måndag, december 12, 2011

Julklappstips med lumpennostalgi

av Lotten Bergman den 12 december 2011

Julklappar ska man ge bort. Och få. Det spelar ingen roll vad det är i dem (tändstickstavla föreställande Bodens fästning, någon?), om paketet är snyggt eller om köparen ger bort begagnade saker. Gamla veckotidningar, för små pumps från 1932, en estnisk korv – jag trycker dem alla ömt till hjärtat.

Men nu till mitt tips.

Köpevantar.

Köpevantar.

På bilden ses en modeprodukt som förmodligen kommer att dansa en vinter eller två innan någon byter ut tekniken: en fingervante som funkar på smarttelefonernas nuddskärmar. (Ja, så får man uttrycka sig om man inte vill skriva mobilpekskärm eller Iphone-touchscreenar.) Några av mobiltelefonbutikerna har dem för överkomliga 60 kronor, men nu ska vi hålla i pengarna.

Slöjdvantar.

Slöjdvantar.

Då kan man enligt amerikanska källor köpa ledande tråd (”conductive thread”), som verkar vara lika dyr som vantarna ovan. Men man kanske har favvovantar som man inte vill sluta använda? Då syr man några stygn med den magiska tråden på fingertopparna.

(Åter andra källor säger att det finns utmärkta arbetshandskar som också går att använda, men det vet man ju att så fort någonting får förledet ”arbets-” eller ”hantverkar-”, åker priset upp med flera hundralappar eftersom produkten då andas rustik, rejäl och redig karlakarl som inte går omkring med gris i säck.)

Och vad är mitt tips? Vad har jag på händerna nu, där jag går omkring och stirrar ner i skärmen istället för att säga hej till busschauffören och faktiskt går in i fler lyktstolpar än förr utan att vara ens på lyran?

Man gifter sig med någon som har gjort lumpen och sparar på alla minnen därifrån.

Man gifter sig med någon som har gjort lumpen och sparar på alla minnen därifrån. Man tar ett par vantar ur högen.

Just denna variant heter gr-br-gr … och har en liten intressant designdetalj för att underlätta avtryckaråtkomst.

Just denna variant heter gr-br-gr … och har en liten intressant designdetalj för att underlätta avtryckaråtkomst. (Initierad källa säger "Vante, gr, slits".)

Se där, tittut. Och alla vet vi ju att man håller handvärmen bra mycket bättre när fingrarna har sällskap av andra fingrar än när de isoleras från varandra.

Se där, tittut. Och alla vet vi ju att man håller handvärmen bra mycket bättre när fingrarna har sällskap av andra fingrar än när de isoleras från varandra. Precis som det är med vänner. Och (tydligen) blommor. (Poetlotten har talat.)

{ 17 kommentarer }

Julkalendern 12 dec 2011

av Lotten Bergman den 12 december 2011

Trots att hela kommentatorsbåset igår var fullt av människor som antingen var på väg till eller från eller till och med Juloratoriet, så var det inte Göran Tunström i luckan. Många klarade av att gissa rätt och få ordning på Zlatan och Mellberg — till och med vinnaren Gittos mamma!

Lucka 12 är en sån där förnicklad bild igen. Men nu har jag extraservice till alla som läser hopkrupet kisande över mobilen: en pdf som kanske hjälper? (Nedanför protokollbilden här.)

___________________

_________________

Här kan alla skumögda klickdutta: blankett-PDF-12dec. (Ni med vanliga skärmar kan ju klicka på bilden som vanligt.)

Lucka 13 kommer kanske vid midnatt. Facit kommer garanterat då i alla fall.

{ 162 kommentarer }

Facit till Julkalendern 11 dec 2011

av Lotten Bergman den 12 december 2011

Ibland känns det som om alla författare i hela världen har varit hemlisbloggare och att det är slut på skribenter. Sedan dyker de upp, en efter en, knackar på luckan och säger ”hallåååå, men jag då?”. Så var det med lucka 11.

PK tog luckan redan fem över öppning genom att associera till jul. Och tillade senare:

”Dom är två. Dom får problem. Dom bryter sig in. Dom gör bort sig. Nu hotas dom av stor fara. Den nya boken av kungen av cliffhangers, Dan Browns ”Tomtar och Troll”. Köp den idag.”

Några andra såg bara bollar och plockade fram ljuva minnen från Fem-böckerna, Tvillingdeckarna och Åshöjdens BK. Skogsgurra och Den blyga styrde då upp med att helt enkelt på Julkalendermanér gödsla med förkortningen som var svaret: VR (som dock sades betyda virtual reality).

Så här såg ledtrådarna ut, som nämnde många verktitlar och annan kuriosa:

Maj Korner:

”Det här handlar ju om någon som bor nära svalor.  Och svalor som häckar kan se ut som en viss kvinnlig kroppsdel. Så jag gissar på han som, till mångas förfäran, skrev om dem.”

Béatrice: 

”Men så lätt kan det väl ändå inte vara? Får fika lite (sambon köpte Singoalla istället för Ballerina jag bad om så jag måste först gå och handla rätt) och fundera lite till.”

(Och så fick vi en länk till en bild. Med snö på taken.)

Jesper: 

”Jo, Beatrice. Viktigt med rätt tugg till. Kan jag vara på väg mot en snabb viktoria här?”

Katt:

”I så fall för HB tanken till ett nöjesetablissemang vid sekelskiftet (förra) och en därtill hörande maträtt.”

Ständigtdennavessla:

”Lustigt egentligen att någon som lyckades göra alla tokförbannade genom att teoretisera att det där med Guds son var hittepå är så inne på just julafton …”

Och så blev det vilt hallabaloo när Huskorset och några andra associerade till ”den galna versionen” och ledtrådade via svett (transpiranto). Skogsgurra och hans Hyttfogde replikerade omedelbums från varsin dator:

Fimbulnocturn hat strong klimat
Asterix funkas et brassas
Tutti slafas i isolat
Deep in las missinassas
Lunan traskar la rutt sordin
Snoj lajt blanko sur la pin
Dito sur baldakino
Nizz est nur piggelino

 

Japp, det var Tomten av Viktor Rydberg (1828–95) som var förlaga idag.Jämför handlingen, ta bort rimmen och byt bara ut tomtens aktiviteter mot Olof Mellbergs och Zlatans nattliga, pratiga utflykt, så ser ni parallellerna.

Daguerrotypi av Viktor Rydberg, tidigast från 1855 när fotograf Lindsted öppnade sin ateljé i Göteborg.

Daguerrotypi med Viktor Rydberg, tidigast från 1855 när fotograf Lindsted öppnade sin ateljé i Göteborg. (Han kramar sin cylinderhatt som vi idag kramar våra telefoner. På bordet ligger studentmössan och fryser.)

När jag och min blifvande djefla man träffades för första gången en kall vinterdag 1985, bad jag honom av oklar anledning att recitera en dikt. Måhända för att testa honom, måhända för att jag var sugen på dikt, måhända för att jag ville framstå som intellektäll. Omedelbart fick jag ett par rader ur Tomten. Måste fråga varför.

– Öh. Hörru. Första gången vi träffades bad jag dig att läsa en dikt, och då b…
– Ja! Tomten! Av Viktor Rydberg! ”Vad rätt du tänkt!”
– Det där var ju en annan.
– Som satt på väggen hos min farmor!
– Men öh. Varför just Tomten?
– Ptja, du hade raggsockar i gympaskorna och en röd anorak, jag bara associerade lite. ”Vad skönt du drömt!”
– Ok, den andra igen. Men titta på mig nu! Vad känner du för dikt komma upphoppande nu?
– Hm. Ah. Jo! HELL HATH NO FURY!

Jahaja.

Viktor Rydberg med påsar under ögonen (på Zlatan-vis) år 1876.

Viktor Rydberg med påsar under ögonen (på Zlatan-vis) år 1876.

Viktor Rydberg beskrivs kortfattat på sitt eget sällskaps sidor med orden diktare, journalist, forskare, lärare, religiös och språklig reformator, fattigbarn.

Bakom orden finns en inte alldeles lätt barndom i Jönköping, där han som ett av sex syskon ackorderades ut när mamman och hans yngsta syster dog i kolera 1834. Pappan (som hade bytt bort sitt efternamn ”Frisk” mot ”Rydberg”) klarade – som den sörjande, sjuklige alkoholist han var – inte att försörja familjen. (Tänker ni som jag nu att Viktor är släkt med Åsa-Nisse-regissören Ragnar Frisk? Jomen.) Efter ett år hos en fosterfamilj, brann Viktors nya hem upp – och förresten nästan hela Jönköping.

Viktor Rydberg klarade skolan galant upp till det som motsvarar gymnasietiden, även om det var problematiskt att han helt saknade pengar. Han skrev lite för olika tidningar, hoppade av skolan, flyttade till Lund och tog studenten, läste juridik, hoppade av och höll på att gå under för att han var så skuldsatt. Han skrev och skrev och blev intresserad av och insatt i teologi och politik, och började skriva om dessa ämnen. Han låg sannerligen inte på latsidan utan fortsatte att ta på sig jobb på tidningar, fotvandra i Norge och flytta hem till sin kompis som hette Hedlund (Göteborgs handels- och sjöfartstidnings chefredaktör) samt bli vän med Björnstjerne Björnson. Och så blev han både berömd och hatad för en bok som ”förnekade Kristi gudom”. (Han sa att Jesus på sin höjd var en kompetent person med stora kunskaper, men att han ju inte kunde vara gudomlig eftersom gudar ju inte finns.)

Hedlund och Rydberg i hatten på 1890-talet. (Se, det är en studio – de är fullt påpälsade inomhus!)

Hedlund och Rydberg i hatten på 1890-talet. (Se, det är en studio – de är fullt påpälsade inomhus!)

Det här med diktandet skötte Rydberg lite med vänsterhanden och hemligt – inte förrän 1875 publicerade han poem under eget namn. Sedan rasslar det till i välgång: han blir hedersdoktor och väljs in i Svenska Akademien 1877, gifter sig på låtsas (eftersom äktenskapet förblev ”ofullbordat” – för det vet man med bestämdhet) 1879 med en rik arvtagerska och levde ett på det hela taget gott liv med forskning, författning och flytt till Stockholm.

I huvudstaden blev han (förstås) kompis med Strindberg och Carl Larsson och var som en dåtida Leif GW som hade åsikter om det mesta – han språkpolisade om det tyska inflytandet, han bidrog till att sätta Hjalmar Branting i fängelse, han gick emot Strindberg i Giftas-målet och han tyckte att nakenhet var helt ok och alls inte osedligt som många andra.

Viktor Rydberg dog 67 år gammal, sliten av både diabetes och åderförkalkning. Om ni nu är det minsta lilla intresserade av hans sätt att skriva, tycker jag att ni ska läsa lite i den underbara skriften ”Om nakenhet och klädselsätt. (Med anledning av striden om Oscar Björcks frismålningar i Operakällaren.)”. Ett citat:

”De klädselsätt, som under de sistförflutna århundradenas lopp framträtt, det ena efter det andra, i mer eller mindre allmänna modedräkter och därmed tillvunnit sig ett slags betyg på respektabilitet, böra de i sedligt avseende ovillkorligt ställas högre än den nakna människogestalten, sådan konsten, idealiserande eller icke, har återgivit den?

Frågan står i ett nära sammanhang med en annan, nämligen den, om nakenheten, i samma mån som den ingått i folkens levnadssätt och seder, visat sig fördärvlig för deras moralitet.”

Nä, nu måste jag sluta skriva. Men innan jag glömmer – vi vill förstås veta mer om Linisens öden och äventyr:

”Och jag har dessutom svimmat offentligt vid en uppläsning av det aktuella verket.”

Ska man svimma, ska man ju definitivt göra det offentligt.

Jag gläds åt att Citronen, Luleå-Anna och Ökenråttan och några till har klarat sig helskinnade hem efter internetkrånglande äventyr så att de åker i hatten. Och nu rör jag om, nu rafsar jag runt och nu drar jag upp … Gittos mamma!

Lucka 12 kommer vid sexsnåret i ottan!

Som bonus på moset kommer här första delen av två en filmsnutt från 1941: Hilda Borgström läser ”Tomten” med jamande katter och allt:

{ 44 kommentarer }