fredag, juni 30, 2006

– Run, Forrest, ruuun …

av Lotten Bergman den 30 juni 2006

…skrek tolvåringen till mig när jag mitt i förlängningen i kvarten Tyskland-Argentina sprang ner för att hämta min dator som jag faktiskt hade tappat bort. Under köksbordet. En stund senare hörde jag mig själv säga, som vore jag initierad:

– Ja, nu har ju Tyskland övertaget. Det är bra när de byter sida sådär, då får försvaret jobba lite extra. Nämen Ballack, ställ dig upp, fjant!
– Tyst. Jag jättehejar på Tyskland! sa Olle, Orienteraren med stort O.

I början av andra förlängningen trodde jag igen att jag visste vad jag talade om:

– Nä, nu har ju Argentina övertaget. Ååå, jag blir så glad när de slänger sig sådär handlöst för att stoppa skott med kroppen! Kommer du ihåg Salming i sitt sista hockey-VM?
– Nämen har de bytt sida igen? sa Olle.

När alla spelarna spottade munnarna torra på gräsmattan och vi fick se slipsgubbarna rynka pannorna och reserverna skaka de ordinaries ben som trasmattor, ja då började jag himla med ögonen och berätta om Börje Salming.

– Jomen kommer du inte ihåg?
– Nope. Sssschhh, sa Olle, som om han hade varit indian hade hetat Mannen Som Struntar I Fotboll.
– Jo, Salming lade av 1993 och fick vara med i VM 1996 tror jag det var 1992 och det var han som slängde sig mest med sin 41-åriga kropp och det är alltid kämparna jag älsk…
– Jaaaaaaaaaaa! skrek Olle.

För då hade Tyskland vunnit straffarna. Coolt, jag vill gärna säga att vi 2006 åkte ut mot dem som sedan vann hela klabbet.

{ 9 kommentarer }

Hänger kjolen från axlarna?

av Lotten Bergman den 30 juni 2006

När Helena häromdagen påpekade att jag felaktigt hade skrivit ett racket när det ju heter en racket, utredde jag inte frågan eller protesterade som man ju plägar göra i diskussionen om en (rätt) eller ett (fel) apelsin (bappelsin!). Jag vet att jag har racketfel, och ändå fortsätter jag att – helt ofrivilligt – säga fel. Därför ska jag inte spela pingis.

Min pappa har alltid haft svårt att skilja på dill och persilja, men har kommit på att persilja ju är ett krusigare ord och därför kan han numera associera rätt. På samma sätt har han svårt att skilja på kjol och klänning – men klänning är ju ett längre ord och måste därför vara det längre plagget. Resonerar han.

En kompis till mig blev civilingenjör trots att han varje gång han stöter på siffrorna 4 respektive 7 måste tänka: ”1-2-3-4 … ah, fyra är det mindre talet”. Han har däremot inga svårigheter med 3, 8 eller fyra och sju.

En annan civilingenjör (jag gillar civilingenjörer) har svårt att skilja mellan de tre giganterna Dustin Hoffman , Robert De Niro och Al Pacino respektive de två snyggingarna Paul Newman och Robert Redford. Detta har förstås inte hindrat honom på något sätt alls i yrkesutövningen.

Spelar ju ingen roll, huvudsaken är att man kan skilja på rätt eller fel i livet. (En racket, en racket, en racket, en ra…)

Uppdatering!
Följande logiska resonemang från Cecilia N måste lyftas upp till inläggsnivå för att inte försvinna nere bland kommentarerna:

”Kvart i tre blir ju förstås … kvart i = 45, tre = 15. Ergo 15.45.”

Underbart! (Underbart är kort, underbart är kanske en kvart, som ju dessutom är tiden som man är berömd. Panta rhei.)

{ 37 kommentarer }