Under lågt hängande moln satte vi oss under ett äppelträd och en handskriven lapp med ”Blogg-picknick” på. Vi var:
Stationsvakt
Bästisgrannen
Lotten
Christer
Otroligt rimligt
Julia
Anna
Sally Klee
Kista Chic
och några barn, äkta män, pojkvänner och …
men …
va …?
vem …?
det ser ju ut som …
Där kom min kusin som jag inte har träffat på 30 år! Och min andra kusin, hans fru och dotter som jag inte har träffat på 20 år! Och vi som inte har skickat ens julkort till varandra!
Söstra mi – Orangeluvan – hon må tycka att jag är en nörd som gläds över att få blogga från Medborgarplatsen. De som mumlar ”bloggandet är som ett knark” får mumla bäst de vill. Men min släkt läser min blogg utan att jag vet om det och kommer på bloggpicknickar och … och …. jag är lycklig som ett litet barn på julafton! (Som kommer att blogga även på julafton.)
Nu hände det förstås fler saker på picknicken. Jag spillde (förstås) champagne i trosorna, Annas cykeldäck sprack eftersom hennes man har så starka pumpmuskler, jag och Sally Klee spurt-sippade på lite champagne, Stationsvakt visade upp sin dotter, Otroligt rimligt-Ami visade upp en vansinnigt cool cykel och Bästisgrannen visade upp sig själv. 
Som den matbloggare jag är, hade jag förstås med mig läckerheter som tog timmar att fixa. (Nej, den blåa filten matchar inte alls. När jag blir modebloggare ska jag förstås se till att allt matchar med allt.)
