lördag, december 3, 2011

Julkalendern 3 dec 2011

av Lotten Bergman den 3 december 2011

När ni alla alldeles vilse i mössan bortåt midnatt igår började yra om att ni ville gå och lägga er fastän det ju var fredag, förstod jag att det här tar på era krafter. Är inte ni liksom jag alltid ute och rumlar på krogar och discon dag före helgdag? Och vaknar i okända sängar i okända städer? Jag är en sån partypingla, jag.

Vinnaren som drogs ur plommonstopet var Örjan – en flitig kommenterare som inte alls förstod vem hemlisbloggaren var. Men en t-shirt får han! (Omsider.)

Lucka 3:

________

Då vågade Sverker Sörlin säga: Flygande Jakobs ursprung intresserar mig, han om någon har fångat min uppmärksamhet. Ska det vara bananer i eller ej? Vore det möjligt att få ett smakprov?
Jodå, sannerligen! Alla som ville ha information om Flygande Jakob kunde komma till henne! Och just nu hade hon hela uppslagsverket på köksbordet, fakta så att det räcker till alla, även åt honom och de andra. Hon kunde visa dem artiklarna, bilderna, citaten och litteraturanvisningarna, hon var enbart tacksam för att få dela med sig av sin kunskap.
Så du känner till oss? sa Sverker Sörlin.
Det vet väl alla, sa Sara Lidman. Vilka ni är, som fabulerar som byråkrater. Flygande Jakob, däremot. Han var visst musikhandlare. Specialist på Liszt.
Ja. Läs nu, sa han. Det är väl om man hårdrar det ingen större skillnad mellan Flygande Jakob och statistik, om man bortser från bananerna.
Bananerna?
Ja. Bananerna.

_______

Facit kommer vid midnatt. Lucka 4 är jag lite osäker på eftersom jag kanske ska ut och rulla hatt. Fast om hatten är med kanske jag inte kan dra någon vinnare vid midnatt? Komplicerat, det där.

{ 222 kommentarer }

Facit till Julkalendern 2 dec 2011

av Lotten Bergman den 3 december 2011

Med ett stort leende måste jag faktiskt inleda med ett sent utbrott från Dammråttan bara för att det är så härligt upprört:

”Nu när jag sitter och läser båset litet noggrannare ser jag att folk sitter och skriker ut namn rentutav – RÄTTNING I LEDET, här gissar vi i bomull och dimma – barasåattnivet, ni som inte verkar veta!”

Och så är det ju. Fast jag tror att det finns ännu en (oskriven) regel som säger att man gärna får skrika ut namn och årtal och detaljer om hemlisbloggarns kalsongval och sovrutiner när man bara vill förvirra lite.

Några av de dimhöljda gissningarna kom från läsare i min ålder, misstänker jag. Ö-helena:

”Många nyanser av brunt i dag känns det som.”

(För visst var det tv-versionen du tänkte på?) Gittos mamma har kommit på en egen lusläsarteknik:

”Man måste titta på texten med kisande ögan, precis som när man tittar på illusionsbilder, först då framträder  (i bästa fall) en annan och sannare verklighet – dvs. svaret – och då står allt där helt solklart.”

Att det tar tid, detta klurande, bevisade Citronen:

”Tog mig två timmar att läsa igenom båset och samtidigt googla ledtrådar i mer än tio olika fönster.”

Slutligen debutanten Sonetjka:

”Om möbelns upphov kan sägas: ej aske, ej eke, ej alme, ej boke. Medelst förskjutning av kroppslig tyngdpunkt hos yngre ogift kvinna kan horisontalplanet försättas i föränderlig vinkel mot underlaget och färd föranstaltas.”

Gunnel Linde (f. 1924 ) debuterade 1958 med Osynliga klubben och hönshusbåten och gav sedan ut Fröken Ensam Hemma åker gungstol 1963 – den som här i Julkalendern blev en patientjournal för någon med en smula psykotiska drag.

Det här är LP-skivan – som Skogsgurra och Hyttfogden sprang upp på vinden för att fotografera och mejla till mig. (Signaturen Aha! kunde meddela att h*n satt och höll i boken.)

Det här är LP-skivan – som Skogsgurra och Hyttfogden sprang upp på vinden och hämtade för att fotografera för att sedan kunna mejla till mig. (De var inte ensamma – signaturen Aha! kunde meddela att h*n satt och höll i boken.)

Jag kontaktade Gunnel Lindes förläggare för att få göra en liten miniintervju per mejl, men fick sorgligt nog svaret:

”Tyvärr kan jag inte lämna vidare några uppgifter om Gunnel Linde. Jag vet att hon för tillfället inte mår så bra att hon vill bli störd.”

Ajaj.

Ju mer jag tänker på det, desto mer förstår jag att den där Gunnel, hon visste vad hon gjorde. Jädrar vad mitt liv har präglats av familjen Jajamensan och familjen Ingalunda i Löjliga familjerna (läst av författarinnan själv i tv-versionen), Den vita stenen, Pellepennan och Suddagumman, Med Lill-Klas i kappsäcken, Upp med händerna! (teckenspråkskurs som jag deltog intensivt  i).

Om jag hade fått göra den där intervjun med henne, hade det kanske låtit ungefär så här – om jag själv får hitta på svaren med hjälp av sådant man kan googla fram:

– Berätta lite om dina föräldrar.
– Pappa dog när jag var sex månader, och min mamma sörjde honom resten av sitt liv. Det har naturligtvis präglat både henne och mig, men både mamma och mormor bidrog till att göra min uppväxt till ett positivt minne. Visserligen fick jag vara ensam hemma många och långa stunder, men jag lärde mig att ha roligt på egen hand. Jag skrev till exempel långa historier med runskrift eller andra tecken som ingen annan kunde läsa!
– Och hur var du som tonåring?
– Som nu. Kär och lite förvirrad. En pojke som jag hade kunnat dö för, flyttade från stan när jag var tolv år; hjälp vad ledsen jag var! Under några år var jag faktiskt med i en religiös förening, tänka sig.
– Har du några idoler?
– Javisst! Alla som kämpar för barnens rätt och så förstås de gamla gubbarna Gandhi, Mandela och Gorbatjov. Och så deras hustrur!
– Vad tror du om framtiden?
– Jaa du. Världen blir faktiskt bara bättre och bättre.
– Det är inte så det brukar låta när man frågar andra …?
– Nej, jag vet. Man måste se på världen på ett positivt sätt – om inte annat för barnens skull. Och så måste man tala om för barnen vad de ska göra, inte vad de inte ska göra. Det är ju så tokigt, allt det där nejnejnejandet! ”Du får inte det, du får inte det och det.” Säg istället vad de får göra – de stackars barnen blir ju alldeles villrådiga!

Tilläggas bör att Gunnel Linde (liksom Charles Dickens) alltid har kämpat för att barnen skulle få det bättre – hon var faktiskt en av grundarna till BRIS (1971).

Fröken Ensam Hemma åker gungstol handlar om en liten flicka som, när hon måste vara ensam utan sin mamma, leker att hela lägenheten förvandlas och att allt runt omkring henne blir levande. I golvet dyker fiskar upp, byrån börjar prata, gungstolen blir ett fordon. Allt är skrämmande och spännande – men huvudpersonen blir aldrig rädd för ajökerna, godanerna, kraxebraxerna (som Christer hintade om i sin kommentar om ”galaxer i braxerna”) och allt vad de heter. (Hinta är ett bra ord som inte finns på svenska egentligen. Men ”antyda” och ”ge en vink om” räcker liksom inte. Så det så.)

Känn på stämningen och njut av 1970-talet:

(Det var alltså detta som ägde rum i min tv för 38 år sedan.)

Som ni ser, är teckningarna gjorda av Hans Arnold, vilket många av gissarna räknade ut och nästan ingen förväxlade med Arnold Schwarzenegger.

Nu ska vi rafsa omkring i plommonstopet en stund. Men det ska ni veta att när jag lägger ut facit redan en minut över midnatt går det inte många sekunder mellan sista lappistoppningen och själva utdragandet. Som vi inte ska dra ut på mer än nödvändigt. Dagens (ännu inte tryckta) t-shirt går till … Örjan!

Ungefär när ni har läst hit ner, kommer lucka 3 att öppnas.

{ 45 kommentarer }