torsdag, juni 1, 2006

Inför helgen: en film eller två?

av Lotten Bergman den 1 juni 2006

Under påsklovet berättade jag att vi hade en ambition att se ett gäng gamla klassiker … eller i alla fall bra filmer med de tre äldsta barnen (födda -92, -94, -97). Eller kanske inte bra filmer, men filmer som man borde se någon gång. Eller kanske är det bara filmer som jag vill se igen och därför tänker tvinga barnen att se så att de när de blir stora kommer att prata om sitt filmiska barntrauma? Nåväl.

Sprrruuuuuutt, sa det i kommentarerna i påskas – ni slängde er över mig och gav en miljard filmtips. Jahooo, sa jag och utlovade en sammanställning. Nu råkar den ha blivit en kilometer lång, den där listan. Därför:

Allmänbildande filmskolan som inte är komplett

Här kommer inför långhelgen med spöregn varenda minut några filmer som är värda att ses och som inte innehåller snusk eller tortyr eller liemän som spelar schack. Och nu krånglar jag till det för pedagogikens skull: bara en film per decennium!

1916: The Vagabond
Nu är detta inte Chaplins absolut roligaste film, men den är bara 25 minuter lång, så om barnen mutas med ovanligt seg kola kanske de orkar.

1927: Generalen
Buster Keaton rör inte en min och är jätterolig. (”Jamen mammaaaa, är den också svart-vit?” ”Ssschhh, ta en kola till!”)

1938: Bringing up Baby
Cary Grant och Katherine Hepburn klättrar på dinosaurieskelett och jagar leoparder.

1940: His Girl Friday
Journalisten Cary Grant försöker charma sin f.d. fru, som också är journalist. De pratar hela tiden i mun på varandra, vilket var ovanligt så här tidigt inom filmkonsten. (”Fusk! Två filmer på raken med Cary Grant! Och så är de gjorda med bara två års mellanrum!”)

1959: I hetaste laget
Marilyn Monroe, Tony Curtis och Jack Lemmon spelar musik i ett damband. Kanske den roligaste filmen som någonsin gjorts. Marilyn Monroe var förfärligt besvärlig under hela inspelningen, och enligt Tony Curtis inte ens särskilt bra på att kyssas.

1965: Att angöra en brygga
På den här tiden var det visst så att alla somrar var soliga, alla politiker ärliga, maten billig samt modet snyggt och så var Monica Zetterlund, Lars Ekborg, Birgitta Andersson, Gösta Ekman, Hans Alfredson och Tage Danielsson med i varenda svensk film och så var alla lyckliga förstås.

1976: Det våras för stumfilmen
Mel Brooks! (”Men räcker det inte med gamla svartvita stumfilmer nu, mamma? Kan vi inte se Hajen istället?”)

1986: Ferris Bueller’s Day Off
Matthew Broderick bestämmer sig för att skolka och i detta moraliska förfall dra med sig sin snuvige bästis.

1999: Galaxy Quest
Tänk er att vi skulle få besök av marsianer som har försett sig på Star Trek och att vi då dammar av William Shatner och låter honom sköta snacket. Ungefär så.

Jaha, en lista utan Helan och Halvan, Bröderna Marx, Steve Martin, Johnny Depp, Elizabeth Taylor och Picassos äventyr! Va? Är det upprörande? Nejdå. Jag lovar att ni ska få se hela långa listan, men inte nu. Spring ut och hyr eller köp eller låna dessa filmer och grundlägg ett livslångt filmintresse för ungdomen av idag så att de slutar köra fort på moppe och slänga skräp på marken.

Ni som inte vill se, utan bara blogga om film idag: jag utmanar er på denna:
Min första filmupplevelse: Hugo & Josefin (1967) med Beppe. Någon åt ett helt ägg, annars minns jag inget.
Min största filmupplevelse som liten: Bugsy Malone (1976) med Jodie Foster – på en bio i London!
Min värsta filmupplevelse: Jag var superkissnödig under hela Pretty Woman (1990) och kunde inte förmå mig att gå på toa utan led bara, sittandes med benen i kors – och mindes därefter ingenting av filmen.

{ 30 kommentarer }