juli 2008

Det gäller att inte ha för mycket tid

av Lotten Bergman den 29 juli 2008

I april skrev jag om vårt sju år gamla köksgolv – som är av breda furuplank:

Ett fulare golv har sällan skådats. Det blev snabbt missfärgat och ingrott med kökssmuts, skrapat av rangliga 50-talsstolar utan tassar och glipigt av allt vatten som jag hällde på lite då och då i förhoppning om bättring. Golvet gav igen för misskötseln och sprutade ut små stickor som borrade sig in i våra hälar. Min favoritrörelse – Sprint Medelst Glidstopp – har alltid varit helt utesluten i köket. Pincetterna bor i en kökslåda, need I say more?

Bildbevis från när vi höll på att slipa golvet inför uppfräschningen:

Rågolv upptill, cirka 14-karatsgolv nertill.

Vad hände sedan? undrar allmänheten. Jo, vi tog av oss huvudena och placerade dem under armen och fattade beslutet att måla golvet vitt.

Låt mig bara upprepa så att ni inser vidden av detta: Vi ville måla trägolvet vitt!

Tur var det att vi inte satte oss att planera framtiden i samma minut, för då hade vi säkert slagit ut bärande väggar för att uppnå öppen planlösning, dragit ut varandras naglar eftersom de inte verkar göra någon nytta och sedan åkt till Pajala och startat citrusfarm i det fria.

För vita golv må vara hur snygga som helst – men man ska inte ha dem i hus där det bor människor. Maken till irriterande golv lär vi aldrig få se, för det kommer aldrig att få gifta sig eftersom det är så irriterande. Jag har lagt ut mattor i omgångar, men de far omkring och lägger sig i bakhåll och fäller både gammal och ung.

Ni ser att mattorna är på glid? Tänk er då hur alla som är det minsta lilla runda under fötterna måste jumpa omkring som på isflak. Fast tvärtom.

Efter ett par dagars ljuvlig ensamhet när jag inte bytte ut fula gardinstänger, inte målade den blommiga plasttrappan, inte klippte gräsmattan och verkligen inte plockade upp mina egna kläder från golvet, skred jag till konstverket.

Jag beslöt mig för att måla en trasmatta på golvet.

Nu är det ju så att jag får många bra idéer som jag aldrig genomför. Och många dåliga som jag genomför. Om jag mot alla odds påbörjar något, så är de ovan nämnda oddsen för att jag ska avsluta projektet mycket låga. I morse var det dessutom bråttom; att måla golv med en hemvändande förvirrad make och fem barn i hasorna är otänkbart.

Klockan 09:23 började jag med att med tuschpenna rita ”mattans” konturer. (Det syns på bilden med de riktiga mattorna.) En minut senare slog jag mig som med lie i en djungel fram tilll målarskåpet i källaren och hittade målartvätt och tre färger: koboltblå, grå och vit. Klockan 10:07 tog jag ett svettkladdigt steg tillbaka och hurrade högt för mig själv.

Hurra! Hurra! Hurra!

Jag är Carl Larsson! Fast hans köksmatta var lite mesigare, va?

Carl & Karin Larssons kök.

Sensmoral: Ha ont om tid och bråttom, så får du saker gjorda i ett nafs, men kliver du då i otorkad färg så faller du kanske själv däri.

{ 50 kommentarer }

Jag har skådat Läderlappen

av Lotten Bergman den 26 juli 2008

Jag brukar gå på filmpremiärer. Eftersom det aldrig är röd matta, uppståndelse över min person eller ens krav på snygga kläder är det inte för att det är just premiär, utan för att jag har längtat efter filmen och inte vill vänta längre.

Därför premiärsåg jag igår Batman – The Dark Knight alltså. Med en miljard unga pojkar som hade påfallande stora glasögon, strumpor i sandalerna och … (stå beredda med pukor och trumpeter) … anteckningsblock! Det är mina takter det. En vetenskaplig undersökning av bioklientelet gav vid handen att 2 % var tjejer, 1 % gamla gubbar och 0,33 % var Lotten.

Utan att avslöja ett dugg av handlingen (det är lugnt, läs vidare) är filmens behållning att få höra Michael Caine prata och att få skymta Anthony Michael Hall (aka nörden i Breakfast Club).

Trailern!

Tyvärr måste även jag falla in i hyllningssångerna över Heath Ledger. (”Tyvärr” för jag vill ju egentligen stå ut från mängden och tycka tvärtom. I alla fall en gång i livet.) Jokern är ljuvlig i sitt smackande med torr tunga och läbbiga smink som flyter ut som en komage på en italiensk tallrik samt komplett frisyrbefriade hår. Låt mig göra en jämförelse.

Detta mitt verk ska jag kalla ”Att titta under lugg.”

Nej vänta! There’s more! (Nu måste jag manuellt leta fram den bild jag tänker på och associerar till. Finns det månne ett program som funkar så att man kan be en sökmotor plocka fram bilder som liknar varandra? Lika som bär-tema hade varit så mycket enklare med ett sådant tekniskt hjälpmedel. Såja Nu har jag letat färdigt.) Tadaaa:

”Att titta under lugg.”

(Jajaja. Mitt nästa verk ska heta ”Frisyrbefriade hår” och där ska jag utgå från mig själv.)

{ 14 kommentarer }

Sommarrapport (uppdat.)

juli 25, 2008

Hängmattor i all ära, men det är en hammock jag ser mig latandes i. Fast jag ser mig inte som lat. Eller för den delen som hammockägare. Detta måste ju åtgärdas. Vår trädgård längtar efter en hammock! Eftersom vi brukar ställa ut soffor, stolar, garderober och annat som är fritt att ta ute på gatan […]

Read the full article →

Uppmaning schmuppmaning

juli 23, 2008

Mette uppmanar mig att redovisa mitt allra innersta i punktform. Jag har nu legat på golvet och nejat ett tag (dunkat nävarna i golvet och sparkat så kraftigt med fötterna att mina vackra tår blitt blå), så nu får jag välan göra’t då. Fem saker som finns på min att-göra-lista idag:Jag planerar inte. Visserligen går […]

Read the full article →

Inlägget som inte finns

juli 20, 2008

Jag skulle precis till att skriva om slitåslängsamhället och dra paralleller till dåtidens fattigsverige och dagens människors jakt på Den Stora Lyckan och då illustrera mitt finurliga resonemang med denna bild av Ikeanycklar som vi under åren har samlat på oss. Bilden. Men så läser jag parallellt med allt annat (simultanförmåga is my middle name) […]

Read the full article →

Från gäster till toaster pastries (uppdaterad med Brooke-undring)

juli 18, 2008

Jag kan blogga från tåg, bilar, bussar, torg, föreläsningar, toaletter, baskethallar – ja till och med Norrland. Inget kommer mellan mig och min blogg. Symbolisk illustration. (Brooke Shields 1981.) Inget? Hm. Utom gäster förstås. GästernaDe kom från Långtbortistan och de kom med husvagnar och de kom cyklande från Stockholm och de anföll som (trevliga) gräshoppssvärmar. […]

Read the full article →

Oh, the horror

juli 15, 2008

Jag har nyss – med emfas – stängt av tv:n. (Vilket faktiskt är ett himla svårt projekt. Med hundrafemton olika fjärrkontroller som alla ligger mellan soffkuddarna eller bakom kakelugnen eller inne på toa [någon hade svårt med simultanförmågan] krävs nästan veckoplanering varje gång apparaturen ska stängas av. Tryckknappningsspontana personer göre sig numera icke besvär.) Emfasen […]

Read the full article →

Kentrallalaaaa

juli 12, 2008

Här sitter man i en refug och lajvbloggar. Fast de där borta är coolare, de sitter ju i rondellen. Kent spelar i sin gamla hemstad, där alla har lämnat släkt, grill och bira hemma på altanen för att få lyssna på grabbarna. Nej, vänta förresten, biran har de tagit med sig: Ett av många vrålåk. […]

Read the full article →

Gissa vem som kom på besök!

juli 12, 2008

Jag tänker på … Hepburn ..? Audrey, Katherine, Audrey, Katherine (och Bogart) samt Audrey. Man kan liksom inte se sig mätt. Men så var det ju inte alls. Hade en Hollywoodikon med madhatter eller kvarnhjul eller flor och slöja kommit hem till oss, hade jag förmodligen skrivit om hur det är att städa under press. […]

Read the full article →

Gurkburk? (uppdat.)

juli 10, 2008

Sniglar! Igen! (Foto: Lisa Förare Winbladh.) Bloggburk?Burkblogg?Gurkblogg? Nördbloggträff! Jag har hamnat i ett kök där man talar om att man kan hysa otillständig åtrå till sin nästas burk. Alla har med sig floder av vin, röda kinder, enorma smaklökar och en i mystiskt papper inslagen burk. Alla lämnar en burk och får ta en ny […]

Read the full article →