lördag, januari 14, 2012

Jag ville jag vore kompis med mina idoler

av Lotten Bergman den 14 januari 2012

Jag är svag för Johan Rheborg. Jag har alltid varit det. Han har något över sig som skriker

– JAG BORDE VARA KOMPIS MED LOTTEN!

Men nej. Våra vägar kommer inte att korsas på en scen, via en dator, mellan två tåg eller ens i Täby. (Han är från Täby, där jag ju bodde 1982–84.)

Jag önskar honom all framgång och lycka – mest eftersom det i förlängningen ger mig goda skratt.

Ni som kan: se Stjärnorna på slottet med Johan Rheborg oavsett era åsikter om stjärnor, slott, fin mat som ni bara får titta på och vin- och kvällsblanka anleten samt av tv-producenterna skapade pinsamma tystnader.

Här lämnar Johan Rheborg middagsbordet och de andra fyra stjärnorna sitter till synes förstenade av skräck ity de aldrig någonsin förut sett en rörd människa i den konstnärliga branschen.

Här lämnar Johan Rheborg middagsbordet och de andra fyra stjärnorna sitter till synes förstenade av skräck ity de aldrig någonsin förut sett en rörd människa i den konstnärliga branschen.

Och gissa om producenten i det upprörda ögonblicket filmar tysssstnad. Jahadå.

(Hade jag varit där, hade jag i detta ögonblick slängt vinglaset i marken, ropat HAALT, ställt mig upp så att stolen for i backen och kastat mig fram för att hockeytackla omkull den ledsne Johan som ju inte ska hulka ensam. Förmodligen hade jag i det läget slagit i knäna i stenplattorna och gett upp ett avgrundsvrål och sedan fått allt ljus på mig. Hm.)

{ 19 kommentarer }