måndag, december 8, 2008

Den 8 december 1980

av Lotten Bergman den 8 december 2008

Jag kom just på att det ju är John Lennon-dagen idag. (Nej, ingen kan hans födelsedag.)

Han är ju en helt vanlig människa! (1974)

– It’s a drag, isn’t it? Cheerio! (Paul McCartney och ett tuggummi.)

Så. Återvänd nu till Julkalendern här nere.

{ 8 kommentarer }

Julkalendern den 8 december 2008

av Lotten Bergman den 8 december 2008

Gårdagens facit med korrfel, tyska och engelska samt systrar och ett uppstoppat djur blev kilometerlångt. Det blir lätt det när kommentatorsbåset är sprickfullt av finurligheter, smarta meningar, roliga rim och jag vet inte allt. Vinnare blev en förstagångsgissare i Burhan, som gissade precis lika fel som t.ex. embryo:

”lätt: nån strauss: johann strauss dy johann strauss dä neil strauss botho strauss: det blir summa summarum fyra fotbollströjor”

Den röda tråden (DRT) gäckar er fortfarande. Är det Östen Warnerbring? Är det ett mönster, en byggnad eller …?

Äh, nu struntar vi i den och övergår till dagens hemlisbloggare, som min djefla man påstår är på tok för enkel. Därför skickade jag den för påseende till sju nära släktingar. Bara den djefla mannens bror svarade – att han inte hade en aning. Det tyckte jag var bra eftersom de två bröderna då kan sägas vara ett representativt urval. Här kommer den extremt ledtrådsfattiga texten:

Kommer du ihåg när vi hittade bilvraket i skogen? Med både bakluckan och motorhuven öppna så att man kunde se rakt in i allt på en gång? Solen lyste så att man på håll anade hur varma de svetsade fogarna i plåten var.

Bilen hade nog stått där ett bra tag eftersom den hade börjat rosta och stoppningen i sätena luktade riktigt, riktigt illa. Småkryp hade bosatt sig i skrymslen och vrår medan den trögflytande oljan tvärtom hade flytt vraket. Ratten av bakelit hade börjat spricka, knoppen på växelspaken hade lossnat och trillat av, speglarna var alla spruckna och vi kunde nästan med blotta ögat se hur den gamla bilen för varje sekund blev allt mindre bil.

Radions musik var förstås sedan länge tyst; allt vi hörde där vi stod var naturens prassel, gnissel och gnäll. Bilens forna konturer var otydliga, men vi resonerade oss fram till hur den kunde ha sett ut för länge sedan. Vi konstaterade samtidigt att den för till exempel Mulle Meck, en förbipasserande antikhandlare eller obotlig nostalgiker skulle kunna vara ett kap och en glädjekälla.

Själv ville jag bara skrika ut min frustration över tidens flykt och skönhetens förgängelse! Alla ska vi dö. Men så länge vi kysser varandra, andas och formar livet kan vi i alla fall komma ihåg hur det är att leva och minnas.

Både facit och lucka 9 kommer vid sextiden i morgon bitti! (Jag testar alla publiceringsvarianter nu – naturligtvis kan ni fortsätta gissa hela natten mot tisdag. Varför ni nu skulle vilja det.)

Uppdatering!
Facit kommer inte alls imorrn, det var ju en jättetrist idé. Det kommer vid midnatt.

{ 185 kommentarer }