni 19, 2012 kl. 10:08

Gunnel, det ska inte var något h i Ståckålm.

PK juni 19, 2012 kl. 10:30

Skockholmen heter det ju.

Lotten Bergman juni 19, 2012 kl. 10:33

Jag tror faktiskt att L:et är så tjockt att det assimileras in i M:et. För att inte taaaaaaala om H:et som är nästan lika osynligt som lill-Esteban/Estrid.

För övrigt förstår jag att det finns så himla mycket mer att säga om den nyafödda (platt)fiskgjusen än om en tidning som ni inte har läst.

Niklas juni 19, 2012 kl. 10:38

Och självklart heter hon Estrid! Ni ser väl att det är en tjej?

Skogsgurra juni 19, 2012 kl. 11:57

Matning på gång (Relacom var här och fick fart på modemet). Estrid ligger till vänster och det verkar svårt för henne att få något med. Man blir beklämd.

Lotten Bergman juni 19, 2012 kl. 13:50

Jag vågar nästan inte titta nu. Ligger det en halv fisk med flugor på i förgrunden medan Katherine gör sitt bästa för att sitta ihjäl de tre små?

kaia juni 19, 2012 kl. 13:51

Kan det inte vara ungefär samma sak för små fågelbebisar som för människonyfödingar, dvs att de inte äter fast föda på en gång? Fast fåglarna är lite snabbare i utvecklingen och behöver inte mer än en eller två dagar innan de är redo att hugga in på lite smakportioner av färdigtuggad fisk.

selanna juni 19, 2012 kl. 14:16

Lotten: Du gick rätt tidigt väl? Tappade bort dig bland Hästmannen och andra. Fick sedan vänta 700 år på min öl. Härligt att träffa dig, som alltid.

Idag funderade jag på Bokmässan igen och undrar helt löst och vilt om du skulle vilja göra nåt ihop med mig och min projektledare i vår lilla grej om digitaliserade gamla dagstidningar. Jag vet förstås inte alls vad och har förstås inte förankrat det på minsta sätt, ännu :)

Lotten Bergman juni 19, 2012 kl. 14:55

OM JAG VILL GÖRA NÅT IHOP MED DIG OM DIGITALISERADE DAGSTIDNINGAR? JAAAAAAAAAA!!!

(Förlåt, blev alldeles till mig i trasorna. Min manaaaascher hade gått i taket om hon såg detta. Det är detta Selanna menar.)

Ökenråttan juni 19, 2012 kl. 16:32

Som din manaaaaaaascher har jag nästan gett upp. Vill du fortsätta med nästintilllgratisjobb så får du väl, när hungern blir för svår, smyga upp i stora fågelboet och korpa åt dej dom fiskslamsor som fåglarna ratar.

Christer juni 19, 2012 kl. 16:39

Nu har fiskelyckan varit god! Med två bamsefirrar i boet borde väl alla kunna få äta sig mätta.

Ökenråttan juni 19, 2012 kl. 17:45

FÖRRESTEN! Din djefla man ska väl kunna få in en slant till hushållet om han fortsätter att spela gitarr på busshållsplatsen! Gatumusikant. En liten burk för slantarna får ni förstås förse honom med. Va?

Anna-Lena juni 19, 2012 kl. 18:31

Är det nån som ser nåt idag? Jag har bara en svart ruta. Får både ESTelle och ESTellan mat? HarESTrid kommit? Det är ju förfärligt att inte veta något hur det går …

LupusLupus99 juni 19, 2012 kl. 18:57

Anna-Lena, ja Estrid har kommit. Hon kom någon gång under natten.

Videos-strömmen fungerar inte för mig heller.

LupusLupus99 juni 19, 2012 kl. 19:04

Storkarna fungera dock. mms://tv.eenet.ee/kurg
En av ungarna prövade just att flaxa med sina vingar.
Jag tycker att vi måste döpa dessa ungar också, föräldrarna
har jag redan döpt till Arne och Berit.

Jag föreslår Svante, Eva och Markus efter personerna som
spelade familjen Storch i Sällskapsresan.

LupusLupus99 juni 19, 2012 kl. 19:25

Här kan ni kolla in flugsnappare.

PRatkvarnen juni 19, 2012 kl. 20:16

Jag bara undrar två saker:
1) Varför, kära pr-byrå som skötte inbjudningarna till releasefesten, fick inte jag någon? Jag hade fått träffa Lotten och dessutom känna mig riktigt lång för en gångs skull. Paggan har den inverkan på mig och mina 156 centimeter. Känns kanske lite konstigt att ställa den frågan här, men nu är det gjort i alla fall.
2) Hur många sidor av de 260 var annonser? Magasin som är så där tjocka, brukar bestå av nästan bara annonser. Och det gör ju ingen människa glad.

PGW juni 19, 2012 kl. 22:18

Vilket förlag är det som ger ut ESTelle. Nej, förlåt, jag är distraherad. Tidningen du var på releaseparty för?

PGW juni 19, 2012 kl. 22:22

Hur många är storkungarna? Jag ser bara en halsovande hög i mörket.

LupusLupus99 juni 19, 2012 kl. 22:40

PGW, 3st; Svante, Eva och Markus.

Cecilia N juni 19, 2012 kl. 23:18

Svante oc h Eva begriper jag, men vem sjutton var Markus?

Jag har förresten, i eftermiddags, sett alla tre smågjusarna.

LupusLupus99 juni 20, 2012 kl. 06:08

Cecilia, Markus var deras bebis enligt Wikipedias rollista.

Anders GM juni 20, 2012 kl. 12:54

Undrar om Markus var en blinkning åt Marcus Storch, fd VD för AGA och numera ordförande i Nobelkommittén?

Cecilia N juni 20, 2012 kl. 14:00

Va?!
Jag minns dem som bara nygifta, inte nyblivna föräldrar också.
Undrar jag om inte Wikipedia skämta med oss aprillo …

Lämna en kommentar

{ 1 trackback }

Previous post:

Next post: