söndag, juni 3, 2012

Jobbigt på fotbollsstadion

av Lotten Bergman den 3 juni 2012

– Kom hela familjen! Vi ska göra något jobbigt!

Ropade min djefla man uppmuntrande i eftermiddags från köket så att det skallrade i de få glas vi har kvar. Alla släntrade ner, lika intresserade som Magnus och Eva var när Brasse ropade på dem.

– Vad vill du nu då?

– Vad vill du nu då?

Han fortsatte:

– Visserligen blåser det halv storm och visserligen spöregnar det, men det är faktiskt nio grader varmt.
– Vad ska vi göra? sa ett barn.
– Betänk att det är trevligt att vara tillsammans.
– Vad är det vi ska göra? sa ett annat barn.
– Och eftersom Tjugoåringen är hemma och kan hjälpa till så kommer det att gå en sjundedel snabbare.
– En sjättedel, sa ett barn med rynkad panna.
– Jamen vi är ju … okej, ungefär 15 % snabbare än det hade gjort om han inte var här, förklarade den djefla mannen.
– Fast alla sjundedelar jobbar inte lika bra. VAD ÄR DET VI SKA GÖRA? sa ett otåligt barn.
– Ta på er varma kläder bara.
– Jag måste räkna färdigt i matematikboken och så har jag ju vrickat foten, sa den listiga Nioåringen.

Det visade sig att vi för orienteringsklubbens räkning skulle städa en fotbollsstadion. Förra gången tog det tvåånhalv timme trots att vädret var bra. Den djefla mannen förberedde oss:

– Det kommer att vara fullt med tallrikar med potatissallad och kebabrester och kaffemuggar och drivor av snuspåsar och cigaretter! Allt kommer att vara blött och kallt och jävligt men tänk på att vi i alla fall är tillsammans och att vi har mat för dagen! Tänk på barnen i …

Och så kom den djefla mannen inte på vad han skulle säga istället för Biafra.

Vi klädde oss i superunderställ och skramlade fram de stövlar vi har, vilket visade sig vara fjorton par i stl 21–38 samt väldigt få i större storlekar. (Det är lite feldimensionerat när sex av oss sju numera har stl 40–43.) Och så gav vi oss iväg till centrum i dubbel bemärkelse.

Vilken stor mittpunkt och vilket litet mål!

Vilken stor mittpunkt och vilket litet mål!

Då slutade det att regna. Och blåsa. Och vara kallt. Och på stadion fanns så lite skräp att plocka upp – ingen hade varit på dagens match pga. det bedrövliga vädret – att vi efter tio minuter började skrapa tuggummi från betongtrapporna för att ha något att göra. Sedan provsprang vi konstgräset, måttade avståndet till straffpunkten, provsatte oss inbytarbåsen och poserade lite.

Barna Bergman 2012.

Barna Bergman 2012.

Så, nu kan fotbolls-EM börja. Jag analyserade nämligen situationen där från mittpunkten och kom på att om vi bara ser till att mittfältet inte kommer i kläm, tar bollen på uppstuds och spelarna slutar känna efter i ljumskarna, kommer det nog att gå bra.

{ 30 kommentarer }