torsdag, april 12, 2012

Förbudstider och dito tankar

av Lotten Bergman den 12 april 2012

I whiskyöversättningsjobbet har jag nu kommit till den amerikanska whiskeyn. Om destilleriet Buffalo Trace står det att det överlevde alkhoholförbudstiden genom att skaffa tillstånd att producera whiskey för medicinskt bruk – vilket tydligen var så pass nyttigt att hela en miljon buteljer fylldes 1925. De flesta andra destillerier lades samtidigt i malpåse eller stängdes helt – eller byggdes om till något som folk inte kunde bli berusade av.

Det här är verkligen en underlig tid i historien. Under ”the prohibition” 1920–33 var det alltså förbjudet att tillverka, sälja, importera, exportera och transportera … äsch, allt som hade att göra med rusdrycker var alltså komplett förbjudet. Det berodde inte på att första världskriget hade skapat kris och det hade inget med till exempel de korta klänningarnas intåg att göra utan var ett resultat av förbudsivrarnas kamp. Deras argument var

  • moraliska (man hoppar i påverkat tillstånd i säng med vem som helst jue)
  • religiösa (och så svär man jättemycket och glömmer att be kvällsbön)
  • ekonomisk-sociala (pengar bör gå till mat och kläder och man bör vara hemma med sina barn, inte på puben).

Totalförbud alltså. Sicket vansinne. Visst begriper även jag att alkohol är ett gissel och att många är allergiska mot den (Benny Haag kallar sitt alkoholmissbruk för ”allergi”) – men vi människor följer ofta strikta förbud lite … halvhjärtat. Det är vähäldigt förbjudet att mörda folk också.

En förtjusande bild från 1920 har jag hittat i en bok som heter ”1900-talet i ord och bild”.

Observera släggans svängrum.

Observera släggans svängrum.

Så här gick det till vid fotograferingen:

– Ställ upp nu!
– Men vi vill inte slå sönder baren.
– Vi tycker om baren.
– Det är vår bar.
– Ta varsitt spett. Banka till där.
– Men det här spettet är inte riktigt rakt.
– Låtsas bara. Och du där, peka bistert på dina mannar.
– Ok, men alltså så här ser det inte ut när vi jobbar. Dessutom är det inte jag som basar ö…
– Live with it.

I Sverige hade vi 1922 en folkomröstning om rusdrycksförbud. Redan 1917 hade motboken som reglerade inköpen införts, och man trodde allmänt att förbudssidan skulle ta hem en storseger. Men icke: 49 % röstade för och 51 % mot. Kanske var det Albert Engströms insats som avgjorde? (Se nej-affischen här intill.)

Om man tittar närmare på statistiken efter omröstningen, så förnekade sig de olika städerna icke: i det frikyrkliga Jönköping röstade 88 % för förbudet, i det studentikosa Lund endast 10 %. Ingen blev heller förvånad av att  63 % av männen men bara 37 % av kvinnorna röstade nej. (Att rösta ”nej” betydde alltså ”ja till sprit”.)

I och med nejet, slapp Sverige det som höll på att stjälpa hela USA över ända: ökad brottslighet, illegal sprittillverkning, smuggling, korrumption korruption mitt i ett sjujädra festande — the roaring twenties var (fram till depressionen) en himla festlig tid.

Min djefla man har hört att den restriktiva alkoholpolitiken på Färöarna går tillbaks till en episod när de färöiska kvinnorna gjorde en politisk kupp: under en säsong när de flesta män var ute och fiskade, genomfördes ett politiskt beslut om alkoholförbud. Vet någon av er läsare om det stämmer?

Och varför skriver jag nu detta? Ptja, jag vet inte. Folk ropar på förbud mot än det ena, än det andra och jag är rejält negativ till detta. Ropa på förnuft, humor, eftertanke, integritet och snällhet istället. (That’s me, stating the obvious.)

Putäll på er, grevar och baroner!

Putäll på er, grevar och baroner!

{ 29 kommentarer }