januari 2011

Ett musliv

av Lotten Bergman den 31 januari 2011

– Aaaaah. Bergmans är verkligen givmilda. Kolla, hela skafferigolvet fullt av gul lök. Oj, jag måste bajsa. Mums! Lite törstig blir man ju trots allt. Nämen kolla, där har de satt en sådan där musfälla! Med … låt mig se … nämen jordnötssmör! Så gott! Oj, jag måste bajsa. Jag kan nog … japp, med hjälp av den här pastaskruven kan jag nog lirka loss klutten från fällan och … ah! Det gick ju bra! Oj, jag måste bajsa. Mums. Oj, jag måste bajsa. Attscho! Så underligt, har jag dragit på mig en förkylning eller är jag allergisk? Bäst att dra bort till diskbänken, det är varmare där.

(Nej. Jag har ju naturligtvis ingen aning om pastaskruvarna används som verktyg eller om musen var allergisk. Men den nös, jag lovar!)

– Nämen se här! Kartongåtervinningen! Najs, najs, Bergmans barn har inte riktigt koll på hur noga man ska vara med att skölja ur den goda yoghurten. Oj, jag måste bajsa. Långfil! Vad kan det vara? Långfil har jag inte stött på här förut! Mu… Oj, jag måste bajsa.

(Det var extrapris på långfil och jag är tvungen att köpa det då eftersom min farmor och farfar alltid åt det och det känns tryggt och fint. Dessutom passar det bra in i dagens bloggämne eftersom min farfar en gång låg ihjäl en mus i sin säng. Fast eftersom han en gång överlevde spanska sjukan var musliggeriet inget att skriva hem om.)

– En till fälla! Sickna luringar! Åhå, det är en av de billigare varianterna som nästan kräver råttors vikt för att slå igen. Oj, jag måste bajsa. Och här har vi minsann en bit rökt skinka! Smaskens! Oj, jag måste bajsa. Och så några gamla droppar mjölk på det. Oj, jag måste bajsa.

(Det ska sägas att just denna mus har vi försökt fånga eller ta kål på i två månader. Den har bott under duschkabinen, i skafferiet, under diskbänken, i stövlarna i hallen och i godisskåpet som är jättesvårt att forcera. Vi har nästan börjat känna igen dess nysningar och kunnat skilja dem från hörselhallucinationer och vindpustar.)

– Jahaja, måndag morgon igen. Bergmans suckar under frukosterandet och någon kan inte hitta gympapåsen. Livet går sin gilla gång. Är inte så sugen på lök idag, ska nog … Oj, jag måste bajsa. Jag springer iväg till kartongerna och kollar vad s… Ååååååååå, oooooooost, oooooooooost, de har serverat mig ooooooooost, åh, jag har längtat så … AAAAAAJ! Loss! Släpp loss! Aj! Hallå, jag kan inte andas! Oj, jag måste bajsa jättemycket! Aaaaaaj, HALLÅ! Jag sitter fast! Hoho! Aaatscho! Aaaaaaj, jag har drabbats av astma!

(Och här kanske känsliga läsare ska klicka vidare till djurvänligare ställen. För musen dog inte av fällan utan satt verkligen där och ojade sig tills min djefla man som har jobbat på forskningslabb tog musen i ena handen och kniven i den andra och snabbt gjorde slut på det lilla livet. Jag hörde skriken på hjälp där jag stod som ett riktigt kjoltyg med armarna om mig själv och tänkte att det är då för skönt att jag inte bor på Sveriges landsbygd under medeltiden.)

– Skona mig! Skona mig! Nej! Ost! Oj, jag måste bajsa. Aaaarghhhh …

__________

Det är inte första gången.
2007
2008
__________

{ 33 kommentarer }

Rekommendation: Sherlock ikväll!

av Lotten Bergman den 30 januari 2011

Visst är det en njutning att inte behöva följa såpor och slaviskt titta på reklam nu när vi har play-kanaler och kan köpa hela årgångar av programserier och dessutom dra med dem ner till motionscykeln i källaren och arrangera som ickekontroversiell Bio Med Flås – om än i pytteformat. Apropå pytteformat är det inte heller fel att stoppa in tv-program eller långfilmer i lilla mobilen och sedan kolla på inne på toa.

Forna tiders högtidsstunder framför tv:n – sådana som min generation med glitter i ögonen ständigt drar upp är enligt mig – i topplisteformat (som ni gärna får bättra på). För er som inte var med, kommer en liten sammanfattande förklaring under varje bild.

7.
Mot alla vindar
(1978)

Oerhört manlig australiensare med mörka ögon drabbas av kärlek, smuts och våld och den absolut bästa vinjettmusiken någonsin fick mig att sukta och dregla. Jon English i huvudrollen sjunger häääär. (Djup suck.)

6.
Ärliga blå ögon
(1977)

Anna Godenius var listig bedragare med blåa, blåa ögon och Tomas Pontén var snygg. Föga anade jag att han några år senare skulle vara en av dem som inte gav mig en plats på Scenskolan. Nakenchock: introt.

3, 4, 5
Kojak
(1973) och Baretta (1975)  McCloud (1970)

Kojak var en skallig, muttrande deckare med en godisklubba i munnen. Allt var brunt.
Baretta var lite och rolig och hade en vinjettmusik som än idag får mig att känna pirr i magen. Robert Blake i huvudrollen har suttit i fängelse för att kanske ha mördat sin fru. OBS! Han hade en rolig kakadua som jag nästan glömde bort att nämna bara för att jag var osäker på att det de facto var en kakadua.
McCloud spelades av Dennis Weaver – den ende som förutom Tom Selleck passar i mustasch. Barbi Benton (gift med Hugh Hefner) gjorde megasuccé med en låt i ett av avsnitten. Kolla:

2.
Lödder
(i Sverige 1978)

Två knasiga systrar, gifta med två knasiga män och med en knasig pappa hade knasiga barn. Hästhoppningskommentatorn Anders Gernandt blev oerhört folkkär genom att bara säga några ord i slutet av varje avsnitt.

1.
Macahans
(i Sverige 1978)

Vilda Western-familj med manliga män och kvinnliga kvinnor. Luke var snygg och grät, Zeb var gammal och halt och svor. Mostern Molly Culhane knådade deg när hon var arg på månggifte bland mormoner och skrek ”… like a concubine!” och slog näven i degen. Jag och mina kompisar härmade henne så fort vi kom åt. (Och jag har inte hittat just det klippet.)

Dallas, Måndagsbörsen och julkalendern Trolltider lockade mig nästan lika mycket, men dem prioriterade jag inte lika mycket eftersom jag hade annat för mig på kvällarna: basket och killar (som spelade basket).

Ikväll kl. 21:00 kommer på SVT1 en serie i tre delar som jag verkligen kan rekommendera: Sherlock Holmes på 2000-talet. Han är svår, han är som House, han är underbar och intelligent och otrevlig och aspergernarcissist och jag vet inte allt. Huvudrollen spelas av en man som föddes 1976, vilket är obegripligt eftersom det ju nyss var 1976. Hans namn är Benedict Cumberbatch, vilket enligt honom själv ”sounds like a fart in a bath, doesn’t it? What a fluffy old name. I can never say it on a Monday morning. When I became an actor, Mum wasn’t keen on me keeping it.”

Apropå mamma, så är båda hans föräldrar skådespelare i nästan varenda brittisk serie som gör succé i Sverige pga. det knastrande gruset som alla går på. Här kommer trailern:
Seså. Boka nu en sittning framför tv:n ikväll. Det är spirituellt, humoristiskt, fantasieggande i underbara londonmiljöer samtidigt som serien är gjord med stor respekt för Sherlock Holmes-traditionen. Det är oerhört intelligent gjort. (Och nej, det är inget fel på Robert Downey Jr., men den här Sherlocken är lite bättre.)

____________
Uppdatering med några tv-serier som jag glömde, men som dyker upp i kommentatorsbåset:

Månbas Alpha (i Sverige 1976/77)


Jag, Claudius (1976)


Herrskap och tjänstefolk (1971–75, men en fortsättning spelas in nu!)
Columbo (i Sverige 1972)

Intro "Columbo"
Uploaded by CoyLuz. – More video blogs and vloggers.

{ 46 kommentarer }

’Schäkta, va ä klocka?

av Lotten Bergman den 27 januari 2011

Jag stod på busshållplatsen utanför vårt hus, bredvid två små barn som jag inte kände. De konverserade:

– Kan du läsa klockan?
– Ja.
– Ok, fast hur mycket är den?

(Barnet pekade på vårt hus som har en klocka som vetter utåt.)

– Amen fast jag kan inte den runda. På mobilen, eh … (av med vantarna, fram med ryggsäcken, fäppel och fippel med några olika fack, tryckelitryck) … femton å tjutre.
– Är det före eller efter klockan fyra?
– Men femton är ju jääättemycket senare än fyra!

Självklar illustration.

Självklar illustration.

Här grep jag in och förklarade, trots att det kanske hade varit mycket bättre för t.ex. det här blogginlägget om jag hade låtit dem hållas och sedan spionerat på dem för att se vilka följder klockförvirringen skulle kunna få. Min pedagogiska ådra ville förklara både hur femton kunde vara tre och varför det är så svårt med femihalv, men så kom bussen och de två barnen försvann på barns vis – fokuserade på något helt annat.

Senare kontrollerade jag med Åttaåringen här hemma hur det egentligen står till med klockkunskaperna. Grabben kan rabbla grekiska gudar och sjunga som Michael Jackson och hålla tal inför hundratals människor – men ”den runda klockan” kan han inte.

Ack. Han har varken mobil eller armbandsklocka och lever ett liv där vi säger ”dags att gå till skolan” och där lärarna säger ”dags att gå hem”. Han behöver inte kunna klockan! Och eftersom de andra fyra barnen har lärt sig klockan per automatik, har vi inte engagerat oss! Skam! Fasa! Undergången är nära! Fram med piskan, nu ska ungen lära sig tidens flykt!

(En annan sak är hur man i skolan räknar matte med hjälp av ritade sedlar och småpengar medan vi vuxna bara handlar med kort eller över nätet. Det är banne mig inte många gånger per vecka som jag håller i en prasslig sedel …)

Så. Vad vill jag säga med detta? Att man inte längre behöver komma i tid för att man lätt kan ringa och säga att man är sen? Nej, men times are really a’changing, och det i en rasande fart. Frågan är bara: hur fort är ”rasande fart” om man inte kan klockan och därför har svårt att bedöma tid?

{ 62 kommentarer }

Drivkraft, pengar och lite Wikipedia

av Lotten Bergman den 25 januari 2011

Jag fick av en kompis tips om en filmsnutt som jag trots att den har hela fyra månader på nacken inte har sett. Men det är som det alltid är: jag hänger inte med.

Det är en av alla dessa tusentals extremt duktiga talare som på ett övertygande självsäkert sätt för fram sin åsikt, ett nytt forskningsrön eller en sedelärande historia. (Jag är TED-fantast och hoppas att jag lär mig något av dem.) Talet här nedanför handlar om drivkraft och det är Mr. Pink som pratar och pratar.

Nä, inte han.

Nä, inte han.

En instans som heter The Royal Society of Art har dessutom illustrerat texten så att man blir alldeles glad och fokuserar bättre. (Tror jag.) Illustratörens namn är Andrew Park, men stackarn får nästan inget beröm någonstans. Ta er nu tid att titta en stund.

Sammanfattning:
Man vet att människans drivkraft till stor del styrs av belöningar – t.ex. pengar och beröm. Men vad man också vet med stor säkerhet är att det här med pengar inte är helt självklart: för mycket pengar kan få oss att prestera sämre.

– Men bara när det handlar om kreativt hjärnarbete! Inte kroppsarbete!

(Därför spelar Zlatan bra trots massa pengar medan kanske SJ-tjifens insatser kan diskuteras.)

Och jag anar ett scoop! På slutet drar Daniel Pink till med en jämförelse med Wikipedia och alla dess frivilliga gratisarbetare och Skype-grundaren som (vid 09:48) sägs jobba ”disruptive” (störande) – men för en god sak. Men Park skriver ”destructive” (förstörande). Hoho, Niklas Zennström, protestera!

Hur som helst blev jag nu på ett väldigt bra humör och har bestämt mig för att inte alls tjäna massa pengar i framtiden utan bara sitta och vara genial på en alldeles lagom nivå.

{ 10 kommentarer }

Modern sportpoesi

januari 24, 2011

Eftersom jag missade Sveriges fotbollslandskamp i lördags (vaff… säger några av er, var det inte handboll?) tänkte jag läsa in mig lite på hur det var och vem som lyckades och inte samt hur varmt det var och om någon månne fick ”känningar i ljumsken” eller om mittfältet kom i kläm. Då började jag med […]

Läs hela alltet →

Utan trosor i Visby

januari 22, 2011

Det är en himla tur att inte te räknas med i kategorin knark. För då hade jag betett mig ungefär som … som … eh … jag de facto beter mig. Vi var nio basketbrudar som tog in på Hamnhotellet i Visby sent igår. Redan när vi ramlade ur minibussen och grävde bland alla väskor […]

Läs hela alltet →

T-shirt, t-shirt, tisha eller vad?

januari 21, 2011

Mitt i brännheta Julkalenderfunderingar för en dryg månad sedan kom vi att diskutera stavningen av T-shirt. Den ska nämligen stavas med versalt T för att tröjan ju ser ut som ett T. Precis som att en U-sväng ser ut som ett U och en tonåring kan se ut som ett L och T-banan ser ut […]

Läs hela alltet →

En liten hyllning till internet

januari 20, 2011

Jag fick av kommentatören Christer tips om en Youtubefilm som just nu rusar genom sajbern med … eh … internets hastighet. (Ny måttenhet.) Om inbäddningen inte funkar: länk. Om jag träffar skaparen av klippet kan jag säga ”you had me at the vattenplopp after 11 seconds”. Det är en väldigt skickligt gjord filmsnutt som aldrig […]

Läs hela alltet →

En jättefull vargmåne (uppdat.)

januari 19, 2011

Klockan 22:22 ikväll står jag förmodligen och duschar efter basketträningen. Jag ska då till vargmånens ära yla mot duschens strålar så att vattnet gurglar sig i halsen som en sprittande och livlig symbol för den magiska januarimånaden när man ska tänka positiva tankar och (tydligen) tända rökelse, klä sig i skyddsamuletter och affirmera diverse strunt. […]

Läs hela alltet →

Valen Jonas än en gång

januari 18, 2011

Jag är alldeles för mån om att inte upprepa mig här. Ibland gör jag det omedvetet, ibland upprepar jag mig med flit fast lite mer skruvat. Men nu ska jag upprepa mig helt avsiktligt och dessutom deklarera klart och tydligt att jag gör det. Det handlar om den där valen igen. Inte om Översätttarhelenas kompis […]

Läs hela alltet →