söndag, december 4, 2011

Julkalendern 4 dec 2011

av Lotten Bergman den 4 december 2011

Igår trodde jag minsann att alla var ute och cyklade, när det i verkligheten var så att halva kommentatorsbåset var lite för listigt för mig. Det talades om Beatles och hälleberg och jag vet inte allt, och här satt jag och inte förstod. (Eller satt och satt, här och här – i själva verket var jag extremt väck eftersom jag var speaker på en basketmatch och utan internet i sju timmar.)

Vinnare blev Eva-L, som tids nog har en t-shirt att hämta i brevlådan. Vi andra, vi kämpar bara på med fantasin och eventuell t-shirtlängtan i den snöfattiga december. Här kommer lucka 4! (Ber härmed om ursäkt till alla som läser i mobilen: det är en bild.)

 

_________________

_________________

 

Glad andre advent på er alla!

Inte nån vidare ledtråd.

Inte nån vidare ledtråd.

Uppdatering: Facit kommer vid sextiden imorrn bitti och lucka 5 kommer vid sjutiden. (Detta bara för att kommentatorsbåset behöver sova ikapp lite.)

{ 177 kommentarer }

Facit till Julkalendern 3 dec 2011

av Lotten Bergman den 4 december 2011

Jaaa, hörni. Det var svårt på alla sätt och vis, detta. Inte nog med att ni hade svårt att hitta rätt i texten – även jag har ju problem. Jag gillar nämligen inte dagens lucka. Eller jo, luckan gillar jag ju — det är den riktiga hemlisbloggarn jag har svårt för.

Men nu till några av kommentarerna. För när gissarna inte kan få till rätt svar, blir kommentarerna mer spirituella än någonsin. Hur kan man annars komma in på majonnäspudding med korvvariation, gelatinsoppa med svölsterfärs, en dans som heter ”microstructure-property relationships in Ti2448 components produced by selective laser melting” och ”5/7/5″? För att inte tala om Ledas visdomsord:

”Och bananerna niger och säger att nu är det vår.”

Dagens sannaste ord kom däremot Béatrice med:

”Lotten brukar INTE hinta om vi är på rätt spår.”

Just det. Rätta mig nu om jag har fel, men kanske var Marius först med rätt gissning:

”Plötsligt slår insikten till som blixten från över tidigare luckor ganska grumliga himlen: jag ser ljuset! Istället för att hänga på låset till dagens lucka, läste jag nämligen ut den här boken igår kväll. Jag har varit så förvirrad i tidigare luckor att jag inte ens kommit mig för att ogissa, men idag vet jag vem som skrivit notisen.”

För verket som avses är faktiskt skrivet som ett gäng notiser. Notiser om inälvsmat, lungsot, nazism, och konsten att äta ekorrar (hej Ardy!).

Torgny Lindgren (f. 1938) är (enligt alla som behöver sätta etiketter på folk) en socialdemokratisk romersk-katolsk, västerbottnisk författare. Men jag, jag tycker mest att han är effektsökande. Den absolut värsta skildring jag någonsin har läst och samtidigt inte njutit ett dugg av, läste jag när jag stod på Lunds järnvägsstation en vårdag 1996. I Hummelhonung läste jag då om hur en person med tesked äter av sitt eget var, ur ett infekterat sår. Huäääääääärrrrrk, sa jag medan jag lyfte blicken och såg ett godståg dundra förbi. Sedan har jag verkligen försökt förstå och njuta av det som andra anser vara lika stor litteratur som någonsin Läckb… Nej, Jag ska inte raljera.

Kolla, det ser ju ut som om Torgny är hemma hos oss och hälsar på!

Kolla, det ser ju ut som om Torgny är hemma hos oss och hälsar på!

Wikipedia-artikeln om Torgny Lindgren talar i tydliga ordalag om vad det är som jag inte förstår: ”Humorn i Lindgrens verk är ofta underfundig och dubbelbottnad.” 

Aha. Ok. Så här underfundigt kan det vara:

”Strängt taget, sade musikhandlaren, är det väl ingen skillnad mellan pölsan och räntan, om man bortser från korngrynen.
Korngrynen?
Ja. Pölsan innehåller alltid korngryn.
Det kan jag inte tänka mig, sade Robert Maser. Jag har aldrig smakat en pölsa som innehåller korngryn.
Det borde väl jag veta sade musikhandlaren och höjde rösten. Jag är född här i Umeå! Det ska vara korngryn i Norrlandspölsan!
Jag avstår från Wagner, sade han.
Och i dörren vände han sig om och förklarade mycket bestämt: I den äkta pölsan, pölsan som kokas i inlandet, där ska inte ett enda korngryn finnas!”

Jaså.

Vad jag gjorde igår var alltså att göra om pölsa (som jag däremot gillar och som påminner om haggis) till Flygande Jakob (som man tydligen inte ska tillverka som jag gör  – med händerna överallt) och korngrynen till bananer. (Sidan 150 i pocketversionen av Pölsan.) De från Västerbotten i sammanhanget nämnda kollegerna hade inget annat än med landskapet att göra.

Jaja, allt som man får distrahera med ägg och rödbetor blir förstås ätligt.

Jaja, allt som man får distrahera med ägg och rödbetor blir förstås ätligt.

Kanske är jag bara i vanlig ordning avundsjuk på att han — och inte jag — får vandra omkring i Svenska Akademiens lokaler och göra sittavtryck på stol nummer nio. Kanske är jag trög. Kanske är jag bara lite eljest: jag förstår inte poängen och känner inte känslan.

Men vad gör väl det när man har ett plommonstop som är fullt av skrynkliga papperslappar?

Nu drar vi en vinnare! Åååååå hej: Eva-L! Vänta nu, hon skrev ju något kul … (rafs rafs …): ”Jag läser ’Jakob’ och får sedan inte Lottens bror ur huvudet. När Lotten och och Jakob var små, var de barn, så jag gissar på Julia Child.”

Ja just det!

Lucka nummer fyra kommer inte förrän imorrn vid åtta–nio-tiden eftersom ni alla behöver drömma om annat än pölsiga bokstäver, äggiga rätter och korngryn. Gonatt och putäll på er!

{ 48 kommentarer }