mars 2005

Analys (Sydsvenskan 2005-03-10)

av olle den 10 mars 2005

Jag är vetenskapligt undersökt!

Man skulle ju kunna tro att det var för en avhandling inom litteratur eller det svenska språket. Man skulle kunna tro att någon under flera år suttit och läst torsdagskåserier och med lupp studerat mina metaforer och med skalpell dissekerat mitt bildspråk. Man skulle rentav kunna tänka sig att doktoranden fört intensiva studier när det gäller mitt repetitiva interagerande mellan olika associationsfält som när barnkräk kan lindra skoskav.

Men nej. Jag har bara utfrågats om livskvalitet, alkoholvanor, idrottsaktiviteter samt eventuell övervikt. Detta gjordes per telefon och tog 45 minuter istället för estimerade 15 eftersom jag var tvungen att berätta om sömnbrist, läckande vinboxar, stukade basketfingrar (som inverkar både på livskvalitet och vinpåfyllning) och dessutom plötsligt springa över till grannen för invägningen. Vår våg är nämligen ett felvisande metallmonster från 1950-talet som vi använder som klädbetjänt.

– Tack, sa den vetenskapliga undersökningstjejen. Nu behöver vi ett blodprov för analysen.
– Teknikens under, sa jag. Ska jag hälla det i telefonjacket?

Men si det gick inte alls. Jag skickades till en vårdcentral, där de tyckte att jag skulle gå till labbet. Labbet? Hu, där jobbar ju Dr Jekyll och Mr Hyde. Samt – skulle det visa sig – labbets pensionerade Dottore Carpoliccione.

Han var italienare och bortåt 100 år, men hade bott i Sverige i 60. Han kunde inte sluta jobba, sa han, och viftade irriterat bort alla vita rockar som svärmade runt oss. Alla var väldigt oroliga för vem som skulle betala min blodtömning och sprang iväg till datorer och telefoner för att utreda frågan.

Carpoliccione tog med morotsliknande fingrar tag i min arm och klämde åt samtidigt som han krafsade lite i mitt armveck med långa naglar som matchade morötterna. Medan han stack och blodet sprutade pratade han:
– De rullar. Tur att du en kvinna är. På 1950-talet de trodde fortfarande att vi 48 kromosomer hade. Fast en man i Lund någon kontrollräknade och hittade 46 bara. Så då han sina studier slutade. Vet du att du har bara 70 % i Hb?

Han tömde mig på blod tills jag verkligen bara hade 70 % kvar av den ursprungliga mängden. Fast som kvinna är man ju van. Vad värre är: mitt blod var av så dålig kvalitet att jag blev struken ur undersökningen eftersom jag föll utanför kurvorna.

Nå? Någon som vill analysera detta kåseri vetenskapligt?

{ 1 kommentar }