Klädkris

av Lotten Bergman den 16 maj 2007

Jag måste vara inne i en kris. En hoodiekostymskris. Huvtröjskris.

Där står jag och stirrar in i garderoben på morgonen. Kläder, kläder. Massor att ta på mig. Femtonårige sonen kommer springande.

– Mamma, jag är sen! Har du något jag kan ha på mig?
– Javisst! Blå, svart, röd, grön eller vit? säger jag och håller upp några huvtröjor.
– Blå! Tack! säger han, och rusar vidare i livet med mammas kläder på kroppen.

En liten stund senare kommer tolvåriga dottern insläntrande (hon är aldrig sen).

– Mamma, kan du hjää…. åååh, den där vill jag ha, kan jag inte få den? säger hon och pekar på den vita huvtröjan som har lite chict glitter vid muddarna.
– Visst, ta du den bara, den är lite stäckig i armhålorna.

Men vänta nu. Barn ska vara barn och vuxna vuxna. Vi vuxna ska vara föredömen och sätta gränser och inte vara bara kompisföräldrar, det tycker jag verkligen.

När jag gick i mellanstadiet hade jag en klasskompis som hette Ingela. Hennes pappa såg ut som Clintan. Hennes mamma var det absolut coolaste som fanns; Ingela behövde inte ens köpa cigaretterna hon ville ha. Det gjorde coola mamman till henne. Coola mamman hade tuperat, blonderat hår och ljusrosa läppstift och högklackade skor. Jag tänkte förvirrat att en sådan mamma, en sådan mamma skulle man ha. Och vara. Jag skulle ha läppstift. Och röka!

Hm. (Jag kliar mig vuxet på hakan.) Jag äger inget läppstift och har inte rökt sedan den där gången när vi blev rökförgiftade i en snögrotta i sexan.

Dagens kris tvingar mig till bokhyllorna.
Klicka på bilden för att läsa: ” … problemet med klädval för skilda tillfällen”, håhå jaja.

Svenskt Husmoderslexikon från 1957 har massor att lära när man plötsligt tror att man inte kan gå se likadan ut som barnen i hoodiekostym (jeans, gympaskor och huvtröja) resten av livet. Små nätta basklänningar som med de rätta accessoarerna kan bli ”teatereleganta”. Strikt ylleklänning för liten lunch, finare ylleklänning för större lunch. Herrarna ska tydligen alltid ha mörk kostym – utom när de har smoking utan ordnar.

Ur ”Modets historia” (2000). Tre moderiktiga herrar vid en hästkapplöpning i England 1926. Jag tycker att de två på kanterna är klädda som Anderssonskans Kalle.

Tillbaka till Clintan, den gamle mannen. Reagerar någon med rynkad näsa om han dyker upp i jeans och vit t-shirt (det snyggaste en karl kan ha på sig)? Måste han ha bruna gabardinbyxor och en rutig slipover eftersom han föddes redan 1930. Nej.

Mor och dotter stirrade förvånat på varandra i morse.

Det är dags att göra något drastiskt. Så här kan det inte fortsätta.

– Kära tolvåring. Du blir tretton om ett par dagar. Nu ska vi ut och handla. Du ska få en strikt ylleklänning, en visitklänning i organza, en hatt, handskar, en eftermiddagsklänning samt en elegant kappa.

{ 29 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }

Petra maj 16, 2007 kl. 10:15

Tjusigt!!
Familjen är matchad:) Nästa steg är likadana träningsoveraller till alla sju! :)

Lotten maj 16, 2007 kl. 10:19

Ja, mintgröna Takanooveraller och träskor!

Ica maj 16, 2007 kl. 10:23

Hoodiekostymen är ALLTID ett vinnande koncept. Så det så. Låt henne ha det. Basta. Hm, de tröjorna med text ni hade fick mig att tänka: hur går det med tröjorna från julkalendern som man vunnit?
Påminnelse: Ner i källaren och rota. Det är inte bitti nu, men alltid nåt.

Lotten maj 16, 2007 kl. 10:29

Nämen stackars Ica, har du inte fått din tröja? Förlåt!

Jag ska genast ta fram en!

(Trallalaaaa, Ica vill nog ha en baskettröja, moahahahaaa.)

Ica maj 16, 2007 kl. 11:29

Haha, näe, jag har inte fått någon. Och Ica vill nog inte ha en baskettröja, eller, Lotten vill nog inte att Ica ska ha en baskettröja. Hon kommer nämligen då dra skam över den idrotten.

Stellan maj 16, 2007 kl. 11:48

När det gäller herrarnas klädsel kan jag tillföra följande lilla kunskapsfragment: Den mörka kostymen används under vintern, när sedan våren kommer, plockar man fram en ljus kostym. Dock kan mörk kostym alltid användas vid exempelvis fina middagar, affärssamanträden och andra tillfällen då strikt klädsel eftersträvas.
Människor som känner mig IRL lyfter nu förvånat på ett, kanske till och med två, ögonbryn, eftersom de sannolikt aldrig sett mig iklädd något annat än jeans och tröja (gärna med huva, såklart). Men jag har faktiskt ett förflutet som anställd på en grossistfirma för herrkläder.
För övrigt kan tilläggas att jag igår infann mig på ett affärssammanträde på ett hotell i Göteborg iklädd jeans, pikétröja, kavaj och ett par skor som min elvaårige son vuxit ur…

Lotten maj 16, 2007 kl. 13:05

Alltså, Stellan, den där Magic med kanotfötter i elvaårsåldern … vad månde bliva?

Jag kan bli hans manaaascher när han är tvåochenhalv meter lång och ska ha basketkontrakt i USA.

Lotten maj 16, 2007 kl. 15:23

Jag har just insett att Sverige står helt stilla!

* Jag skrev 17 olika mej och fick 0 skrivna svar, men 17 autoreply med ordet ”långhelg” insmuget.
* Jag ringde elva olika samtal och fick på 100 % av ställena svaret ”har gått för dagen”.
* Jag åkte för att hämta en trasig (numera lagad) cykel, och möttes av
skylten ”Stägnt”. Jag korrekturläste där en stund, men hade ingen rödpenna med mig.

Håkan (hakke) maj 16, 2007 kl. 15:25

Varej gång jag stöter på ett husmorslexikon i en text så läser jag humorlexikon. Det är lustigt det där.

Lotten maj 16, 2007 kl. 15:32

Humorlexikon … ah, vilken produkt. Man tager ett tråkigt ord och får ett roligt av boken?

eftersom — ety
likadana — dylika
dessutom — till yttermera visso

Alla ord och uttryck med y i är tYdligen roligare än de andra.

Vem sponsrar?

evamor maj 16, 2007 kl. 15:40

Åh, jag som hade för mig att det heter ”till yttervisso mera”!
Låter inte det bättre? Uttrycket användes flitigt av min hädangågne svärfar och det tog lååång tid innan jag fick kläm på innebörden.

Lotten maj 16, 2007 kl. 15:44

Man kan ”pissa på tallfället” och säga ”till yttervisso mera” när man är på spex i Lund.

Apropå att Sverige står stilla: nu fick jag även ställa in basketträningen! (Skamligt!)

Stellan maj 16, 2007 kl. 17:11

Stängt, sa du? Jag åkte iväg några ärenden och kom tillbaka till 73 obesvarade mejl, varav drygt 60 var autosvar på vårt nyhetsbrev, som kollegan skickat ut. Av erfarenhet vet jag att lika många till kommer att ploppa in under det närmsta dygnet.
Jag ska höra av mig när Magic behöver en riktigt sliskig manager. Ska vi säga vid 189 centimeter eller nåt sånt?
När, nu ska jag åka på fotbollsträning. Här ställs inte in!

Lotten maj 16, 2007 kl. 19:29

Va, 189 är ingenting. Tillåt mig skratta rått.

(=Han kommer att vara 189 cm om två år.)

Jessika maj 16, 2007 kl. 22:49

yttermera visso?

På den myndighet där jag inte längre jobbar hade de en svart lista på ord som var för byråkratiska. Kort och gott, folk begrep inte vad sjutton man menade.

Jessika maj 16, 2007 kl. 22:51

Jag har en bekant som pratar om sig själv i tredje person. Alltid lika förvirrande. Och hoodies är undervärderade :).

bengt maj 16, 2007 kl. 23:43

Jag har aldrig gillat jeans. Fast jag var nog tvungen att köpa ett par Puss & Kram någonstans i mitten av 70-talet. Och är inte huvan obekväm på en hoodtröja? I vägen?
Ett par chinos (svarta) och en snygg skjorta (svart). Kavaj (svart) på det. Givetvis svarta strumpor och skor. Är det inte rätt?

Agneta maj 17, 2007 kl. 00:01

Jag sitter och tummar på ett inbjudningskort som är skrivit på engelska (amerikanska) till en födelsedagsfest i Sverige i sommar. Herrarna förväntas ha ”black tie or dark suit”, medan kvinnorna inget val har: ”Cocktail attire for ladies”.

Ordet ‘yttermera’ har vi sedan yngre fornsvensk tid, men ‘hoodies’ är ett ord jag snubblar på och det gör mig minst lika osäker som ‘cocktail attire’.

Mina söner var/är nog inte av basketlängd – tre av dem blev 190-191 cm långa, en av dem blev bara 180 cm, men hade i stället 47 i skonummer redan som trettonåring. ”Han blev vikt på fel ställe”, sa bröderna.

I går kväll satt jag och tittade på en del gamla foton från mina föräldrars ungdomsdar. Badbilder. Sitta-i-gräset-bilder. Glada badbilder där herrar och damer dansade runt och lekte i grupp i vattnet. En del rätt täckande baddräkter på båda könen. Ingen enda enkel vanlig badbyxa. men de såg ut att ha roligt.

Sitta-i-gräset-bilderna i vackert utflyktsväder och kostym, skjortor, slipsar på männen och klänningar, nätta kappor eller jackor och små hattar på en del av kvinnorna. Glatt och gemytligt ser det ut.

Den typen bilder ser man sällan i dag. Eller är det någon här som brukar idka badliv tillsammans med 15-20 vänner eller med lika många ge er ut i naturen och sätta er och se glada ut i en grässluttning.

Ingela maj 17, 2007 kl. 00:39

Min sextonåring och jag möttes på ett tjänsterum i Lycksele iklädda svarta jeans, vinröda huvtröjor och walkingskor. Jag åkte hemifrån innan hon hade stigit upp så vi hade inte sett varannn tidigare den dagen. Tjänstemannen vi skulle träffa lyfte lite på ena ögonbrynet och ställde förmodligen diagnosen ”symbiotisk relation”, svårartat. Just då önskade jag att jag hade haft ett damanfall precis den morgonen.

Ökenråttan maj 17, 2007 kl. 00:46

Agneta: Jag har sett såna där bilder, men aldrig själv deltagit i dylika jippon. Det ska även finnas med foton på glada ynglingar i golfbyxor och slipovers spelandes dragspel. Och vackra unga damer lutade mot gärdsgårdar och med små hattar lite piffigt på sned. Såväl min lilla mamma som min svärmor hade såna där, nästan identiska, foton i sina gömmor. Till yttermera visso förvarade bägge sina gamla foton i en strumpkartong. Ibland viste jag inte riktigt om jag faktiskt var hemma hos mamma eller hos min svärmor när jag satt och tittade på dessa foton från sådär 1930-talet.

Jessika maj 17, 2007 kl. 10:46

Agneta: cocktail attire är cocktailklänning, eller ”den lilla svarta”. Det är snäppet före aftonklänning men ingen egentlig klädkod som så enligt husguden i vett och etikett Magdalena Ribbing.

Lotten maj 17, 2007 kl. 10:52

Wow, oj, är ni här och partajar! Jag som trodde att detta var en dööööd bloggdag!

Jag har sytt mig en liten svart cocktailklänning en gång. Jag mätte, klippte, mätte igen och sydde — allt gick på 90 minuter. När jag sedan tog på mig den, såg jag ut som en glass-strut eftersom jag hade mätt åt pepparn fel och gjort kjolen på tok för snäv och livet stort som om jag var Aretha Franklin.

(Jag har kvar den i källaren, förstås.)

Lotta maj 17, 2007 kl. 11:41

Ett kläderkännade: jag har aldrig förstått mig på hoodies (det var första gången som jag använde ordet, t.o.m.). Det är knöligt att inte ha luvan/huvan på sig, det är obekvämt att ha den på sig. Och så ser det dumt ut – på mig. Jag har inget emot det på andra, är det väl bäst att jag påpekar, så att ni inte tycker jag är snorkig.

ps Takano – betyder det verkligen ”lyxhora”? Det sades så i skolan på åttiotalet, men det kanske bara var ett illasinnat rykte startat av någin som aldrig fick någon? Jag hade ingen, men startade heller inga rykten. Fick en mintgrön träningsoverall med Snobben i stället.Snobben.

Jessika maj 17, 2007 kl. 12:29

Om Takano är japanska så betyder det inte i närheten av lyxhora. Taka betyder hök och no är en objektsmarkör = hökens.
I andra sammanhang betyder no fält, hjärna och med långt o, teater.
(där fick jag skryta med högskolekurserna i japanska som aldrig ledde längre än så ;) )

Jessika maj 17, 2007 kl. 12:32

en sak till: taka(i) betyder högt. I efternamn drar man bort ett i och bildar – voila – takano.

Kicki maj 17, 2007 kl. 19:34

Kicki vill ha en baskettröja!!!

Lotta maj 17, 2007 kl. 22:22

Jessika – så skönt att få det uträtt, efter alla dessa år! Jag har alltid tyckt att lyxhora låtit osannolikt…

Nicoline på Fädernegården maj 19, 2007 kl. 08:45

Under 1957 års kläder hade man byxgördel i resår med strumpebanden på insidan. Det var därför man satt lite elegant på sned. Strumpebandsknapparna skar in i låren. Det var heller inte tänkbart att ha långbrallor utan gördel för tänk om någon skulle sett att ändan var i två delar. Stilbrott.

Lotten maj 19, 2007 kl. 10:03

Nicoline — det där med gamla tiders klädseder är för mig mycket intressant.

Jag ska köpa mig ett illustrerat klädlexikon! Pronto!

Lämna en kommentar

{ 1 trackback }

Previous post:

Next post: