Morgonkaos

av Lotten Bergman den 23 april 2010

Hallsystemet. (Reprisbild från 2006.)

Genom åren har jag då och då beskrivit hall- och frukostkaoset i vårt hus. Men nu har det under flera år varit kolugnt. Alla sköter sig själva och har egna väckarklockor och tar bussar kors och tvärs. Ingen behöver längre blöjor eller vantar som sitter ihop med overallen och nästan alla kan knyta sina skor själva. Ofta kan jag sova ända till åtta! (Förlåt alla ni som inte är egenföretagare och som dessutom har små barn. Förlåt. Men jag lovar att jag lider när jag sitter uppe till två på natten och jobbar.)

Fast i morse var det som på den gamla goda tiden. Förutsättningarna är dessa:

  • Jag ska ta nattåget till Umeå ikväll och är vanligtvis spindeln som äter upp alla i nätet.
  • Artonåringen har två prov, en redovisning och inlämning av gigantisk uppsats idag.
  • Femtonåringen måste ta ledigt från den sista jätteviktiga lektionen idag för att springa och spela match i stadens EEM-cup som pågår hela helgen.
  • Tolvåringen måste springa från skolan för att kasta sig på en buss och hinna till sin första match i samma cup.
  • Tioåringens busskort är försvunnet och hennes cykel har trillat i småbitar, varför hon måste ta en annan, alldeles för stor cykel.
  • Sjuåringen är just sju år och tycker att klockslag är lika nödvändiga som tandborstning, klädpåtagning och läxor – dvs. inte alls.
  • Min djefla man är mer förvirrad än professor Kalkyl.

(Själv är jag förstås alltid ett under av skönhet, begåvning och ordning.) Och detta var vad som hände under 45 minuter:

  • Jag väcktes av Tolvåringen som viskade ”jag hittar bara en basketsko”.
  • Jag sprangs in i en vägg av Artonåringen som inte kunde hitta rätt adapter till sin dator och tydligen hängde hela hans framtid på just denna adapter.
  • Upp från källaren kom en kalsongklädd djefla man med en bukett adaptrar som han slängde ner som konfetti i Artonåringens absurt stora ryggsäck. (Den unge mannen kanske hade packat för en vecka i London och har rymt hemifrån nu?)
  • Tioåringens cyklatillskolankompis ringde från sin mobil två meter utanför vårt hus och tjoade ”jag har väntat i en kvart nu!” och gjorde Tioåringen stressad, nervös och förvirrad eftersom det var fem minuter kvar tills de skulle åka.
  • Sjuåringen dansade sin egen Michael Jackson-dans (inklusive skrevgrepp och falsettpip) för sin grötskål och hade inte en tanke på klocka, läxor, kalsonger eller tandborste.

Sedan ringde Bästisgrannen och bad mig följa med hennes trettonåring till ryggröntgen nu på förmiddagen (nytupptäckt skolios) och så ringde Tolvåringen från skolan och hade glömt sin skåpsnyckel och så ringde en karl som vill att jag ska delta i ett jättemegaskumt projekt och så ringde någon från Finland och ville ha en föreläsning om svenska skrivregler, fast helst på finska.

Nåväl. Vi hittade ett annat par basketskor, Bästisgrannen körde skåpsnyckeln till Tolvåringen på väg till sitt jobb, jag tillrättavisade cyklatillskolankompisen, Sjuåringen blev klädd före sin far, basketspelarna lyckades få med sig sina matsäckar och alla hann med sina bussar.

Men hoho, vem har tagit min tågbiljett?

Tillägg: Jadå, Bästisgrannens trettonåring fick sällskap. Jag bara glömde att rapportera det. Vill ni se röntgenbilden på ryggraden?

Bästisgrannens dotters skolios.

{ 41 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }

Cecilia N april 23, 2010 kl. 09:49

Och tågbiljetten är inget som man ännu får sms:ad till sig?

Hoppas att du hittar den.

Ullah april 23, 2010 kl. 09:52

Hoppas att bästisgrannetrettonåringen fick med sig någon till röntgen också.

