onsdag, september 12, 2007

Idag 4: David Attenborough berättar

av Lotten Bergman den 12 september 2007

Sir David kommer upp på scenen för att ta emot sitt pris och möts av en jublande publik. Han ser inte ut att vara en dag över 62, men är 81 år. ”Please tell us a story” säger moderatorn.

– Well, säger han. Om gorillor kanske?
– Ja!
– Ok.

Det var en programserie som skulle handla om hur vi människor har utvecklats från apstadiet. Jag blev placerad i en västafrikansk djungel, där vi krypande på alla fyra spårade upp ett gäng (i alla fall på ytan) vänligt sinnade gorillor. Jag frågade regissören vad han ville att jag skulle göra med dem.

”Prata med dem. Lär dem tumgreppet, vetja!” (The importance of the opposable thumb.)

Jag förklarade att det nog skulle bli svårt, men regissören övertygade mig om att det skulle bli bra tv, så jag lydde. Sakta närmade jag mig – helt ensam – gorillorna medan regissören, ljudkillen och kameramannen väntade på tryggt avstånd. Väl framme stannade jag till vid två små gorillabarn. Och satt tyst. Plötsligt kände jag en enorm gorillahand på mitt huvud, och reste mig upp. Där stod en gigantisk gorillamamma. Precis när jag skulle förklara att jag inte ville dem något illa, men att jag hade ett trick häääär med min tumme, böjde sig den stora honan fram och stoppade sitt pekfinger i min mun. Och tittade på mig. De två små gorillabarnen började då knyta upp mina skor.

Ett förfärligt brak hördes, och fram ur lövverket kom den största gorillahanne jag någonsin sett. Han tittade på mina skor och på min mun, och förmodligen även på sina släktingar. Jag tittade tillbaka och skulle precis säga något i stil med ”det är inte som du tror”, när alla fyra plötsligt bara bestämde sig för att jag var ointressant och tråkig.

Vips, var jag ensam igen. Jag kröp, gick och småsprang fram till regissören och frågade andäktigt om han tyckte om det han hade sett.

”Ptja, alltså, jag tror att vi nog fick med några sekunder på film.”
”Men va, va, vad, varför inte hela alltihop, jag stod ju där i minst fem minuter!”
”Jomen vi väntade ju på att du skulle börja prata om tumgreppet!”

Rungande applåder!

Kunskapsdagen avslutades med att en man på scenen tackade oss för vårt deltagande och levererade sedan följande djupsinnighet:

– Jag är sjukligt intresserad av allt kring kunskap! [—] Det viktigaste är att skapa en vision för kunskapssamhället!

{ 14 kommentarer }

Idag 3: Skolministern berättar

av Lotten Bergman den 12 september 2007

Jan Björklund berättar här på Kunskapens dag om hur den svenska skolan och lärarutbildningen har förändrats under åren. Han beklagar att lågstadielärarnas kompetens spolades när alla lärare skulle vara ett-till-nio-lärare och han och alla andra i panelen drar fram berättelsen som ett utmärkt sätt att lära ut kunskap. (Frank McCourt!) Sedan berättar han om en vän till honom, en gymnasieinspektör som för runt 30 år sedan hade som uppdrag att åka runt i Sverige och undersöka huruvida läroplanen följdes.

I läroplanen var det nya stora – och det som skulle revolutionera skolan – grupparbetet. Så hamnade inspektören på en svensklektion i Mjölby. Han häpnade och förfasades. Det var den bästa svensklektion han någonsin hade sett! Dock var den helt åt pepparn, för ingenstans fanns ett grupparbete där alla hjälpte varandra till kunskap utan blott en lärare som stod och höll ett brandtal. Eleverna satt tysta som släckta ljus och när lektionen var slut, brann de som tända ljus för ämnet. Men efter lektionen blev gymnasieinspektören tvungen att ta läraren åt sidan och banna honom för att hans undervisningssätt var föråldrat. Lärarens namn var Sven Stolpe.

– Uppriktigt sagt är lärarutbildningen av idag under all kritik! säger Björklund. Ämneskunskaperna har åsidosatts, processerna har ersatt kunskaperna. Läraryrket måste få en högre status, akademisk status!

(Alla i panelen nickar och alla lärare i publiken applåderar och busvisslar.)

Nu kommer Fredrik Härén (årets talare 2006/07) och berättar om sin tes: alla idéer är bara en sammanslagning av gamla idéer. Åhå. Han visar:

Idé = p(k+i) där p = person, k = kunskap, i = information.

(Mitt tillägg skulle kunna vara ”upphöjt till kreativitet”. Floskelvarning?)

{ 18 kommentarer }

Idag 2: Sir David är en kameleont

av Lotten Bergman den 12 september 2007

På presskonferensen sitter jag som vore jag en av de antecknande journalisterna och de omkringkravlande fotograferna. Jag dricker garvsyrete eftersom påsen ligger kvar i koppen. (Orutinerat av mig.) Sir David Attenborough ska få ett hederspris, vilket säkert ökar uppmärksamheten för Kunskapspriset. Nu kommer han! Applåder!

Men stackarn placerades på ett podium med en OH-kanon som en blåslampa i ansiktet. I ena sekunden satt han och kisade mot oss …

… i nästa såg han ut som en ödla. Moderatorn pratade på utpräglad svengelska och frågade where do you got all your äntuuusoasm ifrom. Äntuuusiasm, förtydligade hon. (Kunskap var ämnet för dagen, ja.)

Nu har vi bytt till en större lokal. Alla här heter Arne utom Eva Hamilton.

Enligt en undersökning av ”1.061 personer” (vilket är ett olämpligt sätt att skriva tusental på svenska, man ska helst ha ett mellanslag och inte en punkt), anser vi svenskar att allmänbildning ger mycket högre status än att vara kändis. Jomenvisst, det märker vi ju varje dag på löpsedlarna …

EXTRA! EXTRA!
Sveriges mest
allmänbildade
i vilt slagsmål!

(Och vad tycker ni om utseendet på PowerPointbilden?)

{ 19 kommentarer }

Idag 1: Kunskapens dag

av Lotten Bergman den 12 september 2007

Jag är med alla pendlare på väg mot Stockholm. Det är ett direkttåg som går direkt utan stopp, utan att stanna … sa jag att det går direkt? Direkt betyder swooooohooooosch, nästan som om man sitter i en teletransportör. Men. Vi stannar. Och stannar. Och så stannar vi en liten stund. Alla pendlare tuggar fradga och jämför tågerfarenheter, de tuggar också på sina nagelband och de håller krampaktigt i sina mobiler för snart, snart måste de nog ringa någon. De stönar och de suckar och snart blir det allmän hyperventileringskollaps. Tågvärden tror att vi blir tre minuter försenade. Stånk, stön och tuggelitugg.

Jag kommer att under förmiddagen försöka rapportera från Kunskapens dag. Särskilt om jag stöter på kunskap. Men först måste jag leta upp en toalett – jag målade en bokhylla med grön bets igår och glömde att sköta min manikyr efter det. Mina händer ser ut som grönmögelost.

{ 7 kommentarer }