Några råd till min kära prinsessa, ifall jag hade någon

av Lotten Bergman den 24 februari 2012

(Rubriken är egentligen Anna Maria Lenngrens och kommer härifrån.)

Ibland – när man till exempel måste sitta och fundera över hur man i en och samma whiskyrelaterad mening på engelska ska översätta dels virgin, dels 12 years old och det bara låter fel hur man än gör – kan man gå till en bokhylla och slå upp något komplett ickerelaterat. Som hur man tar hand om små barn om man är nybliven mor 1954. (Den nyblivna fadern ska sitta i en fåtölj och röka pipa.) På försättsbladet i Husmorslexikon möts vi av denna i dagarna väldigt aktuella bild:

Råden de fick 1954 handlar inte handfast om det som jag hade behövt veta efter vår första förlossning för snart 20 år sedan. Någon hade då behövt berätta för mig om

  • becksvart bajs
  • blod i floder
  • illaluktande navelstump
  • basketbollar till amningsbröst
  • tredjedagsbluesen.

Jag hoppar omkring bland sidorna och läser:

Död (så var vi där igen)
”Varannan dödad fotgängare är ett barn. Om man, som rimligt är, till fotgängare även räknar kälkåkare och skidåkare, stiger procentsiffran.”

Alltså, Estelle (fast jag trodde att hon skulle heta Estrella Sibylla) – var icke fotgängare! Åk inte kälke! Åk endast skidor i Vasaloppet!

Jag kan inte se mig mätt. Jumpning på isflak är så absurt farligt – även när man inte har skridskor och hund.

Jag kan inte se mig mätt. Jumpning på isflak är så absurt farligt – även när man inte har skridskor och hund.

Sömn
”Barnmadrassen ska helst vara gjord i fackmodell, med den ena långsidan knäppt med knappar. Madrassen ska också vara stoppad med ett lämpligt material. Tagel är bäst, krollsplint är bra och billigare. Träull eller väl torkat hö kan användas, dock ej fjäder eller flock.”

Estelle – det här handlar om prinsessan på ärten. Lugn. Du kommer att sova på polyester.

Tillväxt
”Man ska inte begära att barnet till ett par spensliga, småväxta föräldrar skall öka i samma takt som stora, kraftiga föräldrars barn. Anmärkningsvärt är. att kroppslängden under de sista generationerna har ökat betydligt. Anledningen är delvis av ärftlig natur, sammanhängande med att folk numera i större utsträckning gifter sig ,ed kontrahenter från andra trakter med andra arvsanlag.”

Estelle – här hade du tur! Kontrahenter från Ockelbo har väldigt fräscha gener!

Bildtexten lyder: ”Generationsskillnaden har blivit mindre – förhållandet mellan barn präglas av öppenhet och kamratlighet.” Har pappan gympaskor på sig? Inomhus?

Bildtexten lyder: ”Generationsskillnaden har blivit mindre – förhållandet mellan barn präglas av öppenhet och kamratlighet.” Men … har pappan gympaskor på sig? Inomhus?

Sedan fastnade jag på bilder från ”barnträdgårdar” – föregångaren till dagis. Förlåt, förskola.

Bildtext: "Hushållslekarna omfattas av barnen med djupaste allvar och hör ofta till de mest uppskattade sysselsättningarna."

Bildtext: "Hushållslekarna omfattas av barnen med djupaste allvar och hör ofta till de mest uppskattade sysselsättningarna." (Vilken underlig användning av ordet "omfattas".)

Och så till dagens lärdom: förr fanns det knäppövningar! Man kanske skulle införa skosnöreknytningsövningar i lågstadiet? Tvättmedelskunskap i mellanstadiet? Dammsugningsövningar i högstadiet? Väckarklocksfunktioner i gymnasiet?

Såja. Nu ska jag återvända till min whisky. Förlåt, whiskyöversättning menar jag ju. A sweet nose of clotted cream önskar jag er alla denna fredag!

(Märk väl hur jag här i ett och samma blogginlägg varken retar upp republikaner, rojalister, nykterister eller genusvetare.)

{ 28 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }

Anders GM februari 24, 2012 kl. 18:00

Du är välkommen att bolla whiskytermer helt utan ersättning med undertecknad. Är dock lite dålig på att själv komma på doftordn på det jag har i fredagsglaset.

Christer februari 24, 2012 kl. 18:34

När 16-åringen (hej vad åren går!) gick på sexårs fick alla barn ta knytkörkort. Perfekt! Fröknarna hade koll på vilka som behövde hjälp med gympadojjorna och ungarna övade flitigt för att klara lappen.

LupusLupus99 februari 24, 2012 kl. 19:15

Kolla här om ni vill skåda Estelle. Eller var det Skoda Estelle? ;)

Obs detta har jag snott rakt av, bara så att ni vet. ;)

Suvi februari 24, 2012 kl. 19:22

Mor ror.
Far är kamratlig. Iförd skor.

Ö-helena februari 24, 2012 kl. 20:51

”Virgin” betyder väl att det inte har varit något annat i faten förut, typ sherry. Men ”nya ekfat” låter kanske inte så klatschigt.

Luna februari 24, 2012 kl. 21:09

Åh, en knäppram! Det skulle man kunna anamma som ett skällsbegrepp.

”Fnys, den där Reinfeldt skulle behöva återgå till knäppramen.”

Cecilia N februari 24, 2012 kl. 22:37

Lotten: förslag på vad du kan gissa på den dagen det blir en prins:
Oskar Lars William Frans.

Lo februari 24, 2012 kl. 23:43

Knäppram är ett fortfarande känt begrepp i montessorivärlden.

Örjan februari 25, 2012 kl. 00:28

Undran ang vadslagningen princessnamnet? via Betson m.fl.
Någon som lyckades gissa rätt? och vinna storkovan?
Om inte -fick vadslagare på Silvia/Eva/Mary vinstpengar?
eller
Gick vadhållningssumman tillbaka till vadhållningssällskapets kassa?
Själv ingen aning. Mitt ”spelberoende” omfattar ca 10 trisslotter per år.
Eget ”spelberoende”?

Protest Lotten!
Du har ju inte bara en utan två prinsessor!!!

Lotten Bergman februari 25, 2012 kl. 00:33

Apropå på skoknytning, så lärde jag mina barn denna nödvändighet i femårsåldern – genom att knyta en vanlig knut och sedan vika snörena till två kaninöron, som sedan knyts som en vanlig förstaknut. Sedan har de några år senare gått vidare till överkursen och lärt sig den variant som sitter fast bättre, där man snurrar runt och drar igenom. (Har dessa knutar namn?)

Häromdagen visade det sig att en av tonåringarna (vågar inte outa stackarn) fortfarande gör kaninöron. Jag har helt enkelt glömt bort just den ungens överkurs!

Lotten Bergman februari 25, 2012 kl. 00:37

Anders GM: jag tar dig på orden och skickar frågor när de dyker upp! (Jag har redan antastat PK med komplicerade utredningsfall. Han skrev en hel uppsats till svar.)

Lotten Bergman februari 25, 2012 kl. 00:40

Ja, Örjan, jag har två prinsessor, tre prinsar och en förvirrad djefla man! (Själv är jag den Röda Drottningen i Underlandet som måste springa fortare och fortare för att ta mig framåt. Hjääälp!)

Örjan februari 25, 2012 kl. 00:44

Akta knäna!
Spar dem till den älskade basketen!

Luna februari 25, 2012 kl. 00:49

Eh … finns det en överkurs på kaninörona?

Agneta februari 25, 2012 kl. 02:07

Jumpa på isflak. Det gjorde jag i unga år. På såväl Munksjön som Vättern. Någon gång kunde väl sockorna i pjäxorna bli blöta, men annars gick det bra och var jätteskoj. Vi lekte fritt vi! Men förstod att inte förtälja de vuxna om våra bravader.

Skogsgurra februari 25, 2012 kl. 04:46

Morrn da!
Jag har ibland fått kommentarer till mitt sätt att knyta skosnören (det är dom jag knyter, inte så ofta skorna). Det anses tydligen lite udda. Så här gör jag http://www.theropepeople.com/BowKnot.html
Det anses tydligen lite udda. Så jag undrar hur ni normala människor gör? När jag tittar på så ser det ut som ”snurra-stoppa-dra” och jag kan inte – hur jag än försöker – få den tekniken att fungera.

Länken ovan är svar på Lottens fråga om olika knutar. Hittar ingen lika komplett på svenska. Men kanske finns?

Enhands-sängskrivet efter takkontroll. Inga blodfläckar.

Lotten Bergman februari 25, 2012 kl. 09:48

Agneta: Jumpade du även på isflak med skridskor som killen på bilden?

Via Skogsgurras länk har jag nu lärt mig att när en knut knyter upp sig, heter det att ”it spills”. Undrar om jag kan få in det i whiskyboken.

Skogsgurra februari 25, 2012 kl. 10:47

Wisky spills Whisky! Kanske inte alldeles naturligt och osökt?

Niklas februari 25, 2012 kl. 11:17

Whiskas?

Anna februari 25, 2012 kl. 14:06

Men vad var råden egentligen? Förutom var icke fotgängare?

Mina prinsessor har fått många goda råd av mig, och när jag frågar efter dem betygar de mig att de ligger fint hopvikta och helt oanvända i en skokartong under sängen. Håhå jaja! Sådan är moderns lott.

Karin februari 25, 2012 kl. 14:34

Ja, jumpa isflak! Agneta, kan vi inte träffas och diskutera teknik? Det där gunget som var bra för att få till lite längre hopp. Och hur man bedömde bärkraften på de olika flaken. Och hur förvånansvärt lite kallt det var i vattnet när man var barn, jämfört med idag, när man drattar i bland isflaken.

Och på sommaren hade vi lyckan att kunna lubba stock på de öar av timmer som låg i sjön och väntade på att sågas upp. Fast den tekniken var lite annorlunda, eftersom stockarna gärna kom i snurr.
Om mina barn eller barnbarn skulle komma i närheten av tanken att göra något sådant skulle jag omedelbar ge dem husarrest. För gott.

Agneta februari 25, 2012 kl. 14:53

Lotten, nej jumpning med skridskor har jag jag aldrig utövat och inte med hund heller. Bilden får mig att undra om den egentligen inte avbildar en hundräddningsaktion och inte regelrätt jumpning.

Agneta februari 25, 2012 kl. 15:31

Min spänst och smidighet övergav mig för snart tio år sedan och i vaket tillstånd är det svårt att ens föreställa sig hur jag beräknade gungen och hoppen.

Något timmer att lubba på erbjöd inte min barndom, men jag älskade att klättra både i stan och på landet. I stan var det företrädesvis hustak och på landet träd och ladugårdstak. Ett par Tretorns gymnastikskor på fötterna gjorde att man nästan kunde promenera på spåntak.

De flesta tak på två- eller två och halvvåningshusen på denna bild
har jag tagit mig runt på. Jag började en takklättring genom att ta mig ut genom ett litet takfönster på vår vind och sedan gällde det att försöka ta sig så långt som möjligt och även klara av att ta sig tillbaka.

Det i särklass livsfarligaste takäventyret ägde rum på taket till detta höga hus. Min bästa lekkamrat bodde där och vi lyckades komma åt vindsnyckeln och tog oss upp på någon sorts takbalkong vars räcke vi tog oss över. Det höll på att gå alldeles åt pipan eftersom vi hamnade på rejält branta plåttakspartier och fick kämpa länge för att kunna ta oss tillbaka. Räddaren i nöden var Tretorns gymnastikskor.

Karin februari 25, 2012 kl. 16:41

Oj, säger jag, som också hade ett tak som lekplats. Den där taklutningen var verkligen inget att leka med! Tretorns gymnastikskor verkar ha haft magiska krafter. Mitt barndomstak hade inga livsfarliga branter, bara behagliga sluttningar. Det gällde dock att se till att man inte snubblade på de uppstickande plåtskarvarna, t.ex. när man lekte tafatt runt skorstenen. Det var en gammal skola, som sedermera omvandlades till snickeri och bostad: http://www.karinenglund.com/wp-content/uploads/2012/02/ängsbacken.jpg

Agneta februari 25, 2012 kl. 17:00

En tjusig skolbyggnad var det Karin och stegen står snällt utställd för barnen att klättra upp på! Det var på den tiden svenskarna inte hade hunnit bli trygghetsnarkomaner.

Skogsgurra februari 25, 2012 kl. 17:07

Tack för erinringar.
På den tiden vandrade folk omkring och besökte varandra på ett sätt som kan verka lite konstigt idag. Man blev påklädd ”licksta klära” (citat från Ehrenmark) och ivägsläpad till släkting, hantverkarkollega, skolfröken eller annan bekant. Väl där skulle det ätas middag och först därefter fick vi juniorer tillåtelse att lämna bordet.
För min del handlade det då i allmänhet att utforska taken på byggnaderna. De flesta var kända sedan länge, men upp skulle man ändå. Nya tak – som det i Hästbo – kunde vara en utmaning. Det var ett sånt där med brant början och mindre brant takås. Det var en fälla, visade det sig. Klättra upp gick bra, men ner var livsfarligt. Alldeles för brant. Jag minns inte hur jag kom ner. Det var vuxna inblandade och jag tror att det var en lång stege. Att det inte betraktades som något hjältedåd utan mera som en jävla dumhet minns jag tydligt. Om det hade förekommit aga i familjen så hade jag nog fått känna på.
För övrigt håller jag med om att Rossens is var rätt opålitlig. Det gick ut många små tillflöden och där drullade man igenom. Men eftersom tillflödena låg nära stranden så hände just inget annat än att man blev blöt och att det var lite svårt att förklara hur det gått till. Hemma alltså.

Lotten Bergman februari 26, 2012 kl. 01:40

Alltså … jag tror att jag bara hade ett råd till lilla Estelle. (Fast egentligen vill jag också råda henne att jumpa på isflak så mycket hon kommer åt.)

Lotten Bergman februari 26, 2012 kl. 01:41

För övrigt vill jag bara tacka alla som delar med er av forna tiders lekminnen.

/En som hade velat vara med.

Lämna en kommentar

Previous post:

Next post: