Inte vet jag hur det kommer sig, men jag minns banne mig inte många midsomrar. En gång i tjugoårsåldern trillade jag visst in i en taggbuske på midsommarafton och tvingades på midsommardagen vindsurfa. I saltvatten. Never more. Never more.
Vildare än så här blir det inte nuförtiden. Vi cyklade alla elva lagenligt iförda cykelhjälmar (utom Bästisgrannen, som borde föregå med gott exempel men är dotter till en polismästare och som därför revolterar och luftar sin propra frisyr) genom denna idyll, vilket är obegripligt eftersom vi bor i en mellansvensk f.d. industristad och alls inte ute på landet.
Jag tyckte plötsligt idag för första gången någonsin att nationaldräkterna var fascinerande vackra och avundades dem som kunde alla stegen utan att ens viskande mumla en-två-tre-fyr, en-två-tre-fyr … Håller jag på att glida in i en äldre generation? Tänk om jag plötsligt vill köpa knätofsar.
Varför valde jag Olle att dela livet med? Jo, för att han på midsommarafton utan knot tillsammans med främmande människor leker Prästens lilla kråka som precis här på bilden har kört ner i diket. Jag får stå bredvid och titta på sådär vuxet. (Och längta efter knätofsar?)
Sedan söp vi oss redlösa och somnade mellan filtarna, kaffetermosarna och Små grodorna.
När vi hade kvicknat till, dukade vi inomhus upp till fest med min farmors porslin från 1922. Bästisgrannen envisades som vanligt med att ställa fram blommor på bordet hela tiden. De tog upp så mycket plats att maten inte fick plats. Ett oskick med dessa eviga blommor, tycker jag. Knätofsar, däremot, de … förlåt, nu drömde jag mig bort.
I år blev det ingen midsommarstång med Godzilla i toppen – det regnade helt enkelt för mycket. En nioåring och en sexåring arrangerade däremot en ministång med pinnar och tejp samt hawaiikransar i krepp-papper från ett maskeradstrandbasketlagsparty.
Förra året frågade jag mig själv (vilket var dumt eftersom jag inte hade några svar):
Hur tänkte Shakespeare? Puck hällde förtrollad blomsaft i fel persons ögon och då blev denne kär i fel person som i sin tur redan var kär i fel person. Men borde de inte istället ha sovit på sju sorters blommor? Själv ska jag sova på knäckebröd, lego och tandborstar.
Den som är intresserad av att uppfriska handlingen i en midsommarnattsdröm finner en ruskigt bra kortversion hos Shakespearsällskapet på:
En Midsommarnattsdröm kortversion
Jag upphör aldrig att inspireras av din positiva skrivarkraft. Den kaotiska familjeidyll du beskriver balanserar någonstans mellan Sörgården och Dantes Inferno. Och det finns alltid någon liten detalj som ställer en fullständigt mållös. Den här gången var det repstegen i matsalen. Verkar vara en sinnrik anordning. Vart leder den och varför har ni installerat den imatsalen.
Va FIN Sigge är när han dansar Prästens lilla kråka
Få se nu… tog du med Olle på midsommardanstest innan du bestämde dej? Var du så förutseende?
Det där med knätofsfascinationen verkar oroande. De andra får hålla ett öga på dig så du inte går och fster kräppapper eller garnvippor kring knäna.
WV: huwwi
Tack Lotten för morgonens storskratt.
Pinsamt att se Olle redlös. Hur har han det med Ågren, han som inte är van?
Tack. Det är en sjusärdeles fin och alltför sällan utnyttjad förmåga hos många: konsten att berömma.
Repstegen hänger bara där och leder ingenvart. Man gungar och hänger och slänger sig och klättrar så det tjongar i dörrkarmarna. Helt utan mål och mening!
Hur känns det?
Vi mår ganska bra
Se blogg
Hur kommer det sig att ni har tröjor som ser oförskämt nya och fräscha ut som berättar om något som hände för 37 år sen?
Äntligen, Cecilia N! Ingen annan tycker att vi är ovanligt fräscha! Eller tröjorna, menar jag.
Jo, jag har hittat en sajt som säljer Woodstocktröjor med exakt samma utseende som de som tillverkades 1969. Dessutom är de av supermegakvalitet — helt outslitliga.
Jag är fascinerad av Woodstock. Hade jag varit i rätt ålder då, hade jag dock aldrig fått för mig att åka dit. Jag är ju som sagt en mes. Men en mes som gillar Woodstockfestivalen.
[…] Förra året var vi på hoppagrodortillställning med jättestång, hundratals knätofsar och trehundra dragspel. […]