maj 2012

Jag använder som bekant inte smajlisar (smileysar för er som är på det viset) och chattar aldrig. Det är inte ett medvetet beslut eller en religiös övertygelse, men

  1. jag kan inte begripa när jag uttrycker mig så otydligt att en förstärkning behövs
  2. stöter aldrig på chattar och söker definitivt inte upp dem.

Men med detta inte sagt att nyspråket i skrift är olämpligt, fel eller ens svårt. Nej, det är roligt och finurligt – och om man vill, kan man ju se det som rövarspråk eller liknande. Jag tolkade t.ex. hjärtat (som ses sist i rubriken) som en omkulltrillad glasstrut tills jag blev rättad. Och på mina skrivregelskurser finns det alltid någon bland åhörarna som inte har fattat att en smajli (stavningen smiley ser faktiskt  bättre ut, va?) är ett ansikte som man ser om man lägger huvudet på vänster axel. (Hjärtat ser man däremot om man lägger huvudet på höger axel.)

Dagens uppmaning lyder alltså: lär er dessa och gör något kul av dem! Att sms:a sina tonårsbarn på detta sätt är lite som att virka en grytlapp – pillrigt och rätt kul men inte alldeles nödvändigt.

Förresten. Det anses tydligen lite töntigt och gammaldags att ha näsa i sin smiley. (Alltså bindestrecket mellan kolon och parentes.) Men jag är ju lite töntig och gammaldags. Och tycker att det var bättre förr när de inte förvandlades till gula, runda, riktiga ansikten. :-) <3

{ 24 kommentarer }

Sovjetisk fotobok upphittad!

av Lotten Bergman den 30 maj 2012

Som bekant lider jag av svår nostalgisjuka som inbegriper allt från ungefär 1500-talet till ungefär 1999. Pincenéer, platåskor, OS 1912, gammalstavning, nakenbilder på Ricky Bruch, utedass och uppslagsord som ”förbrytarfysionomi” får mig att lyckligt le samt förvånat förundras. Av den senare typen är den sovjetiska fotoboken som jag sitter och bläddrar i mellan allt annat som borde göras.

Titeln till trots är den tryckt 1979.

Titeln till trots är den tryckt 1979.

All text finns tacknämligt på ryska, engelska, franska och tyska. Vi får i förordet veta att ”just den sovjetiska fotokonsten ligger i framkant – liksom hela det sovjetiska samhället – och det som kännetecknar fotograferna är deras enorma experimentlusta och känsla för estetik”.

"Leningrad på hösten." (Foto: G. Safronov.)

"Leningrad på hösten." (Foto: G. Safronov.)

Fotograferna i Sovjet söker enligt boken ”nya vägar och ställer sig inte främmande för att fotografera överraskande motiv på ett fartfyllt sätt”.

"Stilleben med bröd." (Foto: A. Starodub.)

"Stilleben med bröd." (Foto: A. Starodub.)

Okej, stentrappor och vissnad persilja kanske inte manar till stordåd på grund av sin fartfylldhet. Men lite idrott då …?

"Kamp." (Foto: V. Tcheichvili.)

"Kamp." (Foto: V. Tcheichvili.)

Eh.

Ok, allt som har med basket är skön konst, det vet vi ju. Men det konstfulla i denna bild är att den är svårtolkad. Båda spelarna har hoppat väldigt högt och dessutom väldigt nära korgen och eftersom den vita handen är vänd i blockeringsläge och inte returdito har den mörkare handen tydligen skjutit. Och i så fall är bollen helt åt pepparn fel.

Låtom oss säga att det är något fel på perspektivet och att plankan egentligen sitter fem meter från spelarna; då kan det funka. Men spelarna borde i så fall vara mycket större än de är på bilden. Och vad jag vet fanns det inte svarta spelare i Sovjet på den tiden. Vad säger ni?

Fast nu vet jag vad de var bra på i Sovjetunionen! (Förutom då att spela ishockey, kasta slägga och paradera i raka led.) Brezjnev såg som 69-åring ut så här i amerikanska medier:

Leonid Brezjnev 1975. (Foto: David Kennerly.)

Leonid Brezjnev 1975. (Foto: David Kennerly.)

Pompidom! Tutelitut! Retuschering!

Leonid Brezjnev 1975. (Foto: W. Mussaeljan.)

Leonid Brezjnev 1977. Smooth criminal. (Foto: W. Mussaeljan.)

Jag läser lite mer i förordet, som inte har stått sig väl – men 35 år är ju 35 år, om än i ett sprucket krus.

”Vad har den sovjetiska fotokonsten åstadkommit 1977? Först och främst strävar den efter att ge en övertygande bild av verkligheten. Många av bilderna har trots de olika stilarna en sak gemensamt: de inspirerar åskådaren till komplexa tankar om den nutida människan och världen. Fotograferna visar hur människan regerar över sin egen värld och att världen är vacker om människorna är vackra och harmoniska.”

Tror fan att man behövde retuschera.

{ 29 kommentarer }

Liten bildsafari från den senaste veckan

av Lotten Bergman den 27 maj 2012

Det är mycket nu.

(Alla säger så i maj och december. Så även jag, som stånkar över alla matsäckar, picknickar och grillkvällar, åhej vad jobbigt, den som ändå finge jobba i en saltgruva istället.)

1. Precis som förra året kör basketklubben en treveckorsturnering där vi blandar alla spelare — gammal, ung, elit, nybörjare, föräldrar – huller om buller. Vi kallar turneringen ”Eskilstuna Basketball Association” (EBA) och har så fantastiskt roligt, men får så vansinnigt ont i alla leder och muskler eftersom det handlar om en farlig massa baskettimmar. Och det är minsann inte någon fjantvariant av basket, nej här kör vi så det ryker:

Mannen i vit t-shirt är fystränare till damlaget och den blåtröjade mannen är en tvåånhalv meter lång herrspelare.

Mannen i vit t-shirt är fystränare till damlaget och den blåtröjade är en tvåånhalv meter lång herrlagsspelare.

Här står jag och jublar och väntar på att få komma in på planen.

Här står jag och jublar och väntar på att få komma in på planen.

2. Igår hade vi årets basketfest med tema ”schlager” – förstås. (Sedan 2000 har vi haft fester med tema som sjukhus, barnbok, filmstjärna, basket, sällskapsresa och baklänges.) När Loreen vann i Baku stod vi alla och skrek i våra glittriga utstyrslar. Tyvärr fastnade jag i min guldpaljettklänning inte på bild, men några andra gjorde det:

Richard där i mitten är förstås lite blek.

Richard där i mitten är förstås lite blek.

Även Afro-Dite var lite blekare än vanligt.

Även Afro-Dite var lite blekare än vanligt.

Alla som inte bryr sig om Melodifestivalen har tyvärr även missat sångerskan och programledaren Sarah Dawn Finer, som jag härmed ger hinkvis med beröm. Kolla här när hon spelar en representant från European Broadcasting Union:


Amazing!

3. Jo, det var ju det här med reklamen som kom i veckan. Om att Ikea hade kommit på att blått skulle kunna vara en cool färg och att jag raljerade lite eftersom det var ungefär det dummaste jag har hört. Och här har ni beviset på att jag är först med det senaste:

Gult kök i förrgår – blått kök igår. (Det är INTE ljusblått. Det ÄR inte ljusblått. LJUSblått är det i alla fall inte.)

Gult kök i förrgår – blått kök igår. (Handmålat av mig. Klet och kladd samt spill överallt. Det är INTE ljusblått. Det ÄR inte ljusblått. LJUSblått är det i alla fall inte.)

4. I torsdags föreläste jag på ett hotell någonstans i Stockholm (börjar känna mig som Björn Borg, som inte visste var han var eller vart han var på väg – övriga jämförelser lämnar vi därhän). På toan uppstod ett dilemma eftersom det var stört omöjligt att utan pincett eller spett få ut en endaste liten pappersfiber:

Den där lilla tussen satt jag och försökte dra ut.

Den där lilla tussen satt jag och försökte dra ut.

Det satt fast som vore det riggat av Dolda kameran-producenter. Vad gör man? Ropar på hjälp? Nej, jag böjde mig fram och bet i papperet. Och fick ut ett mikrogram. Och bet igen. Fick en liten flaga i munnen. Och bet och lirkade. Och kände mig plötsligt väldigt mycket som ett diande spädbarn.

Näe. Det här med fiffiga toapappershållare tycker jag att vi ska fortsätta utreda, hörni.

Uppdatering:
Och si, det var ju redan gjort. Måsteläsning! Tack, Karin och Skogsgurra!

{ 64 kommentarer }

Galet i lådan med inkommande mejl

av Lotten Bergman den 25 maj 2012

Plötsligt lyckades en massa oönskad mejl klämma sig in bland min vanliga kommunikation med intressanta språkfrågor och basketträningsinformation. Det måste ha bildats en spricka i jordskorpan mellan brevlådans inkorg och spamfiltret eftersom jag brukar vara komplett förskonad från allt sådant här.

Att Ikea mejlar mig är alls inte underligt i och för sig; jag har säkert fyllt i en lapp någonstans någon gång. Jag bjuds på förhandsvisning och allt kommer i begränsad upplaga och jag har väl förstått att det är en förhandsvisning och att det verkligen är i en begränsad upplaga? (De upprepar sig, Ikeas reklamskrivare.)

Det underliga är dock inte mejlet eller språket utan att Ikea påstår att de har kommit på att blå är en snygg färg:

”Färgen blå har vi inte sett i inredningssammanhang sedan 1980-talet. Men nu är vi sugna på blått igen och vi hoppas att du är det också.”

Nä för hemma hos oss har vi inget blått och ingen som jag känner har något blått heller, nej.

Men hörni, var ska jag ha alla mina blåa, nyköpta saker? Aha! Nästa mejl:

Perfekt! Nederländsk reklam om lägenheter i Turkiet!

”Allerhande voorzieningen waaronder een 200m² zwembad, bar, fitnessruimte, sauna. Gelegen tussen de international luchthavens van Bodrum en Izmir.”

Vidare i mejlen nu. Jag kanske även måste skaffa husdjur, för det tror den vähäldigt underliga tjänsten Stayfriends att jag vill:

Berätta för mig, ooo allvetande läsekrets: hänger ni på Stayfriends och betalar ni massa pengar för att få se det som folk skriver till er? (Om man inte betalar ser man bara det skrivna som ett sudderudd.) Och lägger ni till ett husdjur då och då?

Nu ska vi se. Jag har alltså en blå inredning i ny lägenhet i Turkiet med några tillagda husdjur – och så lite underhållning på det kanske? Ack, för här kommer mejl från någon som har dåliga rådgivare.

”Jag hade glädjen att träffa dig nyligen …” Jaså? Tack, men neeeej, Andreas. Vi har inte träffats. Det kanske var Christine Meltzer du hälsade på? Oj, vänta, det kommer mer text i mejlet:

”Andreas stora genombrott kom i ”IDOL” 2010, där han blev stor publikfavorit och briljerade med fantastiska versioner av tidlösa låtar. Hans kallades av programledare Peter Jidhe för ”Mr Entertainment” och ”min efterträdare på programledar posten!” – innan han slutade på en hedrande 5:e plats. I succéproduktionen ”Let’s dance” 2011 dansade Andreas vidare in i folkets hjärtan. I vår har ni sett Andreas i musikprogrammet ”Så ska det låta” – både som artist och som programledare för webb-TV. – SVT är modiga som tar in en skarpladdad Weise bakom kulisserna”, skrattar Andreas.”

Nu måste jag se till att laga läckan i mejllådan, för det här var ju väldigt frustrerande.

{ 21 kommentarer }

Men asså, dagens ungdomar!

maj 23, 2012

Om man googlar på hur många gånger jag har nämnt fågelskådning här i bloggen, finner man att det är några här och där genom åren. Men det handlar aldrig om hur jag sätter kryss i fågelböcker, investerar i kikare, hurrar över en tofsvipad stugsnäppare, en kärrkrickad snäppfale, en smalnäbbad pipgjuse eller en simpel grönbena. Det […]

Läs hela alltet →

När var jag som räddast?

maj 20, 2012

Jag ligger här mitt i natten, nylagd som en stökig frisyr och tänker att det var då själva fasiken att man ska ha både svullna och illaluktande fötter. Jo. Ont i hälsporre, basketknän, stukat lillfinger och muskelbristning i en axel har man också. Jo. Och inte har man en månadslön i plånboken eller hur det […]

Läs hela alltet →

Vad heter en ishockeyspelare?

maj 17, 2012

(I analogi med ”Hur långt är ett snöre?”) Just nu spelar Sverige mot Tjeckien och det är jättespännande eftersom tjeckerna envisas med att göra mål utan att Sverige gör det – trots att jag frenetiskt sparkar i kakelugnen. Men i och med att VM försiggår inte bara i Stockholm och Helsingfors utan även i tv4, […]

Läs hela alltet →

Innovativa innovatörer

maj 16, 2012

Den mest förtjusande av alla uppfinnare håller på att få upprättelse även hos ickenördar: österrikisk-ungersk-serb-amerikanen Nikola Tesla (1856–1943). Om han bara inte hade varit så knepig, underlig, tokig och allmänt frispråkig samt styrd av tvångstankar hade Tesla kanske inte blivit så utfryst och illa omtyckt som han blev av många. Kanske hade han då för alla […]

Läs hela alltet →

Rektorns tal på skolavslutningen – några tips och ett färdigskrivet

maj 14, 2012

Jag tänkte att jag skulle hjälpa alla rektorer och liknande inför skolavslutningen med några hålla-tal-tips. Vi börjar konkret med ett tal som jag skrev nyss, på sju minuter – bara för att jag satte en deadline till mig själv på just sju minuter eftersom jag har märkt att jag gillar att skriva under tidspress. (Det […]

Läs hela alltet →

Konstigt och jättekonstigt samt helt otroligt

maj 12, 2012

Nejdå, det är inget konstigt som har hänt – jag har inte hittat alla stulna cyklar eller börjat prata franska i sömnen. Jag är bara lite filosofisk denna lördag. För visst är det konstigt att man kunde åka till månen redan 1969? Jodå, det är också konstigt att flygplan kan flyga och Ingemar Stenmark kan […]

Läs hela alltet →