Genitivapostrofen förenar dagens män: Tomas Tranströmer och Steve Jobs

av Lotten Bergman den 6 oktober 2011

Den förste:

Att Tomas Tranströmer – vår poet som förlorade sitt talspråk 1990 – får Nobelpriset i litteratur är precis som det ska vara. För honom har jag stått nära.

Det var  när Hans Pålsson på en Studentafton spelade fyrhändigt med Tomas Tranströmer 1988 och den djefla mannen var den som kom på idén och arrangerade hela alltet. (Ok. Med viss hjälp av herrarna Magnus Thureson och Petter Lönegård.) Jag tror att jag stod två meter ifrån Tranströmer när jag var som närmast.

Jag har inte många autografer, men i alla fall dessa två och Stellan Bengtssons.

Jag har inte många autografer, men i alla fall dessa två och Stellan Bengtssons.

(När jag skriver detta ringer min djefla man till Torbjörn Schmidt, som skrev en avhandling om Tranströmer och de tjoar i luren till varandra. I den mån den ytterst sansade Schmidt tjoar.)

Sex startpunkter till alla som vill läsa Tomas Tranströmer:

  • Storm (17 dikter, 1954)
  • Svenska hus ensligt belägna (Hemligheter på vägen, 1958)
  • C-dur (Den halvfärdiga himlen, 1962)
  • Schubertiana, V (Sanningsbarriären 1978)
  • Madrigal (För levande och döda, 1989)
  • Lägg på minnet att hans efternamn bara har ett m. (Våra pristagare 1974 stavade också så att man måste tänka efter: Johnson & Martinson.)

Kanske leder priset till en ny förståelse – dikter passar jättebra in i våra splittrade, ibland överlastade liv. Tranströmers dikter är små slutna rum av närvaro, observation och insikt. Ibland snuddar de vid mantelfållen till något som är mycket, mycket större än vi. (Se där hur jag försöker låta poetisk och bara låter … annorlunda.)

Uppdatering
Motiveringen från Svenska Akademien är Tranströmerskt klar och koncis; han tilldelas nämligen priset ”för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”.

(Något som är förtätat är t.ex. ylle som har tvättats i vittvättsprogrammet och blivit synnerligen svårt att genomlysa, säger Poet-Lotten då och ser sig själv med den toviga ullen, på jakt efter efter verkligheten mellan det som nyss var maskor.) Slut på uppdatering.

Och så till den andre.

En gammal reklamsnutt för Apple far runt nätet och fascinerar nu när Steve Jobs är död. Precis som vanligt, får de nydöda en herrans massa beröm när de inte längre kan ta del av den. (Nej, jag tror inte på ett liv efter detta.)

Det är inte Apples produkter som syns, utan några framgångsrika tokar:

Jag tog mig friheten att översätta det som sägs till svenska eftersom jag håller med om budskapet och känner att mina barn ibland får lite väl mycket kommentarer om hur annorlunda de är. Nästa gång de blir retade för omaka strumpor eller för att de tar hoppsasteg istället för att rätta in sig i ledet, ska jag citera lite. (Ber redan nu om ursäkt i en brasklapp: det är vansinnigt svårt att inte få detta att låta platt och banalt på svenska.)

”Hör nu på, ni som är eljest. Ni som inte passar in. Ni som är motvalls. Kärringarna mot strömmen. Ni studsande bollar som har tryckts ner i fyrkantiga lådor. Ni som ser saker och ting annorlunda. Ni som inte är överdrivet förtjusta i regler. Som inte accepterar status quo som något annat än ett rockband.

De andra kan göra vad de vill – hylla eller förtala er. Det finns kanske bara en enda sak de inte kan göra, och det är att strunta i er. För ni får faktiskt saker att hända och leder därmed oss andra framåt. Medan vissa tror att ni bara är lite tokiga, ska ni se att det med tiden visar sig att ni är genier.

För så är det – de som är galna nog att tro att de kan förändra världen, är ju de som gör just det. Ni gör skillnad.”

(Det finns även en lång version av den engelska texten.)

Nu är det ju faktiskt så att det finns besvärliga tokar som bara sabbar och förstör också. Vi har genom historien diverse diktatorer som säkert såg sig som motvalls, motarbetade genier. Undrar om de också hade omaka strumpor.

Slutligen:

Den ack så bortglömda svenska genitivapostrofen – Tomas och Jobs är ju lite besvärliga i text. Om man inte vill skriva om sina meningar, kan man återuppväcka den här gamla fnuttgodingen:

Tomas’ pris

Jobs’ äpplen

Men man måste ju inte.

{ 28 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }

Luna oktober 6, 2011 kl. 13:51

Här tjoades det vid webradion så att kollegan fem rum ner kom springande för att undsätta mig vid förmodad sjönöd.

Tänk att när man verkligen borde ha hört ett Äntligen … så överröstade jublet eventuella försök att ironisera.

Skogsgurra oktober 6, 2011 kl. 13:52

Jobs och Wozniak – vår tids motsvarigheter till Hewlett och Packard. Se hur det gick med HP – jag är rädd att Apple går samma väg nu när själen flytt. Steve var värd ett mycket längre liv.

Örjan oktober 6, 2011 kl. 13:58

Wikipedia är snabba.
”Tomas Tranströmmer” Alla språk har fått in att han mottagit Nobelpriset. (kollade efter 45 min)

Helena E oktober 6, 2011 kl. 14:00

Jag säger bara:
ÄNTLIGEN!

Olle Bergman oktober 6, 2011 kl. 14:10

Det kan nog hävdas med riktighet att jag arrangerade vissa studentaftnar helt på egen hand – varav en med 800 deltagare – men i det här fallet bör nog några av mina vänner också prisas, t.ex. Magnus Thureson och Petter Lönegård.

I universitetsaulan var vi; det var ovanligt.

Örjan oktober 6, 2011 kl. 14:10

Vissa twittrande engelsktalande uppfattade pristagarens namn fel.
”A transformer won the Nobel Prize”?

Herr R oktober 6, 2011 kl. 14:11

Tänk att du fick in genetivapostrofen i denna bloggpost om död och ära.
På tal om apostrofer så finns det en fin textrad av Frank Zappa som lyder:
”What is your conceptual continuity? (…)
–The crux of the biscuit is the apostrophe”.

Lotten Bergman oktober 6, 2011 kl. 14:14

Om du inte hade bedårats av fnutten såpass i gårdagens kommentatorsbås, hade jag aldrig kommit på det, Herr R.

TRANSFORMER! Ha! Det var ju skitkul!

Niklas oktober 6, 2011 kl. 14:27

Dikt av Tranströmer som konstigt nog inte heter Tröst vid deadline.
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv efter valv oändligt.
Du blir aldrig färdig och det är som det skall!”

Lotten Bergman oktober 6, 2011 kl. 14:29

Men det var ju en mycket bättre titel än ”Romanska bågar”, Niklas.

Herr R oktober 6, 2011 kl. 14:32

Ja, jag tänkte nästan det. Jag är som fröet till din bloggposts äppelträd.

Hmm oktober 6, 2011 kl. 15:50

Instämmer med Skogsgurra!

Eva oktober 6, 2011 kl. 15:54

Hej Lotten, man får ta det som de goda galningarnas dag idag. Kan du inte lägga ut/dela Niklas kommentar på facebook så kan man få dela den vidare, bara utföra arbete utan visioner om att något blir bättre är ju slaveriets historia.

Lotten Bergman oktober 6, 2011 kl. 15:55

Jamen om vi nu ska se på stafettpinnen som heter ”garageföretag i it-branschen” som just det (en tradition eller nåt?), så kommer det ju att komma ett nytt garageföretag som slår världen med häpnad med en stor själ vid rodret.

HP –> Apple –> … Bergmans Bokstäver?

Lotten Bergman oktober 6, 2011 kl. 15:55

Absolut Eva, här ska delas!

Eva oktober 6, 2011 kl. 16:08

Tack Lotten, jag har delat!

Skogsgurra oktober 6, 2011 kl. 16:52

HP –> Apple –> … Bergmans Bokstäver?

Reflektionerna gör sig själva. Men, Lotten, BB är väl ett passerat stadium. Eller?

cruella oktober 6, 2011 kl. 16:57

Jag tjoade som vid ett världsrekord och slet genast ned en volym ur hyllan och gick loss på Oktoberghav för de något förvånade tonåringarna.

Genitivapostrofen använder jag om jag någon gång till äventyrs ska skriva något om Jobs’ power book.

Luna oktober 6, 2011 kl. 18:04

Fnissar lite åt Jobs’ bok.

Lotten Bergman oktober 6, 2011 kl. 19:17

Här kan man läsa om hur UD är inblandat i nobelprisförehavandet. NU!

Gerbilen oktober 6, 2011 kl. 21:49

För egen del är jag dead against den svenska genitivapostrofen. Jag skriver Tomases pris och Jobs äpplen, hehe.
TT såg jag under Bokmässan 06 då han och jag bodde på samma hotell tätt intill själva mässan. Vilken kraft han utstrålade, trots allt …

Magnus oktober 6, 2011 kl. 21:56

Härligt!

Det är inte alltid man så här i oktober kan nämna att man ätit middag med nobelpristagaren i litteratur. En kemist kanske eller fysiker men icke detta.
En liten och som jag minns det intim tillställning med 5-6 personer? God stämning i tornrummet på AF . Ljus från kandelabrar, minnesbild i klärobskyr. Sydsvenskans kulturchef Nils-Gunnar Nilsson, Hans Pålsson och vi några AF-aktiva.
Minns att jag inte tog med mig min pocketupplaga av hans samlade dikter för en autograf, vilket jag samma kväll ångrade.

En afton som redan då kändes lite speciell, ska vi säga märkvärdig, seren på något sätt. Inte bara så här efteråt i minnets dunkel eller möjligen blixtbelysning.

Lotten Bergman oktober 6, 2011 kl. 22:33

Nämen hej Magnus — tack för minnena från 1988! Och betänk nu att det gäller att ungefär vart 23:e år dinera med en blivande nobelpristagare.

Lotten Bergman oktober 6, 2011 kl. 22:34

Gerbilen — du är inte ensam om att vara dead against den svenska genitivapostrofen. Jag är väldigt ensam i min positivism regarding densamma.

Stellan oktober 7, 2011 kl. 08:53

Det där med apostrofen var ju lite jobbigt, eftersom man helst vill få folk att sluta använda den i tid och otid. Men okejrå.
Personligen är jag ett stort fan av Steve Jobs – jag har ju till exempel en katt som heter Stig Jobs, och en dotter som är namngiven efter Apples allra första dator – så gårdagen var rätt tung.
Tomas’ pris förmådde inte riktigt balansera den sorg som utlöstes av Jobs’ frånfälle.

Skogsgurra oktober 7, 2011 kl. 11:44
Hmm oktober 8, 2011 kl. 00:06

@Stellan: Heter din dotter verkligen ”Apple I”? Hade mer gissat på trean, Lisa!? ;)

Skogsgurra oktober 8, 2011 kl. 00:12

Eller värstingen IIse, som av en närstående kallades Ilse. Också ett flicknamn.

Lämna en kommentar

{ 1 trackback }

Previous post:

Next post: