Dammsugare i Lund

av Lotten Bergman den 14 mars 2007

Jag är i staden jag i olika omgångar har bott i … i *räkna räkna* sammanlagt 20 år.

Det är Lund. När jag nu kommer hit och Hemtex bor i Folk & Rocks lokaler och Domus inte ens har ingången kvar, blir jag lite vilsen. Men trivs. Jag trivs i Lund. I Lund sitter inte bara uteliggare på gatorna utan även soldyrkande studenter. Här finns ugglor i träden och statyer i marknivå och öl i trapporna samt spyor på toan inne på Akademiska Föreningen. (Ber om ursäkt, men den har jag förstås fotograferat.)

Här träffar jag folk jag trivs med. Men de pratar om Adam Smith. (=Jag måste läsa på.) Sedan dricker vi vin och äter kladdkaka och talar om fyraåringar. (=Jag buddar mig med livserfarenheter.) Så diskuterar vi bloggar medan jag försöker hålla sms-kontakt med Studiomannen, som i exakt samma sekund befinner sig i Lund. (=Jag känner mig splittrad.)

Men så kommer vi in på ett samtalsämne som engagerar alla. Och jag menar alla. Det är inte Melodifestivalen och det är sannerligen inte bloggfenomenet eller pi eller byxorna instoppade i höga stövlar och verkligen inte elitserien i hockey utan bara … dammsugare.

Dammsugare.

Sug på den, va! Eller sjung lite som Linda Bengtzing eller … associera helt enkelt som jag till alla livets dammsugare. Maken till känsligt ämne får man leta efter. Man vill ha en som funkar, men man haaataaaar den. Alternativt den som dammsuger.

– Min pojkvän bara ställde ut alla dammsugarpåsar på balkongen för att kunna kolla vad som låg i dem en annan dag!
– Min systerdotter snodde vår nya supersugande, extremtysta hyperdammsugare och ersatte den med en gammal Volta som nästan påminde om fika!
– Jag dammsuger alltid med en nylonstrumpa trädd över dammsugarmunstycket.
– Jag och min polare Steffen köpte en ny dammsugare på Tradera varje gång påsen blev full.

Tre saker var vi alla till slut överens om:

  • Dyra dammsugare är bättre än billiga.
  • Den som dammsuger ska lära sig att rum sällan är runda.
  • Dammsugarpåsens innehåll är ibland av intresse.

(Ordet dammsugare kan bytas ut mot annat, valfritt begrepp.)

{ 26 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }

rigg mars 14, 2007 kl. 09:21

Ja, undrar hur många gånger jag (eller hustrun) har hällt ut innehållet ur en dammsugarpåse (eller grävt i påsen genom det lilla hålet) i jakt på strumpor (och ändå har vi så många udda), små leksaker eller smycken. Nästan alltid hittar man även nånting man inte visste att man saknade heller. Produktutveckling = genomskinliga dammsugarpåsar!

Ökenråttan mars 14, 2007 kl. 09:21

Dammsugare har jag många dramatiska minnen förknippade med.

Dottern sydde en liten liten nalle när hon var så där 5 år. Denne lille nalle åkte – givetvis – in i dammsugaren. Vilken kalabalik som utbröt och vad skitig nallen var när vi grävt fram den ur d-s-påsen. Den konstnärligt lagde storebroren ritade genast av nallens vådliga färd genom d-s-slangen, mycket expressivt.

Vår nuvarande d-sugare kom jag att köpa på grund av att jag bet av en bit av en tand på en middag som juristudenterna höll för de medverkande vid en sån där Arbetsmarknadsdag, ni vet: Man berättar för vettskrämda studenter vad som väntar dem ute i Verkliga Livet. Nåväl, på väg till tandläkaren såg jag en verklig beauty till dammsugare, som jag bara måste ha! Och nu har jag den.

Anne-Maj mars 14, 2007 kl. 10:09

Jag säger bara dammsugarpåsar! Innan vi skaffade en Miele, hade vi svårt att hitta påse till vår dammsugare. Minns inte vilken.

Så jag återanvände påsen två-tre gånger per påse. Jag slängde innehållet och stängde den med häftapparat eller tejp, en gång med synålar. Kom gärna och titta på installation hos mig.

aequinoxia mars 14, 2007 kl. 10:30

Anne-Maj: Det var vårt viktigaste krav när vi köpte ny dammsugare. Man skulle kunna köpa påsar på ica.

Orangeluvan mars 14, 2007 kl. 10:34

Vi har en dammsugare som jag tror har designats för att attrahera mäns köpkraft. Den ser ut som en bil (röd, snyggt formgiven), har bäst i test på allt som går att mäta och var dyr. Det ska sägas att den verkligen är så tyst och effektiv som utlovades. Förvånande nog får jag byta dammsugarpåse oftare nu; den släpper väl inte ut det insugna dammet på andra sidan som föregångarna, utan sparar det helt logiskt just i påsen.

Det som gör mig lite ställd är att jag varje gång glömmer hur man öppnar den och får stå och fippla ett tag. Öppningsmekanismen är nämligen dold. Och när jag ska ta fram och veckla ut det sinnrikt ihopfällda lilla munstycket som man kan använda för att dammsuga soffan med (ni vet, popcorn, gem, småpengar, dammråttor, ostkanter och sånt där som man hittar under soffkuddarna) så står jag där och svär igen. Hur var det nu igen? Om jag trycker… nej, då åkte ju sladden in. Men här… hopps! Där kom den där borsten fram.

Till och med när jag ska ta isär slangen för att dammsuga i ett hörn, utan munstycke, så blir jag fundersam och står till sist och sliter i rören.

Måste be ett antal slumpmässigt utvalda män och kvinnor att prova de olika funktionerna och se om det har något med manliga respektive kvinnliga hjärnor att göra.

Stellan mars 14, 2007 kl. 10:44

Nu måste jag delge dagens bästa tips: Köp dammsugarpåsar på nätet! Eller prenumerera, som jag själv gjort ett tag. Efter ett halvår hade jag påsar för ett bra tag, och stoppade abonnemanget.
Här finns påsar till alla märken, i flera olika kvaliteter.
Det där fick jag INTE betalt för att skriva. Jag är bara snäll.

Orangeluvan mars 14, 2007 kl. 11:02

För övrigt tror jag att dammsugartillverkarna tjänar mest pengar på sina sinnrikt utformade och svindyra dammsugarpåsar (en ny modell för varje ny dammsugare), inte på själva dammsugarna. Precis som med skrivare och bläckpatroner.

Översättarhelena mars 14, 2007 kl. 11:08

När vi städar citerar vi ofta ”Hur gick det sen?”:
Där städade en stor hemul
som trodde att det snart var jul
och dammsög mattorna förnöjd
ty städning var hans högsta fröjd

Det underlättar faktiskt!

Ökenråttan mars 14, 2007 kl. 11:28

Nu går jag tillbaka till Lottens miljarder! Du trodde att frågan vad vi skulle göra med dem var synnerligen hypotetisk, eller hur, Lotten? VJag menar, vem får plötsligt några miljarder, bara så där? Men lyssna på det här då, som stod i tidningen i dag: En kompis till mej har tillsammans med sin kollega fått ett antal miljarder av Den Rikaste Killen. Att användas till hennes och kollegans medicinska forskning, och – detta är the beauty of it – om du hade frågat min kompis vad HON skulle använda några miljarder till, så skulle hon ha svarat: ”Till min forskning.” Är det inte underbart??? Och rätt otroligt.

Cecilia N mars 14, 2007 kl. 12:12

Jag köpte en röd dammsugare när den gamla hade tagit slut (spackelslipdamm), men den var jag tvungen att lämna tillbaka för trots att den skulle vara en av marknadens tystaste (och röd!) så hade den en hiskelig ton som fick mina nerver att svänga i takt.

Så den lämnades omedelbart tillbaka. Till förmån för en beige-grå med lila mustascher på munstycket.
Den är tyst den.

margareta mars 14, 2007 kl. 12:19

har ingen provat den påslösa dammsugaren som de gör reklam för på TV? Man tömmer en behållare som behändigt lossas från den knubbiga lilla dammsugaren. Vi var hos en ung familj som hade en sån och den var sååååå bra. Man slipper leta bland olika dammsugspåsar i affärerna. En sån önskar jag mej, fast mest är det mannen i mitt liv som dammsuger här i huset. De där dammsugarna till kaffet hoppar jag gärna över, men en biskvi säger jag inte nej till.

C mars 14, 2007 kl. 13:25

Då vill jag blanda mig i debatten och bara påtala hur mycket bättre de scandinaviska modellerna är framför de där anglosaxiska vidundren de har i USA och Storbrittanien(?).
Ni vet de där stående apparaterna där påsen hänger som en säck utan på handtaget.
Där kan vi tala om monströsa vidunder som är helt värdelösa!

Ytterligare har jag aldrig förstått mig på det fina med centraldammsugare. På vilket sätt är de bra mer än att man slipper sladden.

Jag ÄLSKAR vår Nilfisk.
Mamma har en Nilfisk.
Min mormor hade en Nilfisk.
Således har även jag en Nilfisk och den har minsann var trogen och snäll och den krånglar aldrig!
Men speciellt snygg är den inte!

rigg mars 14, 2007 kl. 13:53

Nyss hemkommen från matbutiken, när jag handlade som bäst ringde hustrun från jobbet: ”köp dammsugarpåsar” var hennes order. Eftersom hon var på jobbet kunde jag ju inte fråga vilket märke och typ det är på vår dammsugare så det var bara och ställa sig och bläddra i katalogen och titta på bilder… Efter en stunds funderande kom jag i allafall på vilket fabrikat det var men våran fanns inte med på bild. Chansade vilt och köpte en förpacning påsar ändå… Blev inte ens klok när jag jämförde maskinens modellbeteckning mot förpackningens… blev tvungen att surfa in hos påstillvekaren och köra deras lilla guide för att hitta rätt påse. Jodå – jag hade köpt rätt! Stannar nog till och köper en triss-lott på väg till jobbet.

den blyga mars 14, 2007 kl. 14:37

Alltsedan 1969 är det den gamle (se 25 april) som sköter dammsugandet med allt vad därtill hör.
Vad jag förstått är det just PÅSARNA, både typ och kostnad, som är problemet.
den gamle har en invecklad procedur där han medelst en kasserad grilltång plockar ut det uppsugna så att påsarna kan återanvändas.(Se projekt HIP = Håll i pengarna)
SPINOFFeffekt – eventuellt insugna dyrbarheter räddas till eftervärlden.
margareta: Även jag har funderat på den nya produkten…

Pernilla mars 14, 2007 kl. 14:53

C: En bra sak med centraldammsugare är väl att man inte riskerar att spruta ut finfördelat damm i rummen, vilket bör vara bra för alla oss allergiker. Annars tycker jag att sladd verkar lättare att hantera än mastodontslang…

Cecilia N mars 14, 2007 kl. 16:01

Nilfisk är okej. Syrran kallade genast vår för R2D2 [artodato] när den kom hem för … många herrans år sen. (Fast efter första Star Wars-filmen.)

Men den låter ju så förbaskat!
Jag gör hans bekantskap en gång om året.

Ica mars 14, 2007 kl. 16:19

AH!! Dammsugning! Det värsta tänkbara inom städning. Jag har en dammsugare som heter Linnea och är självmordsbenägen. Hon försöker alltid strypa sig själv med slangen och åker in i samtliga väggar i häftigt tempo. På det hela suger hon… inte på ett bra sätt, utan hon är dålig.

Hm, Linda Bentzing. Förlåt men jag började genast tralla ”jag suger så bra…” men bara med tanke på dammsugare då alltså.

Den första dammsugare jag stötte på vad röd och passade alldeles ypperligt att använda som häst… mest eftersom strykbrädet redan brakat ihop helt inom sin karriär om häst. Bokstavligt talat.

crrly mars 14, 2007 kl. 16:20

Amenh. Är du i Lund??! Och du har inte hört av dig till mig?!

Pauline mars 14, 2007 kl. 17:10

hej och välkommen till lund ;) för att bidra till dammsugardebatten: en gång tömde jag en damsugarpåse för att hitta en uppsugen pusselbit. Det var absolut inte värt det. Jag hittade aldrig pusselbiten.

Studiomannen mars 14, 2007 kl. 17:27

AJAJAJAJ!

Vad besviken jag blev! Inte nödvändigtvis för att du missade Peters Popquiz (för du kommer väl igen?) utan därför jag trodde i min enfald att det kommer att komma en text om välsmakande dammsugare!

Anne-Maj mars 14, 2007 kl. 17:48

Jo jag tänkte på den goda, som Studiomannen upplyste. Jag blev besviken och började tänka på påsar istället!

marie mars 14, 2007 kl. 18:53

Jag har en d-sugare utan påse, men med genomskinlig behållare, så att man kan se vad man sugit upp. Bra om man nu sugit upp något av misstag. Men det ser ganska äckligt ut. Jag tror jag föredrar en påse, så slipper man se. Det är heller inte alldeles enkelt att tömma utan att allt damm flyger ut överallt igen. Jag lyckas ialla fall inte. Men jag gillar namnet -Dirt Devil.

Lotten mars 14, 2007 kl. 22:50

Oj, först nu har jag kunnat inspektera dammsugaraktiviteterna idag. Bloggerbludder krånglar extremt, annars skulle jag ha lagt ut både kräk- och dammsugarbilder!

*måste fixa*

Agneta mars 15, 2007 kl. 03:05

Lottens avslutande parentes i inlägget:

»(Ordet dammsugare kan bytas ut mot annat, valfritt begrepp.)«

får mig att meddela att vi bytte ut ordet
dammsugare redan i mitten av sextiotalet. Den förstfödde gillade inte denna maskin och sade därför med eftertryck sin första tvåordsats redan vid tio månaders ålder: »Nää dunsa«. Så vi följde hans uppmaning att inte dammsuga i hans närvaro och vi kallar fortfarande oftast dammsugaren för just dunsa.

den blyga mars 15, 2007 kl. 14:08

agneta:
EXAKT -
dvs även vår förstfödde(1960)- som då och även senare i livet inte var särskilt rädd av sig – hade SKRÄCK för ”SADU”.
När det grundlades vikarierade fadern (=den gamle)som stadsläkare i Motala och vi disponerade deras lägenhet.
De hade en Nilfisk – kan det vara något med obehagliga övertoner – särskilt hörbara för känsliga barnaöron!?

Heléne mars 15, 2007 kl. 15:15

Min dammsugare är dammallergiker. Lagom när man använt den färdigt och ska till och stänga av rasslar det till, dammsugaren gör en jättenys och ut kommer allt damm i ett hemskt stort och ohygieniskt moln som sprider ut sig över hela rummet igen.
Centraldammsugaren i stora huset är frisk och kry och alla uppsugna örhängen fastnar fint i ett filter medan dammet och en massa annat äckel passerar och åker vidare ner i en behållare. Tyvärr fastnar även halvskruttiga äpplebitar och dylikt i filtret…

Lämna en kommentar

Previous post:

Next post: