Inspirerad av Mymlan och David Nessle ska jag be att få citera en blogg som jag inte länkar till eftersom jag inte vill peka finger. (Pun intended.)
”… tangentbordskunskap :S.. helt sjukt. Vi satt och tränade på vart man skulle ha fingrarna och grejjer, på tangentbordet. Liksom, vi har ju suttit en del vid datorn (dom flesta av oss iallafall) så då är man ju förmodligen van att skriva på ett sätt. Töntigt tycker jag!! [—]
Larvigt, aiiiight? man fick liksom inte kolla på vart man hade fingrarna, utan man skulle kolla på skärmen hela tiden.. yeye, nog om det :P”
Kort sammanfattning som man inte behöver klicka på om man är lite trött:
Jag har ett par fingrar som strävar uppåt i onödan.
Om Tage Danielsson hade skrivit om detta hade det sett ut så här.
Ibland tar jag mig i kragen och försöker lära mig (se bilderna).
Nu min reflektion:
Vi är idag flerspråkiga när det gäller skriften. De flesta byter obehindrat mellan
- sms-språk
- mejlspråk till polarna
- mejlspråk till försäkringsbolag
- handskrivet språk på lappar i det ack så stökiga köket
- rapportspråk till lärare eller chefer
- cv-språk och ansökningshandlingars språk.
Men var är alla hyllningskörer och beundrarbrev till sekreterarna som skriver 300 rättstavade och välplacerade tecken per minut, oavsett språkstil? Och som inte måste hoppa över stor bokstav och punkt när de vill vara riktigt snabba?
– Nej, när jag måste skriva riktigt snabbt och effektivt trycker jag inte ner shift eftersom det tar så himla lång tid och kräver så mycket kraft, sa sekreteraren Elsie Persson.
Nej, det sa hon ju inte alls.
Minns ni Bo Gustafsson som knep en silvermedalj i gång i OS 1984? Visst, det var en bedrift trots att 14 öststater inte var med eftersom de var sura sedan OS 1980. Men han hade faktiskt kommit snabbare fram om han hade sprungit. (Det är inte Bo på bilden.)
Om nu inte skolorna tillhandahåller tangentbordskunskap får vi väl lära oss själva! (Sa Lotten och slängde tangentbord i glashus.)
Nu ska kah koncrntera mig pcj skrivs itan att titta på tanegernar. Suck.
Skrivmaskinsfingrar:
Två spridda och en i klunga
Pip!
Meddelar härmed att jag INTE avslöjar hur många nedslag per minut jag hade på den tiden, hm. Ja, det har nog ändrat sig lite med åren 😉 Man skriver inte riktigt lika mycket textinmatning på rad numera, korta ärendeförklaringar/blogginlägg/kommentarer osv… Men, fingersättningen sitter där i ryggmärgen, än! Och jag blir lika ilsk numera också när fingersättningen råkar bli fel, hihihi.
Må så gott… värmländskan… kramis, ngn som oftast INTE skippar stor bokstav, men ibland efter alla ”tankepunkter” jag gör… ändå gör det 😉 punkterna innebär att både jag och den som läser ska tänka lite själv där mellan orden, därav ingen stor bokstav när man fortsätter skrivandet… Tänker man med stor bokstav i början? 😉
Om man vill testa hur snabbt man skriver kan man göra det här.
Hm intressant…
Jag skriver bra mycket fortare på engelska än svenska. 385 tangentnedslag/minut vs 223.
Det måste bero på att man måste skriva fort när man kommunicerar med andra i mina onlinespel. 😉
Eller så har engelska helt enkelt mer logiska bokstavskombinationer, åtminstone för tangentbordsknappande.
Jag fick högsta betyg i masinskrivning. Betyget sattes utifrån hur många tecken man skrev på utsatt tid, sedan blev det minus för felen.
Jag hade flest fel av alla i klassen, men eftersom jag övat min pek- och långfingervals sedan jag fick en skrivmaskin i sjuårspresent, så var jag dessutom ruggigt snabb.
Denne Bo Gustafssons dotter läste grundkursen i nordiska språk tillsammans med mig. När vi skulle öva oss på muntlig framställning (lustig beteckning egentligen) höll hon ett föredrag som handlade om att det inte var löjligt med gång. Jag är inte helt säker på att hon lyckades övertyga någon.
Jag säger då det, Nordiska språk är jordens mittpunkt.
Eller, som det blev först:
Jag säger så fet, Norsidk språk är jordens mittpikt!
Se Helgonabacken, sedan dö.
På högstadiet hade vi något som kallades fritt val arbete (vilket i 9 fall av 10 innebar att inget som helst arbete utfördes) och av oklara skäl valde jag maskinskrivning.
Läraren gick under benämnningen ”tajpvrajtingtanten” och skriva maskin lärde jag mig definitivt inte.
Under min första tid som översättare skrev jag nästan uteslutande med höger hand, men har numera skärpt mig och använder båda händerna.
Fingersättning vet jag inte vad det är, men jag är stormförtjust i mitt delade tangentbord.
Ha! Hann före Lotten, är inte detnärmast en bragd?
Om touchmetoden
Och så missade jag ett mellanslag…typiskt
Min lillebror hade nog aldrig maskinskrivning på högstadiet, men väl datakunskap med datorer där man kunde pilla bort tangenterna. En dag när läraren kom till datasalen satt tangenterna på alla datorer i bokstavsordning! Eftersom (uppenbarligen) ingen kunde skriva utan att titta på tangenterna blev det stor kalabalik och oreda.
332 per minut, två felstavade ord. På engelska.
Att det går fortare för desperate housewife att skriva engelska än Strindberg är inte så underligt, det är en massa ”äro” och ”voro” som ens (min) hjärna måste fajtas med för att inte skriva som ”är” och ”var”.
Usch vílket test. Jag hann skriva sju ord på en minut varav sju var felstavade!
Just det! Hylla mig! Fast in this day and age behöver man faktiskt inte vara lika korrekt som när man skrev på RIKTIGA skrivmaskiner. Allt går ju att ändra så snabbt och utan ett spår!
Undras hur mycket Carl Bildt med sin pekfingervals skulle komma upp i.
Jag tänkte skriva Hylla Cruella men hon hade hunnit före. Idag när jag ska skriva jobbansökan- som gäller språkjobb dessutom- så önskar jag jag hade lite bättre pejl på hur man talar med bönder på böndernas sätt och med lärde män på latin. Den förmågan har gömt sig långt inne i huvet där man inte nås av ljudet av den tecknade filmen som min Lilla E lyssnar på. (blir alltid lika förvirrad när jag ser nicket Lilla E.)
Apropå att byta ut tangenter,så vet ni väl att Hasse Alfredsons ombyggda skrivmaskin fortfarande står på AF i Lund? Det är inte tangenterna utan armarna som slår fast bokstäverna på papperet som är utbytta. Vilken tangent man än trycker ner, skrivs antingen bokstaven U eller bokstaven K.
Och resultatet av det kan ni se framför er?
(Jag antar att det inte är hela armen som är utbytt utan bara den lilla klumpen med bokstav längst ut. Vad heter den? Typ?)
349 tecken per minut på svenska och 359 tecken per minut på engelska. 4 felstavade ord på svenska och 3 felstavade ord på engelska.
All dokumentation på engelska lönar sig tydligen!
Jag kan knappt skriva om jag tittar på tangentbordet, jag hinner inte med att se vilken knapp jag trycker ner…
Kan faktiskt skriva både rätt och fort utan att titta. Faktiskt kan jag fortsätta skriva på det jag började skriva, utan att titta, medan jag inleder ett samtal med min man. Jodå, han försöker avslöja mig lite då och då, men än så länge har jag inte skrivit något oläsligt.
Fast visst är det lättare nu, än med skrivmaskin. Man bryter inte fingrarna (elelr naglarna, huuu) som man gjorde med gamla gjutjärnsmaskiner till exempel. Och så är det så mycket enklare att korrigera fel.
Om du vill förbättra din tangentbordsfärdighet kan du få låna mitt tangentbord
När jag hade tagit studenten med bra betyg i bl.a. engelska, tyska och franska sökte jag jobb lite överallt. ”Kan fröken skriva maskin” var det allt de frågade. (Man sa inte du på den tiden). Fröken kunde inte det och anmälde sig till en skrivmaskinskurs. Eftersom fröken spelat piano sedan sjuårsåldern fick hon högsta betyg i hastighet men underkänt i noggrannhet. Kursen ledde givetvis inte till något jobb. Dock lärde jag mig i alla fall att skriva med alla fingrar. Jag ska göra testet för skojs skull.
Jag tyckte jag läste något om ett test men jag hittar inte det.
Det finns ett test (där jag fick 130 inkorrekta tecken per minut) i slutet av inlägget, och ett i Aequinoxias kommentar här — den tredje för dagen. (Där jag fick beröm och 183 någorlunda ok tecken per minut.)
Tack för länken, den kan säkert bli användbar.
Jag har aldrig fått lära mig maskinsskrivning men det hade säkert varit användbart när jag arbetade som skrivbiträde hos polisen. Det gick rätt bra ändå, som tur var fick de skrivmaskiner med ”Äsch-knapp”. Innerligt älskad av oss som skrev dagarna i ända.
Med ljuva känslor minns jag min sista jobbskrivmaskin, en elektronisk (?) som skrev texten i en liten display innan det knattrades ut. Åh, den var så mjuk och skön! (På tal om det har jag i natt diskuterat när Skön bytte betydelse från Vacker till Behaglig och Bekväm. Det är inte så dumt med en make som inte är riktigt svensktalande. Då får man tillfälle att slå upp vad rötslam och annat är EGENTLIGEN).
Lotten. En spark i baken ska du väl också ha så här på aftonen!
Lycka till imorgon.
Tack, Dieva!
menvadskajaggöraavalltidsomjagfåröveromjaginteklickarpånågrajävligtonödigatangenter.
Bloggblad: Om jag någonsin får pensionera mig eller begåvas med 48-timmarsdygn ska jag ±b ö r j a s k r i v a ≈s å h ä r m e d ]j ä h ä ä t t e m å n g a #k o n s t i g a t %e c k e n ¢ö v e r a l l t!
Jamen, jag gör ju det där. Ibland använder jag till exempel stor bokstav när jag skriver kommentarer, ibland inte, men aldrig på msn. Och idag när jag skrev mail till Heimir (apropå nordiska språk?) så ändrade jag ”iaf” till ”i alla fall” lite halvt förstrött. Jag tror att det är en sån där generationsskada, ni vet, när man vuxit upp med mobilen och internet och liksom följt förändringarna i takt med puberteten, eller nånting. Jag vet inte, jag är lätt drogad på cocillana. Hurra för hostmedicin!
[…] Datorer är bra för att det ju går så snabbt att skriva. Barnen i skolan borde däremot lära sig rätt fingersättning så tidigt som möjligt — och med lite mindre tangentbord. (Det är ju det jag säger! Tangentbordskunskap!) […]