söndag, december 25, 2011

DRT – en förklaring, en tolkning, ett förslag …

av Lotten Bergman den 25 december 2011

STOPP! SKROLLA INTE NER! FUSKA INTE! LÄÄÄÄÄS!

Jag tror faktiskt att vi måste göra det till en tradition att berätta om Ö-helenas DRT-teori från ett par år sedan. (Särskilt de år som hon inte har tid att delta i Julkalendern.) Alltså:

I facit den 4 december 2008 skrev jag:

_______________

Vi hade igår betat av:
1 Fay Weldon
2 Gunilla Wolde
3 Herbjørg Wassmo.

Detta fick Ö-helena att i förrgår med hjälp av Tillerosas initialfundering dra slutledningen att det på julafton kommer att vara Östen Warnerbring som hemlisbloggar. Allt enligt detta schema:

1 Fay Weldon, 2 Gunilla Wolde, 3 Herbjørg Wassmo, 4 Ian Wachtmeister?, 5 J.W., 6 K.W., 7 L.W., 8 M.W., 9 N.W., 10 O.W., 11 P.W., 12 Q.W., 13 R.W., 14 S.W., 15 T.W., 16 U.W., 17 V.W., 18 W.W., 19 X.W., 20 Y.W., 21 Z.W., 22 Å.W., 23 Ä.W., 24 Östen Warnerbring.

Särskilt den 12 december hade jag fått problem i så fall. Och varför fick inte Axel Wallengren och Elin Wägner vara med inledningsvis?

_______________

Det var alltså en ren slump att Weldon, Wolde och Wassmo inledde då. Kanske gick jag till en alfabetiserad bokhylla och … nej. Jag är inte så strukturerad.

Men nu till 2011 års röda tråd. Och det underliga är att jag flera gånger har anat att några i båset har listat ut den. Men nu är jag inte riktigt lika säker. (Till uppställningen nedan hade jag stor hjälp av fina statistiken.)

Ber om ursäkt nu ni som är punktlistepoliser — man kan inte ha punktlistor med en punkt som jag har här nedan. Men se det som ett lay out-experiment? Gå inte händelserna i förväg om ni är lite tävlingstokiga som jag – läs ledtrådarna och känn efter.

2011-12-01 Charles Dickens –

  • liten och mager och mitt brott måste sägas vara ringa
  • inte vet hur man ska föra sig matbord
  • Glöm inte bort att tacka någon för maten!

2011-12-02 Gunnel Linde –

  • Den bara står där och är röd

2011-12-03 Torgny Lindgren

  • köksbordet
  • ordet någon

2011-12-04 John Hughes –

  • blommor

2011-12-05 Karin Boye –

  • pissar på golvet

2011-12-06 Medea –

  • vet vilka vägar man ska välja

2011-12-07 Mao Zedong –

  • röda
  • liten
  • verk

2011-12-08 Michail Bulgakov –

  • lilla kissen
  • Mjau

2011-12-09 Daniel Defoe –

  • vindlande, slingrande
  • (bild på rött snöre)

2011-12-10 Elsa Beskow –

  • Titta på det som finns synligt
  • Kolla efter
  • leta

2011-12-11 Viktor Rydberg –

  • Katter
  • små barn åsså

2011-12-12 Elmer Diktonius –

  • Stora sprickor i godset
  • vatten
  • stök

2011-12-13 Sven Stolpe –

  • Ett rött och trassligt hår
  • ordet någon

2011-12-14 Marilyn French –

  • guldfiskar dör de också
  • samma illröda färg
  • ordet någon

2011-12-15 Henning Mankell –

  • kvinnan med det blodröda hårbandet

2011-12-16 Joakim Pirinen –

  • irrfärder i ett okänt hus med okänt kök och okänd trappa och hittar en barnbok

2011-12-17 Hjalmar Bergman –

  • ett katt-och råttamotiv
  • synekdokiska bruket av ögon torde
  • den rävröda frisyren
  • hårslingan föll ner framför ögat som ett mörkblått yllegarn

2011-12-18 Magnus Uggla –

  • säga vilken väg jag bör följa för att komma fram till ett (för dem) lämpligt mål
  • ordet någon

2011-12-19 Julius Ceasar –

  • dricker i större utsträckning mjölk

2011-12-20 Gustaf Fröding –

  • röd anteckningsbok

2011-12-21 Eddie Meduza –

  • Hwaar then röödh ärbudher Iagh thijg ijcke wederlagh

2011-12-22 Gunilla Bergström –

  • Menar du katten?

2011-12-23 Hjalmar Söderberg –

  • följa den röda tråden

2011-12-24 Magnus, Brasse och Eva –

  • ha hittat den röda tråden

Och vem av er har hittat den röda tråden?

Nja, jag vet inte …

Aku skrev så här den 6 december, när man inte på några villkor kan ha kommit på svaret:

”Jag får associationer till nåt långt i julens färg men det var så länge sen jag läste den så jag kanske helt är ute på irrfärd.”

Orangeluvan skrev oanandes den 8 december:

”Det finns en röd tråd mellan gårdagens och dagens lucka! Mao mao mao.”

Och så kom embryo och var mer än mystisk i två kommentarer som inte handlade om ishockey den 15 december:

”Paul Andersson. Paul Paljett. Paul Propp. J-Paul Sartre. Pål Stek (igen). Är den röda tråden ett snöre? Hur långt är ett snöre?

Den röda tråden är en meta-tråd. Den röda tråden är en röd tråd.

Och så Johan Hamberg den 22 december:

”Ursäkta en båsnovis, men hur skall man göra när man gissat på tråden, den traadh, saszom ei erghader kupper seer uht? Skall man mumla och mena och hymla och dymla om den också? Eller skall med ropandes röst triumfatoriskt trumpeta ut det blodfärgade filamentets identitet, androm till förargelse? Jag gör ett första taffligt försök att vara så där svår och obegriplig:

Den röda tråden är inte en rev, inte ens en spansk sådan. Men den har ändå tydliga metakvaliteter.

Det är  på pricken rätt.

DRT är nämligen just det: Historien om någon – en röd tråd och en katt. Dels är ju alla julkalenderfacit en historia om någon, dels är Julkalendern en metatråd eftersom boken handlar om just en röd tråd.

 

Det här är en klassisk barnbok av redaktören Åke Löfgren (1915-95) och konstnären Egon Möller Nielsen (1915–59) från 1951, som först gavs ut på KF:s förlag för att sedan plockades upp till de stora elefanterna på Rabén & Sjögren. På biblioteket berättade de för mig att den ständigt är utlånad och att det görs omtryckningar på löpande band. Den jag har här är den 24:e från 2009.

Tjugofjärde.

Första uppslaget: något är underligt! (Den röda tråden dyker upp på nästa uppslag.)

Första uppslaget: något är underligt! (Den röda tråden dyker upp på nästa uppslag.)

Fjärde uppslaget: någon har nyss ätit upp fiskar och spillt mjölk!

Fjärde uppslaget: någon har nyss ätit upp fiskar och spillt mjölk!

Sjätte uppslaget: Guldfisken har kommit ur akvariet! Djurmisshandel!

Sjätte uppslaget: Guldfisken har kommit ur akvariet! Djurmisshandel!

Trettonde uppslaget: Någon var ju en katt! Som heter Nisse!

Trettonde uppslaget: Någon var ju en katt! Som heter Nisse!

Redaktör Löfgren var den som 1947 köpte rättigheterna till ”Hompen”, som sedan blev Bilbo (Tolkien och Sagan om ringen, ni vet).

Som redaktör kan man ”ta med sig” sina författare när man byter förlag, och det gjorde Åke, som flyttade på bl.a. Lennart Hellsing. Dessutom var det han som översatte bilderboken Nalle och som lanserade Pär Rådström, Evert Taube, Åke Hodell och Sonja Åkesson, för att nämna några i raden.

Egon Möller Nielsen gjorde lekskulpturen som kallas Tufsen, som finns lite här och där, men för mig framför allt i Lunds Stadspark, där både jag och mina barn har lekt och lekt:

Den är gjord av betong, men mjuk som den lenaste vita sten.

Den är gjord av betong, men mjuk som den lenaste vita sten.

Dessutom är det han som har designat sofforna på T-Centralens plattform för röda och gröna linjen:

Som en skän pendang till den vackra brandslangen där i fjärran.

Som en skön pendang till den vackra brandslangen där i fjärran.

Slut i rutan! Hoppas att ni minns ungefär 1,32 ‰ av allt som ni har googlat gogglat fram under december, för då kan ni i alla fall mer än för en månad sedan!

Nu ska jag bara baka fruktkaka!

{ 41 kommentarer }

Facit till Julkalendern 24 dec 2011

av Lotten Bergman den 25 december 2011

Det är dags för årets sista facit – om man inte räknar DRT-förklaringen som kommer i morgon (eller senare idag, 25/12) och som ni alla kommer att sucka över eftersom den inte någonsin har passat någons handske.

Lucka 24 var – som alla julaftonsluckor – mer glest befolkad. Båsgissarna äter grisfötter, far land och rike runt, sitter i knät på sina släktingar och … introducerar dem i Julkalendern! Hör här bara på Karlbergs kök:

”Familjen som upptäckt kalendern så här fem i tolv vill ha mer! Vad sägs om fyra luckor till?”

Aequinoxia har en annan lösning:

”Jag vill bara säga att jag heter saffri på wordfeud ifall någon vill spela när julkalenderabstinensen sätter in.”

Mimmi likaså:

”Jag vill ha åretut-luckor, innan jul hinner man ju inte med.”

Och det är faktiskt så att det finns något som heter ”Ojulkalenden”, som är precis vad det låter som. (Aequinoxia och jag gillar mest Jan Guillou-ojulkalendern.) Men det finns underligt folk som stänger av lotten.se den 1 december för att djupt och innerligt hata detta gissande, på-läktarn-smuttande, Bachande, Orlando Bloomande och Mamma muande. De vrålar ÄNTLIGEN! när jag skriver om fruktkakan och min morfars första fru i morgon.

Men vilka gissade rätt, då? Jo, idag nästan alla. Jag har förkortat några av kommentarerna, särskilt sådana som var längre än 350 tecken. (Ingen prickade 350! Vad äääääär ni för ena?)

Béatrice:

”Rostade myror var tydligen rätt gott. Han har också ett sprucket revben precis som jag, de var ut på elefantritt, han var lite för snabb när de skulle ur och elefanten började röra på sig igen.”

Anna:

”En gång sov jag över hos en kompis som i sitt kylskåp endast hade pulverkaffe och en burk myror i choklad.”

Men nu blandar jag fel- och rättgissningar lite huller om buller! Here we go!

hakke (som envisas men att påstå att han inte kan gissa rätt):

”Jag blandar alltid ihop musketörerna med retorikens grunder: logos, et(h)os och pat(h)os. Men de är ju varken fem eller fyra utan bara tre. Annars kunde HB varit DDM. Fast han har ju fem barn, inte fyra.”

Christer:

”Eftersom läraren inte verkar kunna räkna gissar jag på de tre vise männen. Eller Kasper, Jesper och Jonatan. Eller Ville, Valle och Viktor.”

Ja, och nu var det ju så att hemlisbloggarläraren inte heller kunde skriva riktigt okej, vilket Suvi påpekade med en smiley som jag tror betyder Höhöhö, busigt av mig va … ungefär:

”Är det då INGEN som har läst och korrigerat dagens lucka? ”Ha ha” bör väl vara ”ska ha”? Och ni ska kalla er språkpolisadepter… :P”

Men roade Pysseliten:

”ha ha Lotten!”

(Jag raljerar inte när det gäller smiley-tolkningen: jag är verkligen en halvanalfabet och en tråkputte på den fronten. Jag måste gå i smileyskola! Hallå, barnprogram i TV2!)

Kerstin utan blogg:

”Google translate pekar mot myrorna … fast de var ju fem?”

Orangeluvan:

Fourmis betyder myra på franska.”

Linisen:

”Idag är det ju klart som grytdopp! Fyra äro kons magar. Say no more, som mu-sketören sa.”

Ökenråttan (och faktiskt Fru Decibel närmare midnatt):

”Enkelt: De fyra evangelisterna. Jodå, dom är fem: Bach kallas den femte evangelisten.”

 Jesper: 

”Japp, gott folk! Jag ger er Bach, med slutkvartetten ur Matteuspassionen. Petimätern är tenoren, sopranen analfabeten, den intelligenta måste vara cellisten, medan den snipige greven spelas av basen. Altsångaren får vända notblad.”

Luna:

”De fyra sönerna i en kompis kompis familj lär ha hetat Markus, Matteus, Lukas och Anders.”

Smultronblomman:

”Jag är övertygad att en ska bort. De tre musketörerna ÄR tre i dag och inte fyra. Det är boom boom boom, poff poff poff och tjoff tjoff tjoff idag. Det är o:en i orden som gör det.”

Luslina:

”Smyger undan från svärsläktens (ett ord som ifånen önskar isärsärskriva till ‘svårsmälta as’) stimmande för en fnula kvalitetstid med Kalendern. Assvårsmält gåta – tänker på pingviner och britpopluggar (‘bror opolerad’ på fånspråk). Hoppar i hatten för säkerhets skull (innan pinneköttskoman slår till).”

Pysseliten återkom med helt andra idéer — eller kanske förvillelser:

”Nu vet jag! Det luriga var PONERA, som egentligen skulle vara PANERA. Ägg har man i paneringen när man steker torsk och torsken är ju nästan Torsten. Flink. Ja och han är väl en vattendelare? Jag tror alltså på Falukuriren. (Ja det blev ett kort hopp från en Flink till en annan. I Falun, alltså.)”

”Såhär: Dom sju dvärgarna är för många, tre ska bort. Av Trötter, Prosit, Kloker, Butter, Glader, Blyger och Toker är det uppenbart  vilka som ska bort: Porthos är Glader, Atos är Trötter, Aramis är Toker och D’Artagnan är Butter, resten ska bort ingen är riktigt Kloker, Snövit är DRT och HB är elefanten!”

Nu till upplösningen. Dagens HB är något så absurdt (så kan man junte stava) som en

  • ickeförfattare
  • ickeperson
  • grupp skapare
  • pionjärinsats
  • klassiker.

För vad jag ville åt var (precis som Béatrice fattade och hintade om ungefär 517 gånger) Fem myror är fler än fyra elefanter (1973–75). Och vad säger ni om denna entré, som Pysseliten gjorde i förmiddags?

”Det skulle kunna vara Fem myror är fler än fyra elefanter!”

Dina talade också klarspråk:

”Pysse, det skulle också kunna vara Brasses Latjolajbanlåda. D’Artagnan har inte fått någon sidhänvisning och skall därför bort.”

Mer rättolkat än så kunde det inte bli!

Eftersom Fem myror … är ett pedagogiskt bokstavs- och sifferprogram, var Julkalenderluckan en skoluppgift. Att det var fyra som skulle analyseras var förstås (vilket ni helt korrekt listade ut) för att en ”ska bort”. Béatrice och Miastick nämnde ordet ”fiffig”, precis som jag gjorde redan igår när jag sa att något om att morgondagens lucka skulle vara så fiffig så. Vilket är Brasses ord när han ska förklara varför hans lösning är bättre än Evas och Magnus’.

Fem myror … skapades i kölvattnet av det amerikanska barnprogrammet Sesame Street, som egentligen skulle ha köpts in och visats runt 1972, men som ansågs för amerikanskt (vanligt invektiv dåförtiden), vilket betydde ”reklamaktigt tempo och för kommersiell stil”. (Källa.) Barnprogrammen skulle enligt pedagogiskt skolade forskare gå i ett lusigt tempo och bara behandla ämnen som barn var mottagliga för som t.ex. vänskap, alkoholism, döden, skilsmässor, ensamhet och mobbning. Eller hur tarmarna i magen var placerade i förhållande till levern (som skadas av för mycket drickade och så hääääär ser det ut på ett ungkarlshotell i Stockholms södra stadsdelar).

Och så skapades då Fem myror är fler än fyra elefanter, där Eva gick i glittriga klänningar, Brasse hade rumplucka i pyjamasen, där elefanterna bajsade jättekluttar, där affel och urka hade tappat varsin bokstav och där Brasse och Eva kunde stjäla Magnus’ cykelhjul utan att hamna i fängelse.

Det kunde ju inte vara bra, sa tidningarna och recensenterna och förståsigpåarna. Men vi barn – och våra föräldrar och våra barn – älskade Magnus (f. 1941), Brasse (f. 1945) och Eva (1950–82).

Här kommer min favoritsång (även om Igelkotten Ivar också är förtjusande – när Eva och Brasse talar så  nära varandra som om de ska kyssas i vilken sekund som helst – och Boom boom boom också är jättebra och Evas slits går nästan upp till armhålan och de dansar så osynkat så ojojoj):

När jag var liten prenumererade vi på ”Röster i radio-TV”, som 1972 (trots att första avsnittet inte visades förrän i november 1973) skrev:

”Många föräldrar grips då av panik för de har fått höra att det inte är bra att barn lär sig något före skolan för då får de tråkigt och blir missanpassade. Ja, så tror vi i Sverige. Nu tar TV2 ett djärvt kliv in på den pedagogiska arenan. Det är faktiskt inte så lätt att förstå varför fyra jättebamsingar till elefanter inte är fler än fem uschla småmyror. Men ett äventyr blir det att få höra vad pedagoger och psykologer säger om TV som undervisare av förskolebarn. För man kanske inte får ha så här roligt när man lär sig saker?”

Sista programmet visades våren 1975, vilket innebär att produktionsteamet på kort tid skapade stordåd som har räckt långt in i framtiden. I alla fall ända till 1977, när tv:s Fem myror-julkalender var 28 program långt och inleddes 27 november för att passa alfabetets bokstäver. Numera finns det spel, kläder, dvd:er, lakan och doktorsavhandlingar och jag vet inte allt på Myror-temat.

– Äääär det inte fiffigt?

– Äääär det inte fiffigt?

Men visste ni att de trista delarna med Vera, Ellen och Cecilia som Monica Zetterlund läste numera är borta? CENSUUUR! (Som vi tackar för.) Snuttarna med barnnamn som låååååångsaaaaamt krafsas fram på griffeltavla är ibland kvar, ibland inte. Siffersången som hakar upp sig på 14 är alltid med.

Nu drar vi sex stycken vinnare! Jag tar en … två … mummel … mummel …sex lappar! På dem står det: Dina, Dammråttan, Chister, Babs, Miastick och Maj Korner!

(Jag hoppas så att ni är små och smärta hela bunten!)

Men vi har glömt en sak. Sanna. Sanna måste ju få ett extrapris för sitt initiativ till kalenderstatistiken! Hon får en t-shirt och två gamla dammiga böcker!

Magnus, Brasse och Eva.

Magnus, Brasse och Eva.

Förresten. Vår saknade Ö-helena dök in och sa att vi var fantastiska och var i sin ogissning faktiskt närmast en 350 tecken lång kommentar. Men en t-shirt får hon inte, för hon vill bara gå klädd i skjortor!

När klockan närmade sig midnatt summerade hakke sitt felgissande uppåt läktarplats på ett sätt som jag tycker summerar allt OT:ande under december 2011.

”Hysch på spelplanen! Vi blir disra*hick*herade här på läktaren. Och det var inte sant och det var inte sant för här har vi det lattjo ‘n till påska! Skogsgurra hade idag med en gammal fin väska med oppfinningar som låter skojigt. Karlbergs kök bjöd på lakritsvin men den var lite farlig för  plötsligt hade han hoppat över sargen och in på spelplanen. Inte för att han är nån huligan precis men han fick myror i brallan, skrek nåt om norrlands guld och skulle pussa nån av tjejerna. Hon med nudelsoppa och point guard tror jag, eller om det var hennes  kompis från förr. Leopardia blev sotis och Sanna skrek nåt om att ”de gaur aldri!”.  Själv ska jag leka med barnens klappar nu när de äntligen har somnat. Och med Skogsgurras oppfinningar!”

DRT-inlägget kommer någon gång under juldagen! Tack, alla!

{ 82 kommentarer }