P(itt)K april 23, 2010 kl. 10:37

Hm…

Christer april 23, 2010 kl. 10:37

Har just varit där och gjort det, fast med färre ungar.
Men de två som ska på EEM ska ta sig till E-tuna för egen maskin (eller åtminstone ta sig till rätt buss/bilskjuts i rätt tid, samtidigt som jag är på jobbet), vilket innebär att jag antagligen inte kommer att kunna andas ordentligt förrän sent i eftermiddag.

ab april 23, 2010 kl. 10:52

Hur fasen har du tid att blogga?

Det gläder mig att en liten sjuåring gillar en konstig femtioårig popkung som inte haft en föreställning sedan 2001 (och den var inget kul) och dog för snart ett år sedan. Underbart!

Annars kom jag mest in för att fråga om det bara är för mig Internet är segt som kola sedan igår? Det tog en lååång minut bara att komma in här. Eller är det min gamla dator som är boven?

Cecilia N april 23, 2010 kl. 12:01

Hur hon har tid att blogga?

Jomen har du inte fattat än, ab, att Lotten är släkt med Pippi Långstrump som kan fläta håret samtidigt som hon knäpper livstycket.

P(itt)K april 23, 2010 kl. 12:31

Det kanske är det myckna bloggandet som kreear kaoset i det Bergmanska residenset?

Pysseliten april 23, 2010 kl. 12:35

Den fastnade väl under foten på din djefla man och följde så småningom med ner i en socka, kanske?

Elisabeth i Gnesta april 23, 2010 kl. 12:55

Hej! Ett senkommet tack för din insats på konferensen, samt att det var kul att få träffa dig, ”Piggelina”! Du är alltid en uppfriskande fläkt i tillvaron. Go, go, go!

Du berättade att du läser bloggar. Jag har halkat in på det spåret också och hittat många intressanta och välskrivna sådana. Nu vill jag tipsa dig om en som jag nog tror att du finner underhållande: http://tanjabergkvist.wordpress.com/

Denna unga tjej är professor i matematik och skriver begåvat och skarpsint om sina betraktelser utifrån den värld hon konfronteras med på universitetet. Underhållande! En levande debatt i kommentarsfältet, dessutom.

Må så gott!

Singelmamman april 23, 2010 kl. 14:12

Hjälp jag svimmar nästan av trötthet bara att läsa detta (mitt första hos dig) inlägg! Men jag ska nog vänja mig, och fortsätter komma hit. Tack för möjligheten att se röntgenbilden, skolios låter inte som ngt att leka med.

ab april 23, 2010 kl. 14:20

Jag har alltid tänkt mig Lotten som Pollyanna eller Kulla Gulla, men Pippi Långstrump kanske också är ett bra alias?

Men – nu går det plötsligt i normal takt att skriva bokstäver här! Något har (peppar, peppar) tillfrisknat.

Yvonne april 23, 2010 kl. 15:08

Åh vad roligt! Den utbytbara bilden uppe till höger visade ”Allt du säger kan bloggas emot dig” när jag klickade mig in här, och precis den t-shirten har jag på mig nu!! Fast nu när jag skriver kommentaren är det en gammal wv istället som säger ”arsla”. Men det var ju också rätt så roligt.
Det verkar i alla fall ha varit en händelserik morgon hos er, det mest spännande som hände hemma hos mig var väl att det var hål i ena strumpan jag satte på mig. Eftersom hålet var på hälen kände jag mig tvungen att byta strumpa för att inte drabbas av skoskav.

Anta Snaque april 23, 2010 kl. 16:04

Som barnlös och (bortskämd) ensamboende tycker jag att alla ni med barn gör ett fantastiskt jobb! Hur får ni allt att fungera? Hinner ni någonsin sitta ner, andas djupt och bara låta tankarna vandra fritt? Ni har åtagit er det viktigaste jobbet i världen och ni fixar det. Jag fattar inte hur ni bär er åt.
Om/när jag hamnar på sjukhus/äldreboende och behöver som mest hjälp, då är det kanske era barn (och barnbarn) som tar hand om mig. Antagligen har jag inte möjlighet att tacka er då, så jag gör det redan nu. Tack! Jag beundrar er.

Pysseliten april 23, 2010 kl. 16:43

Jag tycker att hallen i det Begmanska hemmet ser ut att vara synnerligen välorganiserad och min erfarenhet av kaos är att det kan räcka med en enda person för att ordna det!

Pysseliten april 23, 2010 kl. 16:43

… organiserat, med t!

Pysseliten april 23, 2010 kl. 16:45

nej d! Kan man inte ta bort sina misslyckade inlägg här va?

Cecilia N april 23, 2010 kl. 18:01

Antingen är den där biljetten väldigt bortsprungen och Lotten har fått börja gå till Umeå, eller så är det andra saker som håller henne härifrån.

Lotten Bergman april 23, 2010 kl. 18:42

Förlåt, jag är här! Biljetten är funnen och tydligen går mitt tåg 19:51 och så ska jag byta och ha mig innan jag kan installera mig och vaggas till sömns av skenornas sång.

Men nu lagar jag köttfärssås! (Gah, hinner jag månne äta av den?)

Howdy Sailor! april 23, 2010 kl. 19:34

Jag opererades för (mot) skolios när jag var 12. Eftersom det fortfarande var stenålder då tog det över ett år att bli halvnormal igen, men jag har hört att utvecklingen gått så långt att skolios numera är en abnormalitet och inte en sjukdom. Bästisgrannens dotters rygg såg inte särskilt krökt ut, tycker jag. Vi är ju alla lite skeva.

Lotten Bergman april 23, 2010 kl. 21:47

Mitt i all morgonröra och alla basketmatcher och skoliosryggar samt matlagning kan jag nu meddela att jag har passerat Sala på väg mot Umeå i en sovkupé som ser ut precis som en sovkupé såg ut 1978.

Fast det finns ingen potta nuförtiden.

Lotten Bergman april 23, 2010 kl. 21:49

Pysseliten: ”Misslyckade” bloggkommentarer är också bloggkommentarer och jag gillar dem alla!

Maria-Thérèse april 23, 2010 kl. 23:14

pff, det står ju här vart du är på väg. Jag ba var nyfiken och så blev jag distraherad för när jag läser texten känns det som du har runt 20 barn och jag blir nervös av många barn på en gång.

ab april 24, 2010 kl. 07:48

Tänk att det fanns en tid med potta i sovkupéer och mångshålsdass på herrgårdar. När fick vi idén att det var privat att gå på toa?

Förresten, senaste modet i husbyggarbranschen är ju att ha badkaret och toan INNE I SOVRUMMET. Eller med glasvägg mot vardagsrummet. Eller, som jag såg i ett mångmiljonhus i Hollywood (på nätet, that is) – gästtoa med hel glasvägg mot infarten! Har vi plötsligt fått en trängtan att exponera toabesöket för gäster som sitter med sina drinkar i soffan, eller den älskade i den gemensamma dubbelsängen?

ab april 24, 2010 kl. 09:52

Förresten är jag väldigt stolt över att ha introducerat ”Hm” i detta kommentatorsbås.

PK april 24, 2010 kl. 10:16

Från vanligtvis välunderättad källa har jag fått följande. I slutet på 1600-talet blev det så vanligt bland adeln i europa att det inte räckte med att vara fet för att visa hur rik man var. Adelsmännen började jämföra avföring när dom satt på dass. Ju mer och ju trögare, dessto rikare var man. Detta eskalerade under 1700-talet framför allt i Frankrike och det gick så långt att man började skicka runt pottor vid bordet vid fina middagar. Där skulle gästerna kommentera konsistens och mängd mellan huvudrätt och dessert. För att ytterligare visa upp sin rikedom, började man svälja pärlor och små guldhjärtan som man gav sin älskade pottledes som en kärleksförklaring. När dessa föremål blev större och kantigare, ett tag var stjärnor populära, gav detta upphov till magproblem. Folk började dö när tarmarna sprack. Pendeln svängde snabbt och det blev snabbt ute med pottvisingar och avföringen blev privat och en sak mellan avföraren och dennes läkare. Därför skiter vi gärna ensamma idag. Men nästa gång du ser ett gäng berusade unga män rapa och fjärta ikapp till glada skratt och tillrop, tänk på att det är en rest av en gammal kulturyttring.

ab april 24, 2010 kl. 10:19

Mäns kissande är förstås fortfarande inte privat. De kissar stående bredvid varann inne på offentliga to-or och på träd och husväggar. Och så spottar de på gatan.

Dina april 24, 2010 kl. 11:08

Var tvungen att dubbelkolla dagens datum för att riktigt kunna tro på PKs upplysning. Helt underbart!

hannaH april 24, 2010 kl. 11:38

För att få caps lock på iPhonen, dubbeldutta på skift-pilen. Är det förresten inte löjligt hur den alltid ser till att man stavar iPhone, iTunes och andra viktiga Apple-ord med korrekta versaler, så det ser ut som att man ansträngt sig för att få det rätt, fast man egentligen tycker att det är lite töntigt!?! Trevlig resa till Umeå, där ligger massor av snö kvar har jag hört.

Lotten Bergman april 24, 2010 kl. 12:29

Här ska dubbenduttas! Tack, hannaH! Och nu känner jag att jag måste rapportera lite för att ni inte ska känna er övergivna.

Sitter just nu i Gammliahallen i Umeå och ser på knäkontrollsövningar. Alla är allvarliga och koncentrerade. Medan jag fnissar för att jag är så trött efter att ha intesovit på tåget med två snarkande damer och sedan blivit väckt kl 05:55. En föreläsning om ”offensivt styrelsearbete” har jag hållit, snart är det dags för ”hur ska ungdomsbasketen förbättras?”. Då ska jag ryta till!

Luna april 24, 2010 kl. 13:46

Ryt, Lotten!

Cecilia N april 24, 2010 kl. 15:07

”Bort med kollektiv bestraffning!” Det vet jag nog med säkerhet att Lotten kommer att ryta om. Det röt hon om redan förra veckan i ett väldigt obasketsammanhang.

Vad i hela friden ÄR knäkontrollövningar? Är det nåt som ryttare kan ha nytta av? Då vill jag alldeles säkert ha anvisningar.

Luna april 24, 2010 kl. 15:18

Knäkontrollsövningar får man automatiskt göra om man pajar ett eller flera revben. Enda sättet att nå saker under midjehöjd är att gå ner på knä utan att böja på ryggraden och bålen. Förvånansvårt många saker kräver knäkontroll här i livet. Plocka i diskmaskinen. Fila fötterna. Resa sig upp. USW.

Plastfarfar april 24, 2010 kl. 17:40

@PK: Prutthumorn förklarad?

Lotten Bergman april 24, 2010 kl. 21:14

Knäkontrollsövningar gör man för att stärka de ack så utsatta knäna — och nuförtiden görs de INNAN man har skadat sig. Själv är jag ju räddningslöst förlorad på knäfronten.

Pfuh. Nu ligger jag i sovvagn igen. Ska se om jag har snarkmadamer i kupén än en gång.

(Och jaaaaa, jag röt till. Sa till på skarpen. Och pratade om kollektiv bestraffning. Och träffade en idol. Och fick sätta mig i sekretariatet när det saknades protokollförare. En perfekt dag!)

Lotten Bergman april 24, 2010 kl. 21:15

Näe. Nu är jag inte blå. Igen! Vofför?

ab april 24, 2010 kl. 22:58

Du är kanske inte inloggad som bloggöverste?

Lotten Bergman april 25, 2010 kl. 07:36

Aha! Det har du rätt i — jag tycker liksom att jag alltid är inloggad, men jag blir ju utslängd när jag inte har bloggat på ett tag. Om den här blir blå, har du rätt, AB, för nu har jag ju bloggat. Och loggat in.

Lotten Bergman april 25, 2010 kl. 07:37

Heureka!

ab april 25, 2010 kl. 13:31

heureka! Nu måste du springa naken genom Eskilstuna!

Lotten Bergman april 25, 2010 kl. 20:13

Oh no, jag som har en muskelbristning i vaden.

PK april 25, 2010 kl. 20:15

Oj, det är ju något man inte vill missa. Filmar någon? You tube nästa?

Lämna en kommentar

Previous post:

Next post: