Man vaknar till en ny dag och tänker inte för en sekund på vad den kan bära i sitt sköte utan försöker bara uppbåda lite krafter till vad som komma skall.
Havregrynsgrötsgalning är jag, men än har jag inte fått i mig en enda sked. Telefonen ringde i vårt elvamannakollektiv redan klockan 07.01 och störde grötkoncentrationen. Jag hörde Olle säga:
– Nämen oj, har Molly rymt!
Bästisgrannen har på sin tomt en kaninbur med en tråkig kanin som heter Molly – men är en killkanin egentligen. (Jag tror att det är deras bidrag till genusdebatten.) Kaninen hade rymt och skuttade omkring på gräsmattan och levde livets glada dagar.
Bästisgrannens make – Skotten – satt samtidigt och gnuggade gruset ur ögonen och funderade på vad han skulle få vara med om idag, på sitt jobb som fångvaktare. Flera gånger har det hänt att han och insatsstyrkan på fängelset på konstiga tider har fått rycka ut på upplopp och … rymningar. Hörde han att Molly hade rymt? Nej, han hörde att telefonen ringde på en konstig tidpunkt, och att Olle sa:
– Nämen …. mhfnnf … ffnpprk RYMT?
– Va? Vad? Hur? När? Vem? sa den halvklädde Skotten som med adrenalinögon hade rusat in till den leende Olle, som strax associerade händelsen till Glencoemassakern 1692.
Så satte jag mig med en text som ska handla om hur kul det är på banken, medan Olle försökte få ordning på en text om polymera plaster. Bara en liten stund skulle vi jobba, bara medan dagisbarnen petade i sig frukost. Då rusade Fjortonåringen in:
– Jag hittar inte mina skor!
– Ta mina, sa jag.
– Jag hittar inte mina nycklar!
– De hänger på Treåringens krok i hallen.
– Hejdå!
Klockan var nu 08.23. Då ringde telefonen.
– Hej, det är från dagis. Vi har glömt att tala om att Sexåringen ska åka buss till teaterföreställning. Om fem minuter. Men bussen kör ju förbi ert hus om sju minuter, så då kan ni väl stå där?
Jag sneglade på Sexåringen som med morgonrosiga kinder iklädd pyjamas åt en leverpastejmacka vid köksbordet.
– Javisst, det går jättebra!
Klockan 08.28 ringde telefonen igen. Det var Fjortonåringen:
– Jag har punka! Jag har punka! Jag kommer att komma försent till skolan! Jag har bara cyklat halvvägs! Det är galna spansklärarinnan första lektionen!
– Ta det lugnt, lås cykeln, halvspring till skolan, det kommer att ordna sig.
Jag flätade håret och borstade tänderna på Sexåringen ute på busshållplatsen, satte Treåringen på cykeln och leverade honom till dagis prick klockan nio.
Klockan 09.11 ringde min mamma.
– Din bror är sjuk och vägrar gå till doktorn. Jag är orolig.
Fem samtal senare hade jag pratat med Broder Jakob, som har legat i lunginflammation och knaprat olika antibiotikum sedan Valborgsmässoafton, talat med hans flickvän, resonerat med akuten i staden där han bor och ordnat en akuttid hos hans husläkare. Broder Jakob blev förstås arg och sade att jag var en mästrande storasyster, men vad har man annars storasystrar till?
Då knackade det på dörren. Det var hantverkarna som river i Bästisgrannens hus.
– Hej, det springer omkring en liten kanin i trädgården, vet ni om det är deras?
– Olle! Tar du kaninen igen?
– Men jag har deadline på två texter om fem minuter!
Slutpoäng: Jag har inte kommit ur pyjamasen än, vilket måste ha roat dem på dagis. Mot havregrynsgröten!
Oiuij! säger jag (och Word verification).
Man undrar ju: Var var Bästisgrannen hela tiden?
Och så tänker man: Tur att man själv blir lugnare ju hispigare barnen är. Och tvärtom.
Bästisgrannen åker till jobbet tiiiiidigt på morgonen!
Rapport:
Nu lagar Skotten kaninburen och Bästisgrannen har ringt ”hem” för att höra om jag ljuger på bloggen. Hihi.
Hemkommen från Öland med MASSOR av stoff till min blogg, måste jag nu kasta allt åtsidan för att berätta om VÅR KANIN!
Publiceras i morgon.
Jag hade en kompis som gjorde provet till stins på SJ för några år sedan. Det handlade om att testa simultankapaciteten under stressiga förhållanden. När han berättade om det tyckte jag att det verkade på gränsen till för svårt, men efter att ha läst det här får jag nog flytta fram den gränsen lite.
Å andra sidan är det kanske mer kul i ett elvamannakolektiv än på, till exempel en bank. Eller i en (ett?) plastpolymer.
Skotten lagar kaninburen men var är kaninen? Är han infångad? Jag är orolig för Molly!
Vi har själva en jätteliten och jättegammal kanin vid namn Pricken och hon skulle bli uppäten av en gråtrut på två sekunder om hon lyckades smita ut (vilket inte är så stor risk eftersom hon bor i vårt kök på fjärde våningen).
Hakke: Kollektivboendet är (än så länge) bara helt enkelt skitkul. Fast banktextens röda tråd tappade jag i morse och Olle har somnat ifrån polymererna.
Bara för att denna kommentar ska passa med sin word verification (mercni), ska jag rikta ett tack till Bästisgrannens familj som tammetusan inte ens kissar på kanten!
Helena: Molly sitter och surar i sin numera lagade bur. Don’t worry, be happy.
Jag tycker vi skita att flytta tillbaka till vårt hus efter det är åtgärdat. Det alldelles förkul att bo hos Bergmans men det kan vara, bara för att jag är så glad att ha fått en liter flaska Laphroig igår från svärfar.
Jag andas ut och fortsätter jobba. Här är det inte polymerer eller banker utan projektledningsprogram som engagerar …
Jag undrar också vart jag håller hus när allt spännande händer?
PS: Glömde fråga varför Molly är tråkig.
Och glömde berätta om en lördagmorgon för många år sen när vi för första gången skulle få sova ut efter en fest utan att bli väckta tidigt, eftersom barnen sov hos mormor. Halv åtta nämnda morgon ringer en granne som en galning på dörren och är JÄTTESTOLT för att han lyckats fånga in vår förrymda kanin med en komplicerad fälla av plaststolar på sin tomt. Vi var naturligtvis OERHÖRT tacksamma.
Jag ser fram emot banktexten.
AR: Banktexten får du läsa i ”Sveriges bästa personaltidning 2005” om någon månad eller så …
Havregrynsgröt tycker jag också är gott numera (måste äta nyttigt pga diabetes typ2), men jag har alltid avskytt mjölk. Fick ett tips att prova ProViva Svartvinbärsdryck.Vilken perfekt kombination! Svarta vinbär gillar jag. Som barn under krigsåren på 40-talet minns jag min morbror som hade kaniner i burar ute intill hönshuset hos mormor och morfar. (Jag fick mössor och väst av kaninskinnen.)
Anna: Egentligen kanske Mollykaninen bara är trist för att jag är allergisk mot henne. Hon blänger på mig som en republikan blänger på en demokrat och tänker ”den där, den där tänker jag inte befatta mig med för hon gillar mig inte”.
Ert kollektva liv verkar värre än livet på flygledartornet.
Vilken tävling syftar du på? Publish Salongen? Då måste jag gååå dit men jag jobbar inte längre.. suck…
fyenhmzk??