Nej: befria mig inte från sportsnack!

av Lotten Bergman den 6 april 2010

Karin Thunberg är så trött på sportsnack att hon kallar känslan aversion och skriver en hel krönika om den.

Själv hade jag gärna publicerat en krönika om min aversion mot

  • astrologimissionärer
  • rullgardinstillverkarna
  • kollektiv bestraffning
  • monologpratare
  • tråkpruttar
  • digital-tv-genomförarna
  • vårt ”vita” köksgolv.

Jag ser som bekant på all sport jag har tid att se på och njuter av analyser och intervjuer både före och efter. Karin Thunberg kan skatta sin lyckliga stjärna att hon inte är min syster eftersom min syster just nu pga. min svåger befinner sig i Barcelona på ”semester” med två små barn och deras pappa (här alltså kallad svågern), han som ska ”kolla på fotboll”. (Läs: Kolla på Zlatan.)

Fast det har gått käpprätt åt skogen hittills.

Först flyttades lördagsmatchen så att familjen inte skulle hinna mer än installera sig förrän det var avspark. Sedan blev planet försenat och barnvagnen dök aldrig upp på bagagebandet. Rumsuthyraren var puts väck och när svågern på tok för sent kastade sig in i en taxi, skrek de på bilradion att Zlatan hade skadat sig på uppvärmningen. Lillasyster Orangeluvan har sett svågerns svett rinna ner mot ögonbrynen, sett den stirrande blicken, sett de spända käkmusklerna. Hon förstår förstås ingenting när det gäller sportfanatismen, men Barcelona är ju aldrig fel plats att vara på.

Jag då? Nej, jag begriper inte vad Orangeluvan ska med för – det är ju jag som ska kolla på Zlatan med svågern! Nu skickar han rapporter till mig och jag njuter:

”Emellanåt vällde ilskan upp i publiken: Messi var på väg in i straffområdet i hög fart, tre motspelare trasslade in sig i honom, han föll, de andra inte. Arenan reste sig och skrek över målkaramellen som slets ur deras mun (Majlardiska). Barca hade bollen säkert 80 % av tiden, de är så inriktade på bollinnehav att de ibland glömmer att gå på mål. Zlatan kanske inte spelade, men hans ande vilade över matchen, det har jag bild på.”

Svågern skrev förrgår:

”Kaos vid Camp Nou. Allt är stängt idag, detta är enda stället att köpa biljett till matchen imorgon. Två kassor öppna, minst 1 000 personer som köar. Folk skriker och svär. En man som håller på Mjölby fick de sista biljetterna innan ’sold out’ lyste upp. Jag blev utan. Imorgon kommer engelsmännen och då går svartabörspriserna upp ordentligt.”

Svågern fortsätter:

”Kökaoset i morse. Man var tvungen att visa pass för att få köpa – om du var engelsman fick du inte köpa alls.”

Ok, det kan i sportvärlden snackas för mycket om ”hur känns det” och fokuseras på avgörande petitesser – och fotbollsspelarnas smärtrelaterade filmande är verkligen urfjantigt. Segerintervjuer borde kunna göras intressantare och fler basketspelare i min ålder borde förstås ges plats i dagstidningarnas krönikespalter.

Men (och här kommer nu min överraskande slutkläm som inte har med sport att göra) – gäääääsp. Varför bereder SvD plats åt en hel krönika om sportaversion, skriven av en som aldrig har gillat sportsnacket? Dubbelgäsp. När jag och många andra börjar känna att papperstidningarna har gjort sitt – särskilt när tidningarna inte utkommer de dagar när vi de facto har tid att läsa dem – kanske tidningarna (ergo de skrivande) skulle ta och anstränga sig lite mer och få oss att längta till … eh, trycksvärtan?

Fotnot:
Min mamma (som är sporthatare) såg Kurre Hamrin på Stadion 1958. Under VM? Nja, det minns hon inte. Men var det verkligen Kurre Hamrin? Jodå, säger hon. Är hon säker på 1958? Nja, nu när hon tänker efter så kanske det inte var det, kanske var det 1968. Men mamma, så här kan du ju inte hålla på! Jomen jag är i alla fall säker på att det var Kurre Hamrin, tror jag. Ok. (Grrrrr.)

{ 26 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }

Fru Decibel april 6, 2010 kl. 08:16

Heja mamma!!!

Lotten Bergman april 6, 2010 kl. 08:43

Först tänkte jag att jag hade fått okända Decibel-barn på bygden, men nu förstår jag: Fru Decibel hejar på min antifotbollsmamma?

Tsst. Jag har sett Zlatan spela, så det så: ”Fotbollsspelarna är egentligen små som myror.”

Niklas april 6, 2010 kl. 08:59

Blockflöjt?

Stellan april 6, 2010 kl. 08:59

Kurre Hamrin har satt stor prägel på mitt liv. Efter att jag läste att han spelade med strumporna nedhasade, har jag alltid haft nedhasade strumpor. När jag var barn förtretades min farmor enormt av detta, hon var nämligen allergisk mot nedhasade strumpor.
För ordningens skull bör man kanske tillägga att Kurres karriär hade peakat långt innan jag föddes.

Malinka april 6, 2010 kl. 09:43

Sett Zlatan spela har man förstås. På Råsunda. Kan det ha varit sommaren 2005? Jo, det måste det ha varit. Mot Bulgarien, tror jag. Makens då blivande jobb hade bulgarer (troligen då) på besök och skulle smörja dem med fotbollsmatch, och så fick jag och maken följa med fast han inte börjat jobba där än ens.

Första halvlek satt vi vid Bulgariens planhalva (eller Bulgariens planhalva var där vi satt, bör man kanske säga eftersom det är planhalveägandet som ändras, inte sittplatserna), och hade nöjet att se Zlatan på rätt nära håll. Han skrattade en massa.

Cecilia N april 6, 2010 kl. 09:55

Nä, nån Zlatan har jag aldrig sett. Men Helena Lundbäcks pappa brukade delta i hopptävlingarna på vår ridklubb när jag var en liten hästtjej.
Är det Lassie nog?

PK april 6, 2010 kl. 10:35

Jag satt på tunnelbanan och var på väg hem från jobbet en dag förra året och vem kliver på om inte Stellan Skarsgård. Han beställde bord på något hak och villa ha ett eget rum. (Det där på övervåningen, är det ledigt. Vi blir nog en 8-10 stycken.) Mer sport än så blir det inte från mej idag, om vi inte ska förfasa oss över Hamiltons vinglande eller jubla åt att Vettel äntligen fick till det.

Lotten Bergman april 6, 2010 kl. 11:41

Jag har sedan jag var liten palt velat vara Stellan Skarsgårds kompis.

Stellan: blir man månne sparkad på benen mer sällan när man inte har benskydd för att motståndarna ”fegar”? (Höll på att skriva ”visar hänsyn”, men så kan det ju inte vara.)

Gambleputti april 6, 2010 kl. 12:31

Jag är ganska säker på att det inte var på Stadion hon såg Kurre Hamrin. Sverige spelade nämligen alla sina matcher på Råsunda, förutom semifinalen som spelades på Ullevi. Fastän jag inte ens var påtänkt när detta begav sig skulle jag nog kunna sälja min mamma för att ha fått vara med och sett Kurre på Råsunda, och så tar din mamma så lätt på det.
Snacka om orättvist ;)

Bokfrossaren april 6, 2010 kl. 12:35

Eftersom jag är enig med Thunberg om att en TV-kväll utan sport är en bra kväll vågar jag knappt skriva något om det. TV får sända hur mycket sport som helst, men håll det till avskilda kanaler. Stuva inte om i min tablå för att tjugo svettiga karlar jagar en stackars boll!
Egentligen vill jag bara påpeka att Den djefla mannen är fellänkad. Har ingen berättar för hans fru att han har flyttat?

LunA april 6, 2010 kl. 17:24

Oh, jag är så härligt kluven till idrott. Å ena sidan – fotbollsfarsor som skriker könsord på knattelagsmatcher. Så kallade supportrar som har så lite eget liv att bry sig om att de gör helt idiotiska grejor ”för lagets skull” – typ kliver in på en träning och hotar spelare. Totalt humorbefriade varelser som gärna vill kramas med varandra, men får bögnoja och skrämmer bort dem som inte passar in. Puckotränare som låter ungar tyna bort på bänken för att de tror att laget tjänar på att bara de bästa får bli bättre. Sepp Blatter som på allvar tycker att fotbollstjejerna ska klä sig lite lättare för att få upp åskådarintresset. Mejlkommentarerna som sågar människor som gör sitt allra bästa på banor och planer. Fy fan, kort sagt! Idrott är tidsfördriv med påhittade regler, inget att diskriminera och starta världskrig för.

Å den andra… basketcoacher som fattat grejen och jobbar för att alla barn och ungdomar ska få bli bättre, som samarbetar med skolan för att hela folkhälsan tjänar på att fler rör sig. Idrotterna där man självklart säger Herrlag och Damlag, för att båda räknas lika mycket. Och mejlen som dundrar in till tröst när det går pissigt för skidskyttarna. Tävlingar där alla barn får pris, för att allas bedrifter är lika mycket värda. Alla dessa fantastiska ledare som jobbar ideellt över hela landet. Och hyllningarna när en paralympicsmedaljör kommer hem.

Hur ska man kunna tycka något sorterat om idrotten?

Lotten Bergman april 6, 2010 kl. 17:39

Åååh, LunA, får jag använda din text och citera dig när jag föreläser om idrott om två veckor?

Lotten Bergman april 6, 2010 kl. 17:40

Gambleputti: Aha! Vi (du) har med andra ord avslöjat mor min som en lögnare. I knew it!

(Så går det när man tar så lätt på så allvarliga ting.)

Pysseliten april 6, 2010 kl. 18:15

Inget går upp mot en färsk tidning i brevlådan när man har tid att läsa den, synd att det inträffar lika ofta som en budfirma kan leverera grejor när man är hemma!
Mycket riktigt, inga sorterade åsikter om sport!

Lotten Bergman april 6, 2010 kl. 18:17

Ooooh, nu skriver svågern igen:

Trots att killen i lucka 7 bedyrade att biljetterna är slut så säljer de just nu biljetter i lucka 82 & 85. Ingen panik. Lugnt och städat. Lite trångt kanske. Spelarbussen kom just. Alla Barca-stjärnor i neongula västar. Ingen Ibra där. Frågade några engelsmän vad de trodde om kvällens match We try not to think, svarade de.

Självförtroendet och fokuseringen kändes påtaglig när Barca gick av bussen. Bara Toure vinkade till fansen.

Jag har en dansk kontakt som jag aldrig träffat. Han säger att han har fixat biljett till mig till både kvällens match och El Classico. Krånglar till det lite. Vet inte hur sant det är. Avvaktar biljett idag tills jag vet säkert.

Lotten Bergman april 6, 2010 kl. 18:22

Niklas, du måste avslöja vad blockflöjten symboliserar! Jag har rynkat min panna blodig hela dagen!

Pysseliten april 6, 2010 kl. 18:22

Oh, vad spännande, ”en dansk kontakt”!

Lotten Bergman april 6, 2010 kl. 18:30

Mhm, jag svarade meddetsamma att jag också ville ha en dansk kontakt. Har ju en massa saker som behöver fixas.

Cecilia N april 6, 2010 kl. 19:51

Jag vill också veta! Jag trodde det var någon sorts retursvar på nån kommentar på hans blogg, så jag trodde att DU visste.

PK april 6, 2010 kl. 20:02

Luna, det var det finaste jag läst sedan jag konfirmerades. Jag har i stort sett samma ambivalenta inställning till ”sport med lek och idrott”.

Sitter och tittar på en X-menfilm och inser just att kor är mutanter.

Lotten Bergman april 6, 2010 kl. 20:46

Nu skriver svågern att han har fått biljett till kvällens match (avspark om en minut) och att Barcelona är fullt av vespor och folk i Zlatan-tröjor. Men Zlatan är inte ens med på bänken. Och svågern sitter inte ens på läktarn utan fast i trafiken …

Luna april 6, 2010 kl. 21:21

Lotten, du får gärna sno allt jag någonsin skriver. Om du på något sätt citerar mig i ett idrottsligt sammanhang är mitt enda krav att jag får något slags skriftligt bevis som jag kan hänga på kontoret.

Undrar om jag har en dansk kontakt i trappen? Man kan tända lyset nere. Men om man råkar peta på kontakten där uppe sedan, så måste man flippa tre gånger nere innan lyset går att släcka, fast uppifrån.

Oh, en Lassie – jag har Henrik Sedins autograf! Dedikerad till lilla moi. Den kommer också att hänga på väggen på jobbet.

Niklas april 6, 2010 kl. 22:40

@Lotten: Fniss. Ingenting eller kanske en liten kulturpolitisk vinkning. När du skrev att Z spelade och inte att ha spelade fotboll (jodå, jag förstod) så såg jag framför mig hur han spelade blockflöjt tillsammans med alla sina klasskamrater så som många tvingades göra i barndomen. Och då råkade jag bara skriva blockflöjt.

Och så Lassie då: Min syster har bott granne med Lasse Lönndals bror!

Lotten Bergman april 6, 2010 kl. 23:00

Aha. Zlatan spelade blockflöjt medan medan Messi nyss gjorde fyra mål mot Arsenal och kommentatorerna i studion gick i spinn och kallade honom världens genom tiderna bäste spelare!

LupusLupus99 april 6, 2010 kl. 23:11

Hej lotten du ville ha en dansk kontakt så varsågod ;)

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/5/5f/K_plug_typical.jpg

Lotten Bergman april 7, 2010 kl. 00:19

Tack-tack, det var den sötaste danska kontakten jag har sett! Lite förvånad, liksom.

Lämna en kommentar

{ 6 trackbacks }

Previous post:

Next post: