Idag firar vi en student

av Lotten Bergman den 9 juni 2012

Fysåinibänken vad folk tar på sig när de skaffar barn. Ett varningens ord nu. (Ett? Som om jag skulle kunna hålla mig till ett ord. Pfft.)

Idag går Artonåringen ut gymnasiet med allt vad det innebär. Och det innebär en himla massa. Ända sedan i höstas har det

  • beställts mössor med extraspoilers och kromade sidor samt lite piff
  • fixats med foton
  • beställts lastbil
  • bokats högtalaranläggning
  • glunkats om klänningar, skor, frisyrer och fan och hans moster.

Lugn. Jag får ha den här trötta inställningen till detta eftersom Artonåringen själv känner likadant.

– Åka lastbil? Varför?
– Det är traditi…
– Musikanläggning? Det räcker väl med att alla har sin egen musik i egna hörlurar?
– Jaa… Kul idé, faktiskt.
– Jag vill inte ha en dyr finklänning, den kommer ju ändå att bli smutsig!
– Vill du ha min vita från 198…
– Ja! Eller vaddå vit, så himla opraktiskt! Vem kom på det?
– Tjejerna brukar ju ha plastpåsar på sina klä…
– Som en amerikansk white trash-soffa! Näe! Jag vill ha min unicornleksak runt halsen, inga blommor som bara vissnar!
– Hihi.
– Champagnefrukost? VARFÖR? Jag vill ha havregrynsgröt!

Japp, jag har närt en enhörning vid min barm. Nu ska jag laga mat och städa och invänta gästerna som kommer från när och fjärran. Om tid finns, återkommer jag med rapport.

Under tiden kan ni väl hitta på nya studenttraditioner, för av alla som  vi har idag tycker jag bara om en liten detalj: att det kommer gäster.

Gary Sparkledusts sambo

Gary Sparkledusts sambo

 

Uppdatering dagen efter
Allt gick bra. Maten lagades, gästerna kom, alla sjöng och spelade och sedan gick bh-band och klackar av medan tårar skvätte.

Något utspring var det inte tal om att se, för det ägde rum någonstans där runt hörnet.

Något utspring var det inte tal om att se, för si det ägde rum någonstans där runt hörnet.

Men vår pinne var längst. (Fast nu i mobiltelefonernas era måste man säga att skyltarna har förlorat något av sin funktion.)

Men vår pinne var i alla fall längst. (Fast nu i mobiltelefonernas era måste man säga att skyltarna har förlorat något av sin funktion.)

Nu ska vi bara vila lite.

Nu ska vi bara vila lite.

{ 19 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }

LupusLupus99 juni 9, 2012 kl. 12:10

Grattis grattis till artonåringen.

PGW juni 9, 2012 kl. 12:24

Gratulerar både till studentbarnet och till föräldrarna som har närt ett klokt och tänkande barn vid sin barm. Det är sympatiskt med folk som tänker själva. Må vackra enhörningar av alla slag strömma in i studentens liv med lycka och välgång!

cruella juni 9, 2012 kl. 12:41

Det blir en rolig dag med eller utan havregrynsgröt! Här åktes flak, hälldes öl och allt som så att säga hör till – i ombytt skick. Kostymen följde med mor hem från utspringet och lagom till gästerna infann sig var studenten fräsch och nyknuten igen. En dag av högt och lågt!

Pysseliten juni 9, 2012 kl. 13:23

Vi firade vår första student i tisdags. Åh vad det var kul! Två timmar på flak var visst en av höjdpunkterna, men där hade klassen gemensamt bestämt att det inte skulle drickas öl och inte sprutas på varandra. Det blev fest hela dagen.
Grattis till student Bergman, nu börjar en ny epok i livet!

Cecilia N juni 9, 2012 kl. 14:29

Våra barn är väldigt olika varandra.
Första körde hela racet.
Men kom inte hem till några gäster förrän sent nästa eftermiddag. (Men det hade hon berättat så det var vi förberedda på.)

Andra köpte en mössa, möttes med plakat och och traskade hem. Åka lastbil såg han inte någon som helst mening med. Inte några gäster heller.

Skogsgurra juni 9, 2012 kl. 16:25

Jag minns inte så mycket av något firande, egentligen. Och det beror inte av någon orsak som skulle kunna misstänkas utan på att jag nog inte tyckte det var så mycket att fira. Åtminstone inte så där överdrivet och mekaniskt som sker numera.

Grattis i alla fall till trebokstavingen från Hyttis och mig. Jag håller med henne i allt – utom havregrynsgröten.

Nya traditioner? Sådant uppstår bäst spontant. Det ska inte pådyvlas av mer eller mindre kolorerade pressorgan. Så det så!

Jo det finns en bra och lagom dyr tradition som jag helhjärtat skulle kunna ställa upp på. Det är små trivsamma snittar med kalixlöjrom med tillbehör.

Karin juni 9, 2012 kl. 17:15

Lotten, vilken fin enhörning. Och mycket klok!

SG, visst firade vi dig! Bland annat minns jag en läcker studentmiddag i Näsby Park, som faster Ellen lagat!

Skogsgurra juni 9, 2012 kl. 17:34

Ja, jo. Nu minns jag. Det var ju rätt länge sedan. Men så där skrikigt och flakåkigt var det ju inte.

Ökenråttan juni 9, 2012 kl. 17:49

Vår dotter införde ett nytt grepp i samband med utspringet: Hon gick ut bakvägen från skolan och hem till en killkompis som hade egen lägenhet rätt nära skolan. Och där stod vi med farmor och mormor och hela konkarongen! Käckt!

Pysseliten juni 9, 2012 kl. 20:24

På en av Sveriges äldsta gymnasieskolor (där ena dotterns pojkvän studerar) har dom lite annorlunda studenttraditioner. Bl.a. uppvaktas biskopen på biskopsgården! (även om han flyttat ut) Läs mer här.

Dina juni 10, 2012 kl. 15:38

Grattis till studentskan!

När började man med olika studentdagar på olika skolor? Och varför?

(Förra gången jag skrev, var jag någonstans ovanför Bulgarien och det gick inte igenom. Få se om Polens skyar är bättre på internet …)

Skogsgurra juni 10, 2012 kl. 16:26

Dina, kör du bil upp?

LupusLupus99 juni 10, 2012 kl. 16:32

Dina, när vet jag inte men anledningen är väl att familj, släkt och vänner kan ha flera stycken att uppvakta vilket kan bli svårt
om alla går ut samma dag.

Pysseliten juni 10, 2012 kl. 18:45

Hos oss tjänade skylten vägvisare till rätt hus – lilla gatstumpen hade tre studenter. (Bara en dam gick fel ändå)

Lotten Bergman juni 10, 2012 kl. 19:57

Jag vidhåller: nya traditioner behövs. Pfaaaah att hålla fest för någon som inte är närvarande och fnyyyyyys för att … Men nej, nu ska jag hejda mig och vara positiv istället.

Tokerier. Vi ska ha in toktraditioner. Att uppvakta en fiktiv biskop, att samla alla för att tillsammans blåsa omkull gympasalen, att på styltor korsa stadens å och sedan göra kullerbyttor nerför Ormberget. Låter det inte jättetrevligt?

Men nu till viktigare ting: har Skogsgurra och syster Karin bott i Täby? Eller var ni bara på besök i Näsbypark? (Jag gick tvåan och trean i gymnasiet i Tibbleskolan och bodde då i Ella Gård.)

Skogsgurra juni 10, 2012 kl. 20:26

Något litet har jag faktiskt bott i Näsby Allé. Hyrde rum på numera bortglömd adress i själva allén och gick kort sträcka ner till Roslagsbanan. Vill minnas att Ella Gård låg två stationer från ”min” station.
Faster Ellen (längst till höger i fotot från forntiden i Karins ”Ljuva Sommartid”) bodde inte långt därifrån och det var därför middagen hände i Näsby Allé, eller Park. Inte så säker på vilket.

Beträffande traditioner. Jo, helknäppa bör dom vara. Det är ju nästan alla traditioner, om man synar dom lite. Men spontana måste dom vara. Lite som när Strumpebandsorden kom till. Spontana, för att sedan stelna i noggrant reglerade former.

Karin juni 10, 2012 kl. 21:26

Jo så vare. Broder SG tog studenten i Stockholm, långt från hemmets toviga torva och för mig som snällt stannade hemmavid var nog brorsans examen mer minnesvärd än den var för honom. Åka till huvudkommunen och allt sånt.

Hmm juni 11, 2012 kl. 23:45

Gratulerar i efterskott!

den blyga juni 13, 2012 kl. 08:46

På vikeningarna.se kan en fyrdelad rapport om evenemanget följas!

Lämna en kommentar

Previous post:

Next post: