En missad chans till skratt?

av Lotten Bergman den 4 april 2012

I morse skulle jag till radion och prata om etymologier och andra språkkonfunderingar. Eftersom det spökande knät skulle vara i stillhet i 24 timmar och det bara hade gått 22,5, skickade Sveriges Radio på licensbetalarnas bekostnad en taxi. Det kom en gigantisk monstertaxi med plats för ett helt basketlag, vilket kändes lite som att ensam bo i en hotellsvit eller gå omkring i för stora pumps. Jag klättrade upp i baksätet, satte mig tillrätta och njöt av färden.

Det är inte en lång resa – på sin höjd 13 minuter. Jag satt och lyssnade på tystnaden, lade MENOPAUS i Wordfeud och fick en miljard poäng, tänkte på vad jag skulle säga i radio och kisade mot solen. Aaaaaaah. Ta vara på de underbara ögonblicken i livet, tänkte jag och njöt lite mer av tystnaden och så blundade jag och tänkte att nu tror väl taxichauffören att jag har somnat.

– Kan jag stanna här? Sveriges Radio?
– Eh, ja, tack.
– Du jobbar i radio?
– Nä, det kan man inte säga. Jag bara pratar lite.
– Jag var i radio i mitt hemland. Jag hade egen program i radion.
– VA? Hade du?
– Ja, jag är … jag är komiker.
– DU ÄR KOMIKER? Och här har jag suttit knäpptyst!
– Ja. Jag hade egen show varje dag. Rolig show.
– Du borde … du borde ju får prata i radio, du bo…

Vilket guldläge han har egentligen: radiopratande taxikomikern som driver med oss svenskar! Ge karln ett radiojobb!

Jag hoppade ut ur taxin och bestämde mig för att aldrig någonsin igen njuta av tystnaden utan att alltid passa på och prata med allt och alla eftersom den där tystnaden faktiskt var så himla mycket mindre värd än chansen att få klämma en irakisk (?) komiker på pulsen.

Det var svårt att illustrera detta. Tydligen finns det inte något roligt med att kombinera Irak, taxi och radio.

Så jag tar en reklamfilm för Lotto – en vinnare som fortsätter att jobba, men som kan unna sig att välja kunderna med omsorg. (Om inte annat så för att låten är så bra.)

{ 11 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }

Sanna april 4, 2012 kl. 13:32

Jag utbrister spontant:
Heja Norge!!!

Cecilia N april 4, 2012 kl. 19:12

Eh? Var inte det sisådär 43 dagar för tidigt, Sanna?

Cecilia N april 4, 2012 kl. 19:12

Fast sen såg jag filmen och blev lite klokare.

Lotten Bergman april 4, 2012 kl. 23:46

Hi, det var ett kul missförstånd: ett plötsligt heja Norge och alla tänker ”aha, 17 maj”.

LupusLupus99 april 5, 2012 kl. 12:43

Glad Påsk önskas båset med tillhörande bås ägare.

Sanna april 5, 2012 kl. 13:16

Det verkar ju som om alla gått ner i någon sorts påskkoma men jag vill göra som LL99 och önska er alla en Glad Påsk.

Lotten Bergman april 5, 2012 kl. 14:18

Koma och koma, här ska inte komas! (Jag har bara skrivit ett inlägg som är svårt att kommentera för att baffatt och pågrundavorsaker.)

Luna april 5, 2012 kl. 14:40

Ja, hörni, glad påsk!

Pysseliten april 5, 2012 kl. 15:22

Tänk att taxichauffören satt tyst och inte lät sig avslöjas! Taxichaffisar brukar var pratglada och kunna avslöja både det ena och det andra annars. Sist fick jag höra hur det gick till när en 11-årig dotter blev utsedd till magdansöstalang och hur taxichauffören nu skjutsar henne världen över för att hon ska kunna delta i magdanstävlingar.

Lotten Bergman april 5, 2012 kl. 16:43

Magdanstävlingar? Tänk ändå, vad jag har mycket kvar att upptäcka i världen!

Ja, det är ovanligt att chaufförerna är tysta — om inte annat så brukar vi ju diskutera vädret. Och galna kunder. Min favvo: taxichauffören hämtar ett spritt språngande naket par från en adress. I komplett tystnad sitter de stelt bredvid varandra i baksätet. Väl framme vid en annan adress tar de fram det enda de har med sig: ett par skrynkliga sedlar. De betalar, går ut och försvinner – lika nakna och tysta som de kom.

Cecilia N april 6, 2012 kl. 16:33

Mäh? Va?
Ja det var en konstig körning.
Man kan ju undra om det var ett vad eller om det var så att de hade kläderna på det andra stället. Och hur hade de i så fall hamnat på den första adressen, i vilket skick alltså?

Lämna en kommentar

Previous post:

Next post: