juli 2009

Inte on the road längre

av Lotten Bergman den 30 juli 2009

Kära dagbok. Måste återvända lite till gårdagen.

Det var här i det gamla badhuset vi bodde – strax under trampolinen där vinkar jag.

Jag kan absolut rekommendera plejset – det var tyst och lugnt, gratis kvällste med kakor och nära till allt. Fast i städer som Oskarshamn är det ju ofta så: nära.

När hotellet var badhus.

På väggarna satt foton så att alla kunde kolla hur det såg ut förut. (Ser ni, samma trampolin som ovan!) Jag stirrade och tittade och jämförde och granskade och ville ha en lupp.

– Ååååh, titta där är kaklet och där är samma kakel! Åååh!

Sedan utnyttjade vi med varsin dator det trådlösa gratisnätverket som gör att livet blir så enkelt och njutbart. (I framtiden kommer vi att skratta åt meningar som den förra.)

Vi är alltså inte längre på väg utan framme vid målet: Viken mellan Helsingborg och Höganäs. På grund av ett tajt tidsschema blev det inget turistande utan bara ett enda te-stopp igår. Men heeeeela tiden hamnade vi bakom hästskjutsar, båtsläp, husvagnar från 1950-talet, timmerlastbilar, traktorer och hattgubbar.

Jag håller så fint – ser ni tio i två? Ni ser däremot inte att jag gnisslar tänder.

Trafiksituation.

Husvagnen som hette Rapido här ovan körde såpass långsamt att traktorn körde om den. Om ni riktigt lyssnar och lutar er mot datorn, kan ni höra mig svära på italienska. (Men jag var inte så frustrerad egentligen, jag ville bara vara cool. Barnen anade inte att jag inte svor på riktigt utan bara sa ”det är farligt att luta sig ut genom fönstret” på italienska.)

Jag är som coolast när jag kör bil och svär på italienska. Fast å andra sidan känner jag mig sällan så cool som när jag kör bil. Så fort jag sätter händerna på ratten blir jag coolhetsdrottningen över alla bilister. Jomen vänta, coolhetsmätaren går ju i taket när jag meckar med bilen.

– Ta en bild nu när jag kollar oljan för jag blir inte coolare än så här!
– Men mamma, man ser ju inte …
– Tyst unge, ta en bild. Man kan aaana the coolness!

På vägen stannade jag vid en milsten för att berätta om hur det var förr i tiden, men trasslade in mig i betydelsen ”delmål” och fick ta fram datorn och läsa på.

Ur Wikipedia:

”Syftet med milstolparna var att få tillförlitliga underlag för beräkning av reseersättningar. Därför måste vägarnas mätning utgå från Stockholms slott, utan avseende på länsgränser och residensstäder. Denna princip tillämpades dock inte förrän från 1690-talet, vilket skapade viss förvirring.”

Reseersättning. Mycket intressant. Sedan åkte vi vidare och så fick jag peka ut mjölkbord … mjölkpall? Mjölkapall? Hur har vi det med mjölkterminologin?

Vad kallar ni denna, som nu är ombyggd till brevlådehållare?

Väl framme i Helsingborg, sammanstrålade vi med resten av familjen Bergman och Sexåringens gudfar David Sim – och upplevde med honom mer än på Gröna Lund. David är nämligen arkitekt (stadsplanerare), och för sådant folk är varje torg en lektionssal, varje gata ett helt uppslagsverk och varje fönsterbåge synnerligen intressant.

I parkeringsgaraget fanns speglar som gjorde oss längre, bredare, kortare och smalare. Samt roligare.

Nere vid hamnen finns en mikro-amfiteater. Om man ställer sig där i mitten, hör man sig själv i ett eko inne i huvudet. Gissa om vi sa ”jag hör röster”.

Maneter! Maneter! Överallt maneter! (Arkitekturlektionen fick i detta läge vänta lite.)
iv>
Mandomsprovet bestod denna dag i att hålla i en helt ofarlig manet. Alla blev med beröm godkända.

Och i havet, bland alla maneterna, låg två oöppnade ölburkar och flöt. För säkerhets skull plockade vi upp dem och öppnade för att kolla om 1) ölen var ok 2) det fanns ett hemligt meddelande där inne.

Nu laddar vi inför hemfärden, som kanske kommer att gå via Helsingør bara för att vi ska komma utomlands lite. Ja, och så var det ju det där med ölen … Mmmmums.

{ 17 kommentarer }

On the road

av Lotten Bergman den 29 juli 2009

Detta skrivs varken på en lång toapappersremsa eller ett gäng ihoptejpade pappersark och vi håller oss inte vakna med hjälp av amfetamin och allt ser helt klart och tydligt ut och inte en enda spännande kulturpersonlighet har vi träffat. Men vi är i alla fall on the road – jag, Sjuttonåringen och Femtonåringen.

Kommer ni på min kurs Vem fan, bryr sig om: skiljetecken” i höst? (Blå, officiell skylt med vita bokstäver – vem måste man muta för att få så trevliga budskap på den?)

Marschfarten är i genomsnitt 50 km/h, vilket gör att vi på tio timmar har tagit oss endast till Oskarshamn. Perfekt. Eniro säger att den blåa vägen här nere är 29 mil, men vi har idag kört 50. Perfekt. Och vi har kört vilse en gång. Perfekt.

Det röda strecket visar vilka irrvägar vi hamnade på genom att resa ungefär som på 1700-talet: att bara trampa på och i korsningarna fråga byborna vart man kan ta vägen.

Vi åkte genom Flen och körde in i Malmköping och körde ut igen. Sedan trasslade vi till allt på väg till Jönåker och hamnade på en slingrig väg som ledde oss till en kyrka i Halla, som var så liten att vi bara (trots min kyrkobesökshistoriska aversion) var tvungna att gå in och inspektera, tända ljus, skriva i gästboken och läsa på gravstenarna. När vi kom till Vrena för andra gången på två timmar, drog vi fram kartboken och tog ordentligt sikte på färjan över Bråviken, och lyckades till allas stora förvåning köra hela vägen till Söderköping. Där vi åt glass på torget, för det hade vi ju fått order om att göra. Av er i kommentatorsbåset.

Halla, som vi inte alls skulle till. Men i vägbeskrivningen stod det något om Hallavägen …

Halla kyrka. Sjuttonåringen står till vänster, Femtonåringen till höger. Jag tar bilden i bänkraderna, strax under orgeln. Gift er här, alla ni som har klena släktträd!

Söderköping har extremt tydliga och roliga cykelställ! (Jag skulle kunna flytta till en annars okänd stad bara pga. sådana här detaljer.)

Men Söderköping hade en kåkstad vid kanalen! Se presenningen som nödtorftigt täcker det med krimskrams fyllda skjulet. Och stackars Maud i förgrunden, hon verkar ha gått över valtiden lite.

Efter Söderköping styrde vi mot Oskarshamn. Men när Sjuttonåringen med kartboken i knät sa att Vimmerby ligger rakt norr om Oskarshamn, körde jag dit. (Det var ju inte helt rätt, fast just denna dag där det inte togs hänsyn till klockor, hade det ingen som helst betydelse.)

Astrid fick låna Femtonåringens mysse medan hon berättade hur en skrivmaskin fungerade förr i tiden. (Till mig viskade Astrid att hon ju faktiskt skrev alla sina böcker i sängen med hjälp av stenografi, men att konstnären hade föredragit skrivbordsposen.)

Vimmerby i kvällningen.

Nu sover vi på hotellet som har varit badhus – strax nedanför trampolinen. Och detta tack vare er, ni bloggkommentatorer! Tack!

{ 18 kommentarer }

Zlatan Ibrahimovic och Sarah Sjöström och jag (uppdat.)

juli 27, 2009

När jag var i Grekland kände jag mig oftast som en Gargantua. Med mina kanoter till fötter, tefat till ögon och plockepinn till spretande tänder sneglade jag avundsjukt på alla små, nätta Medelhavskvinnor. Men så suckade jag och ryckte på mina breda axlar och kom på att det nog är precis som det ska vara. […]

Read the full article →

Vad tycker ni att vi ska göra?

juli 26, 2009

Nu hade ju frågan i rubriken kunnat handla om vad vi ska göra med tv-parabolen som är så förfärligt väderkänslig åt fläkten som suuuuger t.ex. lördagen den 15 augusti om det blir krig nu när vi inte har telefonkatalogen till hands. Men det handlar om en bilresa. Jag, Sjuttonåringen och Femtonåringen ska köra från Mälardalen […]

Read the full article →

På toa

juli 23, 2009

Man äter på restaurang. Man går på restaurangens toa. Man tar förstås med sig kameran, för tänk om det finns mögel i ett hörn eller en synnerligen konstig toapappershållare som måste dokumenteras. (Någon som är intresserad av toalettlås? Jag har en diger samling toalettlåsbilder, men jag minns inte vad jag tänkte göra med dem.) Min […]

Read the full article →

Är ni från Sverige?

juli 21, 2009

Vi satt på en buss och svettades floder – trots att vi hängde ut genom fönstren som hundar – när en typisk grek klev på bussen. Inte en tand i överkäken, släpandes på en massa pryttlar och prylar. (Jajaja, alla som nu känner sig kränkta å typiska grekers med tänderna kvar vägnar kan lugna sig. […]

Read the full article →

Grekiskt strömavbrott

juli 20, 2009

Äsch, det är ju precis som hemma nu. Strömavbrottet är svart som det ju plägar vara överallt och man oroar sig över sådant som kommer att sätta igång när allt börjar funka igen mitt i natten. Och över allt som man inte kan ladda. Här sitter jag just nu och skriver. Alla som ser mig […]

Read the full article →

Captain, my captain, let go of my hand!

juli 19, 2009

Likstel fisk i kaptenens mun. Sladdriga bläckfiskar som numera ligger i min mage. – Tycker du om calamari? sa kaptenen på båten (som vi med 30 andra turister skulle åka på i en hel dag) medan han greppade min ena hand och klappade skeppshunden med den andra.– Jovars, hörru, det är väl gott, sa jag. […]

Read the full article →

Tio kilometer är ju bara 61 minuter

juli 18, 2009

Enmilaskorna. För nytillkomna tittare: jag är på semester i Grekland och blev för några dagar sedan övertalad att delta i ett 10 km-lopp. Jag? Jag, som faktiskt tycker riktigt illa om att jogga utan boll? Jag, som bara har med mig ett par skor som var ok för tre år sedan? Ja. Jag på startlinjen. […]

Read the full article →

”Kan du inte lägga ut en bild på dig själv i bikini?”

juli 17, 2009

Frågelådan är öppen! (Det är inget hittepå – jag har fått frågorna via mejl. I alla fall en av dem.) ”Har du ätit något läbbigt?” Förutom levern häromdagen (som jag ju inte åt), har jag ätit små bläckfiskar. Men de var verkligen inte läbbiga utan krispiga, salta och citroniga. Smakar som kyckling. De där två […]

Read the full article →