torsdag, juni 7, 2012

Det här med att äta gammal mat

av Lotten Bergman den 7 juni 2012

Jag är gift med en djefla get. Han kan äta precis vad som helst och är inte rädd för att smaka ens på bacon som har grånat, grädde som har ruttnat eller nygjord palt. (Pun intended.) Vi har försökt få barnen att bli som han, men varken champinjoner eller sill vill de ha – inte ens om de är färska. (Svampen och fisken alltså.)

Men jag är inte så petig jag heller. Fast lever går bort sedan 1969 (överdos), likaså n-bollar sedan 1972 (överdos där också) och kassler. Jag minns inte vilket trauma som gav upphov till kassleraversionen, men det är av någon anledning kopplat till kolasås, som jag inte heller är överdrivet förtjust i. Gamla krabbor, julens senapssill till midsommar och knäckebröd med skalbaggar går också ner utan problem.

En elva år gammal bild från vårt dåvarande kök.

En elva år gammal bild från vårt dåvarande kök.

När vi hittar gammal mat, försöker vi alltid att föregå med gott exempel och tvingar barnen att lukta på både härsket smör och vitlöksgroddar. (Nej, vi vadar inte omkring i gammal mat – det handlar oftast om bortglömda stackare som har trillat mellan hyllorna.)

Idag hittade vi bakom pastalagret en låda med gamla gräddbollar som var bäst före januari månads utgång. Och som ju självklart måste testas. Tolvåringen högg omedelbart tag i min mobil och började filma som den blogguppfostrade dotter hon ju är.

{ 28 kommentarer }