torsdag, december 22, 2011

Julkalendern 22 dec 2011

av Lotten Bergman den 22 december 2011

Glatt vintersolstånd på er! Igår svor vi så det osade i båset. Mimmi vann en intehemlisbloggartröja av Skogsgurra, medan Bach och Bloom inte hade något att komma med. Vann hemlisbloggartröja gjorde duon Suvi och Ardy. Och Béatrice, för hon fick en tröja som Bengt donerade!

Lucka 22! (Ni ska gissa, men göra det med gåtfulla ledtrådar. Och gärna fel.) Vem har vi här då?

__________________________

(Semidokumentär feeling. Ett rum i något som ser ut som ett socialkontor eller en arbetsförmedling. Ett fönster står öppet och släpper in ljudet från en trafikerad gata. Av intervjuaren ser vi bara ett par träskoförsedda fötter, där han sitter på en stol framför det låga soffbordet. Kameran är riktad mot intervjuoffret, som sitter nedsjunken i en soffa. De tycks inte ha ögonkontakt. Intervjuoffret är kortklippt och klädd i brun kavaj. Han kedjeröker.)

Intervjuaren:
Ja, jag skulle vilja gå tillbaks till något som du sa när vi först började prata om den här dokumentären.
Intervjuoffret:
Eh … ja?
Intervjuaren:
Om jag minns rätt så sa du att du hade en ganska … vad ska jag säga … trygg uppväxt …?
Intervjuoffret:
Ja, det sa jag nog.
Intervjuaren:
Ska vi prata om det tycker du? För samtidigt så berättar du om så mycket som gjorde dig rädd …
Intervjuoffret:
Menar du katten?
Intervjuaren:
Ja, inte bara den.
Intervjuoffret:
Och tvätten?
Intervjuaren:
Från dom samtal vi har fört här framför kameran så tycker jag, alltså, missförstå mig inte, men jag har liksom tä… Enskilda episoder förstår jag ju att alla barn måste uppl… Det hör ju till en normal barndom. Men det jag fäst mig vid är den återkommande otryggheten. Är du lycklig?
Intervjuoffret:
Nu tycker jag du får tala ur skägget här. Vad är det du har hängt upp dig på?
Intervjuaren:
Jo, om vi bortser från tvätten och katten och dom där ungdomarna och skolstarten så är det det … det … det här med dina föräldrar …
Intervjuoffret:
Näpp! Hördudu! Stopp! Du säger inget om min mamma!
Intervjuaren:
Och din pa…
Intervjuoffret:
Tyst! Han är inte kvar där, ute på ga… med … nej. Och han har inte längre dom där konstiga kläderna. Faktiskt. Han är mer sig själv nu. Som förr.
Intervjuaren:
Vidbrättad hatt med fjäder i hattbandet och rödrosa kostym låter onekli…
Intervjuoffret:
Nu går jag!
Intervjuaren:
Moget. Jättemoget. Verkligen listigt också. Jätte.

(Kameran panorerar mot det öppna fönstret. Vi ser några fåglar som flyger i fjärran och hör samtidigt ljudet av en dörr som slås igen.)

____________________________

Facit kommer vid halv ett på natten och ny lucka kl 08 på fredag morgon!

{ 235 kommentarer }

Facit till Julkalendern 21 dec 2011

av Lotten Bergman den 22 december 2011

Nu jävlar!

Skogsgurra var först!

”Den här killen har jag sett framträda i Otterbäcken. Han var ganska försenad. Utövade våld mot arrangören och gjorde sedan sitt jobb. Med USA i tankarna och ett nytt Dewarkärl verkade han ganska nöjd.”

Sedan kom flera som också hade listat ut det rätta svaret, men jag tar bara kommentarer lite på måfå här:

Mikael:

”Ja! Äntligen lite fulkultur! Då är jag med i matchen.”

Kerstin utan blogg:

”Det är det där språket alla som är jättejättefulla pratar.”

Anna:

”Clint Eastwood är det idag. Han seer uht saszom erghad kupper.”

Hyttfogden:

”Hi, my name is Axel Foley, could I be of any help?”

Flygbengan:

”Potatismos, rotmos och plåttermos.”

embryo:

”Hockeysvenska. Tror på nån av de som har emigrerat till NHL. Sudden, kanske. Eller Salming. Tar Salming, eftersom det är jul och alla kalsongerna.”

PK:

”Jag är ingen större fan av denna dagens sippa, det var en mycket begränsad tid av mitt liv som jag lät mig roas av dennes alster.”

Texten tillverkades på 1700-talssvenska, som jag skulle kunna skriva mycket om, och om ni är intresserade kan jag göra det. En annan dag. (Man hade liksom inte skrivregler. Då. Jag hade varit arbetslös.) Här kan ni jämföra:

Hemlisbloggaren var kungen över fulkulturen: Eddie Meduza, aka E. Hitler och dopnamnet Errol Norstedt (1948–2002). Som total motståndare till den goda smaken satt han hemma och spelade in konstiga låtar och långa monologer som han sedan sålde via annonser i … nej, vi tar det från början.

Eddies tidiga uppväxt – när han hette Errol – var (precis som många andra framstående konstnärers, ja, vi börjar se ett mönster här och jag kan bara förbanna mina egna föräldrar som skötte sig exemplariskt) bedrövlig. Lille Eddies mamma söp som ett svin (och inte lite fint med lite champagne som i kommentatorsbåset), flyttade ett par gånger per år och introducerade ideligen olika styvpappor – som dessutom slog honom.

SR (som verkligen har spottat upp sig som uppgiftslämnare till Julkalendern) har en entimmesdokumentär om Errol och i programförklaringen står det längst ner:

”Vi passar på att redan här upplysa om att programmet innehåller uttryck som kan verka stötande.”

Oh dear, det är ju lika avskräckande som ”vi vill varna känsliga tittare”.

Men man måste kan ske varna för svordomar och … nej, vi fortsätter från början.

I skolan mobbades han, hemma hade han ett rent helvete med mammans och styvpappornas fyllor. En stypappa sköt prick med fotboll mot honom och tvingade honom att gå omking i brännässlor i kortbyxor. En gång spydde han ärtsoppa så att han fick näsblod – och fick som straff äta upp allt. Igen.

Men … så hittade han musiken. När han var 15 år och hade jobbat på en bondgård för 2 kr i timmen, köpte han en gitarr för 90 kronor och kände sig riktigt lycklig. Han bestämde sig för att ge igen på mobbarna genom att bli ”känd miljonär och stå på scen och vara hyllad av alla”. (Känner vi igen detta?)

Han blev ett mods. Som spelade modsmusik. Och som inte slog igenom och inte blev miljonär och inte hyllades. Under 1970-talet skrev Eddie Meduza musik till dansband som Streaplers och Trio me’ Bumba, och kunde äntligen försörja sig. Nästan. Så här skaldade han då:

Flickan i huset mittemot
säg vad har du med mitt hjärta gjort?

Whowow whowow.
Whowow whowow.
Whowow.

Parallellt med dansbandsmusikskrivandet, sålde han hårväxtmedel. Han tog foton på sin hårlösa släktingar och annonserade om dunderkuren – som bestod av glycerin och vatten, som han gjorde själv hemma i ”storarrummet”.

Han skickade samtidigt in sin egen dansbandsmusik till Polar, där Björn & Benny satt och sorterade kassett- och rullband. Och refuserade honom.

År 1976 gav han faktiskt ut en skiva, som tyvärr floppade totalt – men även det är ju sådant som kan sporra en talang till stordåd. Eddie satte sig genast att spela in kassettband i sin egen källare och annonserade för dem i Lektyr och FIB Aktuellt (porrtidningar, förstår ni ungdomar).

Men Johan Langer (Pekkas son) gillade hans underliga låtar och peppade honom så till den grad att han till slut fick ge ut ”Punkjävlar” – som blev en hit! Strax före solot låter det så här:

Johnny Rotten e ett jävla as! Men jag vet hur såna svin ska tas!
Dom ska kvävas i en flock med gas era judarrr
E Hitlerrrrrr hahahahaha

Kom inte hit och snacka punk med mig, ungjävlar
Kom inte hit och snacka punk med mig, ungjävlar
Ni ser ut som jävla apor allihop, å ni skulle grävas ner i samma grop
Kom inte hit å snacka punk med mig, era svin
Kom inte hit å snacka punk med mig, era svin

Johnny Rotten är ett jävla svin, inte bättre än en bonnkanin!
Alla Punkare kan fara in i helvete! hahahaha

(Ni som inte känner till Eddie Meduza har förmodligen förstått genren nu.)

På landsorten blev unga, finniga ynglingar alldeles galna i kassettbanden. Min djefla man och hans orienterarkompisar i Skåne lyssnade på en kassettkopia av en kassettkopia i omklädningsrummet, och jag såg i Luleå förundrat på killarna i klassen som härmade låtarna och sjöng på en västgötska som (skapad av lulebor) inte liknade något annat. För att inte tala om Eddie Meduzas mellansnack (även om han vid denna tid kallade sig ”E. Hitler”), som blev lika citerat som någonsin låtarna. Tänk er rossliga, målbrottsbrutna röster som vrålar:

– Vad säger du din jävla brevbärarjävel?

– Det är dags att ta en kopp kaffe på det här pojkar.

– Det är ena damcykel, nyer och finer.

– Är det en bäver? Nej, det är Bert Karlsson.

– Vem är fullast?

– De e la ja. Då kör jag!

– Har jag gått och lagt mig så har jag gått och lagt mig.

Helnykteristen här hemma (ergo min djefla man) citerar Eddie Meduza mest hela tiden. Vi är inte riktigt säkra på vem han tror att han pratar med, men så här kan det låta inne i duschen:

– Jag har supet bort det mesta.

– Jag ska nog visa dom jävlarna.

– Ska vi ut å supa pojkarrrrrr!

I SR-dokumentären som jag nämnde ovan, intervjuas hans f.d. fruar och en syster. Denna syster sa till honom när hon var liten, när han for omkring som ett guttaperka och inte kunde sitta still och var allmänt störig:

– Du måste vara ett geni, för du är så dum i huvve.

Jomen.

Mamman fick barn med fem olika karlar, Eddie fick tre barn med tre olika kvinnor, systern som intervjuas fick fyra barn med fyra olika män. Eddie söp och misskötte sig och blev i allt sämre skick. Pengarna räckte aldrig, även om kassettbanden av E. Hitler gav honom ganska mycket och när han råkade ut för Pomperipossaskatten (över 100 % på intjänade slantar), blev han så förtvivlad att han rakade av sig allt hår – inklusive ögonbrynen. Och söp halvt ihjäl sig på brännvin. (Det var alltid brännvin.)

De e ett jävla tjatande om alkohol, som säger att de e nåt som vi inte tål
men brännvin de nyttigt som själve fan, jajemen
å om våran lever slutar att fungera,
åker vi till USA å får den opererad, ja

Mera Brännvin, Mera Brännvin, Mera Brännvin, Mera Brännvin
Mera Brännvin, bara så, Mera Brännvin, Mera Brännvin, Mera Brännvin
Mera Brännvin, Mera Brännvin, Mera Brännvin, Mera Brännvin
om vi svimmar någonstans får vi gratis ambulans får vi gratis ambulans,
Mera Brännvin, Mera Brännvin

när fredag kommer super vi som jävla svin
och när vi börjar spy ja då är festen fin
för brännvin, rensar våra organ, jodå
och om någon svimmar av o tappar sansen,
så betalar socialen ambulansen. ja de e sant de

(Denna låt skrev han för att reta upp nykteristerna. ”Alla fattar ju att det är ironi utom dom” sa han.)

Bland det sista han gjorde var att spela in sig själv på video – för att visa för sig själv hur ful han hade blivit. Han säger på filmen:

”Jag är 53 år och ser inget vidare ut … försupen och jävlig … Men jag ser ut som jag gör och kan inte göra nåt åt det. Jag kunde ha gjort det, men det gjorde jag inte. Men det är för att jag är en idiot. [---] Men hur fan stoppar man det här då?”

Det sista var riktat mot videokamerans stoppknapp, men blev också det sista han någonsin spelade in, för sedan dog han.

Och blev han minsann lite mer accepterad. (Är det inte typiskt? Och har vi hört det förr?) Till och med en tidningsledare handlade om honom:

”Hans karriär fulländade definitionen av utanförskap. Det går en röd tråd från starten med modsbandet Pack of losers , över försäljningen av hemgjort hårväxtmedel och postordertidens ljudkassetter under pseudonymen E Hitler, till fylleskandalerna under folkparksåren, och fram till den sista turnén 1990 tillsammans med Svullo, fakiren el-Salama och strippan Nadja Palme, under namnet Griståget, som fick avbrytas på grund av hjärtbesvär.”

En av Eddies kompisar håller på att arrangera en fest för att fira att Eddie Meduza har varit död i tio år. ”Tanken är även att göra en minneskväll om Eddie Meduza där vi snackar Eddie, festar som Eddie, minns Eddie och spelarmusiken av Eddie. Det hela sker om bara tre veckor.

Nu ska vi dra en, nej två vinnare! Två karlar, har jag sagt till Plommonstopet. såja, Godiva is back, embryo likaså, in i hatten … Ååååååh jag draaaaar … Suvi! Är ju ingen karl. Hm. en ny! Orangeluvan! Är ju heller ingen karl och hon får inte nu utan på julafton för så är det med systrar. En till: Ardy! Ja, det är en … karl? Det vet man ju inte riktigt. Hm.

Nu kommer ett specialpris att delas ut. Det är så att Bengt som vann häromdagen, vill ge bort sin vinst till nån annan, idag när han har namnsdag och allt. (Igår egentligen.) Så jag drar en till lapp! En karl! Oj, klockan är ju jättemycket! Jag lägger ut detta och återkommer med sista vinsten strax! Karlen heter … Béatrice … (Ni kan i alla fall inte beskylla mig för fusk. För hade jag fuskat, hade jag inte  gjort så här. Så det så.)

Lucka 22 kommer klockan 06:30, för det har LL99 (som är en tre meter lång karl som är tatuerad och tar 700 kg i bänkpress) bestämt. Till vintersolståndets ära!

{ 47 kommentarer }