Fel, fel, fel!

av Lotten Bergman den 30 augusti 2014

… är ju den givna rubriken idag. Brasse, brassa, mandelmassa.

brasse-brnnstrm-01

Jag ber att få citera Brasse Brännström (1945–2014):

– Uh. Va?

Tjugotvååringen skickade mitt i natten detta fantastiska sms till mig:

brasse_femmyryr

 

Därför ska jag faktiskt hedra Brasse genom att fortsätta detta inlägg med andra saker som är fel. Fel, fel, fel! Jackpotstrippel i negativism!

1. En artist
En av komediföreställningarna som jag såg igår var fel på ett underligt sätt. Det var en svensk artist som var ohyggligt begåvad på alla sätt och vis, så där så att man tänker ”den här begåvningen tar ju aldrig slut, männschan kan ju allt!”. Samtidigt som den fullsatta salongen tjöt av skratt och ovationerna till sist blev stående, kände jag bara ett stort obehag för personen och det som sades på scen. Ryyyyyyys, liksom. Är det det som kallas antipersonkemifeelings? Alltså blev det fel, fel, fel.

2. En annan artist
Det finns ett fyrmannagäng här i Lund som jagar autografer. Det är vuxna, trevliga män i sina bästa år. De har små, fina autografblock och de jagar ibland i flock, ibland som singlar. Alla här på Lund Comedy Festival har varit alldeles förtjusande och skrivit autografer till alla.

autografjagare

De fyra autografjägarna utanför Grand Hotels entre, där mannen längst bort nyss fick Bill Baileys signatur i blocket.

Jag tog på mig intervjuarminen och approcherade dem med lite small talk. Efter en stund kom vi in på favoritämnet.

– Vad säger de till er när ni ber om autograf?
– De säger ”jaaaaa!” och så skriver de och pratar om vädret!
– Så alla är trevliga?
– Ja! Jätte!
– Någon annan som är trevlig?
– Petra Mede! Ojojoj! Men det finns en vi inte talar om.
– Finns det?
– Ja, han är så otrevlig att det inte finns någon otrevligare.
– …

Här valde jag att vara tyst och vänta på det eventuella avslöjandet. Man ska ju vara snäll även mot otrevlingar och inte en hyena som sprider förtal. (Vilket jag strax kommer att göra.)

– Vill du veta? Okej. Per Morberg.
– Jaha …?
– Han sa ”Väx upp, barnrumpa” till mig. Så säger man väl inte?
– Nej, verkligen inte.
– Och till mig sa han ”Din lilla skit”.
– Och till mig bara ”Neeeeeej”.

Fel, fel, fel, herr Morberg!

3. En servitör
waiterNär man klockan 23:05 går in i Grand Hotels i Lund restaurang, möts man av en skylt där man anmodas vänta på serveringspersonalen som ska peka en i rätt riktning. Tiden går och man börjar flacka med blicken och dra sig mot en hög menyer som ligger på bardisken. Man börjar pilla och peta lite och dregla lite. Så dyker plötsligt en till synes nyvaken servitör (kan ha varit fel titel på honom, han kan ha varit floor service manager eller kanske food and beverage manager).

– Hej, ett bord för tre? sa vi med en (hungrig) mun.
– Ja, så här sent kan ni faktiskt … (svepande hand över lokalen) … sitta var ni vill.
– Eh …
– Alltså, det  finns ju lediga platser överallt.
– Öh … men skylten sa …
– Jaså. Ja, den ska jag ta bort nu.
– Okej, då tar vi tre menyer och går till det däääär bordet? sa jag med en frågande blick på servitören eftersom jag fortfarande satt fast i invänta serveringspersonalen-träsket.
– Nä alltså. Köket är stängt.
– Köket är stängt?
– Ja. Klockan är faktiskt efter elva.
– Men …

Vi hade förstås inga argument.

  • ”Men vi är ju hungriga” biter liksom inte.
  • ”Men kan du inte svänga ihop en liten omelett” hade kunnat orsaka slagsmål och stämningsansökan.
  • ”Men hon där har stått på scen och sjungit opera hela kvällen och är jättehungrig och nere på Rivieran kan man faktiskt beställa mat även efter midnatt och hur tycker du att vi ska klara hela långa natten på blott champagne?” hade inte ens formulerat enligt retorikens alla lagar varit särskilt övertygande.

– Kocken har faktiskt gått hem. Klockan är faktiskt efter elva. Men vi har friterad svål i baren.

Du kan va en friterad svål! (Sa jag inte.) Fel, fel, fel – restauranger ska vara öppna när jag är hungrig!

Men här har vi rätt, rätt, rätt!

{ 20 kommentarer }

Jag tänkte i tur och ordning, där jag igår kväll satt i publikhavet och lyssnade på Jason Byrne:

– Jag får inte luft.
– Jag måste sluta lyssna en stund så att jag får vila mig.
– Hm. Skrattmusklerna måste sammanstråla i hypofysen, för där har jag mest ont.
– Vad tusan skulle jag kladda på mascara idag för?
– Nu dör jag.

jasonbyrnegrimas

Visserligen är detta Jason Byrne, men det är också en illustration av hur jag satt och kämpade under hela föreställningen.

Tyvärr går det inte att förklara vad som är så vansinnigt roligt. Jason Byrne improviserade och pratade med folk i publiken – och vi som satt där kunde bara inte sluta skratta. I publiken hittade han bl.a. en 17-årig Henrik och en i linne klädd barfotakille, en amerikan som hette Per (”What? Pear! Like apple?”) samt Pers fru Anna, som var hjärnkirurg. Han använde publiken hela tiden för att fråga vad saker hette på svenska och höll själv på att kollapsa av skratt när nästan allt han frågade om hette likadant som på engelska (exempelvis buss och cykel).

När han uppe på scenen skojade grovt om kopulering med avslutande klimax, böjde han sig efter en stund fram och bad Anna om ursäkt. Lugnt svarade hon:

– It’s ok. I’m used to bodily fluids.

När jag nu skriver detta är det faktiskt ett ganska normalt och förnuftigt svar – särskilt för en läkare. Men DÅ och DÄR så gick det bara inte att sluta skratta. När Jason Byrne upptäckte att 17-årige Henrik hette Melin i efternamn, vände han sig till Per och sa:

– Hello pear, may I introduce you to melon?

jasonbyrneblomma

Det här var av arrangörerna utplacerat pynt på scenen. Very sad flower.

Gemma Whelan (som jag berättade om igår) uppträdde också – med sin scenpersona som är en upperclass lady with a stiff upper lip (liksom, jag vet inte om hon hade gillat den beskrivningen) som heter Chastity Butterworth. 

Men eftersom vi blev kompisar redan igår, tog jag mig friheter och störde henne under uppladdningen.

– Hallåååå Gemma! Are you decent, may I come in?

gemma_whelan

– But ooooh yes, Lotte [hrmpff, fnys, Lotten om jag får be], helloooo!

gemma_ogonfransar

– Kolla vad jag hittade i trosan! Ett hårspänne!

När Gemma hade rensat underkläderna från hårklämmor och böjt ögonfransarna i rätt riktning, gick hon upp på scenen och var alldeles ljuvligt knäpp. Jag kan faktiskt inte beskriva det på annat sätt: helknäpp! Nu ska jag bara se till att hon (liksom många andra) flyttar hem till oss i vårt hus så att jag kan prata med henne varenda dag. Pfffft, inte ska hon bo i England och turnera världen runt och agera i film och tv, inte.

gemmapascen

– Ooops.

Men det var inte slut där. Även min kusin Charlotta Huldt-Ramberg (som faktiskt inte alls är min kusin utan min djefla mans syssling, men vi kallar oss kusiner så det så) klev upp på scenen med sin operashow.

lottie_klanning

Klädd i världens finaste notbladsklänning!

Efter 714 klädbyten och klättring bland bänkraderna samt dans med en mycket ovillig man i publiken, såg hon ut så här.

lottie_fulbild

Charlottas rolltolkning och koncentration är här djup och innerlig. (En ursäkt är på plats. Hon ser ju inte klok ut. Men det är kamerans fel.)

Och som alla vet, är det inte slut förrän …

fatsuit_lottie

… the fat lady sings …

Efter operaföreställningen dök vår (sedan igår) gamle vän Phill Jupitus upp. Han stod och pratade med Charlotta och berömde henne medan jag kröp omkring på golvet och fotograferade lite av scenografin, där den låg som ett utsketet äpplamos på scengolvet.

lottieeftershowen

Som om … aktrisen hade gått upp i rök …

– Well … sa Phill Jupitus till Charlotta. Scribble, scrabble, drabble, I made something for you while I was watching from the back. Here you go!

phills_bild

Phill Jupitus tolkning av Charlotta Huldt-Rambergs föreställning.

Å jag – mitt nöt – ba:

– Oh, do you know Carl Larsson, the Swedish painter?
– No. I haven’t met him, no.
– Oh, but your signature really looks like his.
– Okay … yeah …

Carl_Larsson_signatureVarför han skulle känna till en sedan 95 år död svensk konstnärs signatur vet jag inte.Varför jag inte kan hålla tyst och bara berätta intressanta ting och diskutera t.ex. samtiden och politik vet jag inte heller.

 

Senare på kvällen kom Bill Bailey, som jag ju förut trodde var roligast i världen (före Jason-upplevelsen igår, alltså) och minglade med oss. (Ja, det är ju inte vi som tränger oss på och följer efter dem som änna stalkers, nej.) Han, Phill och Gemma vandrade iväg till en pub ”for a quick pint” med några vänner. När vi träffade dem igen två timmar senare, hade de tydligen druckit snaps. Och öl. Och snaps och öl igen och igen som funnes det ingen morgondag. Bill Bailey attackerade Grands trappa som vore det en bädd av kol och Phill sa till mig ”schnapps isn’t very good for you”. Gemma förklarade att de två snapsar som hon hade lyckats klämma i sig var mer än nog, och så fnittrade de alla sådär som man kanske bara kan fnittra när man är en britt berusad på snaps.

Cliffhanger:
Jag kom under kvällen på vilket parti jag ska rösta på och anledningen är så vansinnigt fånig att jag säkert kommer att berätta om det … om några dagar.

{ 16 kommentarer }

Lund Comedy Festival: invigningen

augusti 28, 2014

Humorfestivalen i Lund har blivit riktigt internationell och därför bytt namn till Lund Comedy Festival eftersom utrikiska komiker kräfva sådana namn på gig som de gör. Och si, det funkade; Lund är fullt av fantastiska storheter! (Här vill jag egentligen radda upp dem alla, men jag hittar tammetusan ingen lista. Och festivalen har ingen Wikipediaartikel! Här behöver […]

Read the full article →

Tankar på ett tåg mot Lund

augusti 26, 2014

Det är så lätt att klaga – särskilt eftersom det finns så rasande mycket att klaga på. Därför ska jag inte klaga nu, utan bara fundera lite. (Skillnaden är hårfin.) I Linköping satt en tiggare på perrongen, och säga vad man vill om oss svenskar – att vi ”är snåla och inte ger pengar till tiggare” är […]

Read the full article →

Utbildning i kringelikrokar och karriärskiften?

augusti 24, 2014

Jag behöver övertyga en av alla skötsamma ungdomar som dräller här i krokarna om att det är helt okej att inte rista sina framtidsplaner i sten i sjuårsåldern och sedan följa regler och anvisningar till punkt och pricka. Problemet är bara att jag är ett bedrövligt föredöme i just denna fråga eftersom jag inte blev rebell […]

Read the full article →

Ett av alla roliga ord

augusti 22, 2014

Vi har huset fullt av intressanta ungdomar – barnens kusiner och deras respektive. Hur olika de än är, är de ändå släkt och lite lika varandra. Några ska bli läkare och studerar i Oxford, några är nygifta, några sjunger som små lärkor och alla äter vi kräftor så att det skvätter uppi öronen. (Fast om sanningen […]

Read the full article →

Slutet är nära

augusti 20, 2014

Igår var nog början på slutet. Hjärnan har liksom kokat över och brunnit upp. Först glömde jag att jag inte skulle till radion för att prata om etymologier och kom inte på det förrän jag var på väg ut ur huset. Fine, det var bara att gå in igen och äta frukost nr 2 och försöka […]

Read the full article →

Familjehistorier

augusti 18, 2014

I allas släkter finns det vissa historier som vägrar dö. De vidarebefordras som Njals saga till generationers generationer, varför mina barn idag med emfas kan säga: – Doktor Bergman, doktor Bergman, tapeterna trillar ner! Inte alltid vet man varför det som sägs, sägs. Min farmor sa alltid när det var dags för gästerna att ”tänka […]

Read the full article →

När jag skulle skaffa konto i Skandiabanken

augusti 16, 2014

Jag har inte BankID eller e-legitimation. Det har jag aldrig haft eftersom jag är en digital super human som inte accepteras av ettorna och nollorna; de rinner av mig som vatten på en gås. Lillasyster Orangeluvan har sedan länge sagt att Skandiabanken is da shit. (Det betyder alltså ”bra” på coolsvenska.) Jag och den djefla […]

Read the full article →

Å nu blire recept: matvetesallad!

augusti 12, 2014

I Vår kokbok (som tyvärr inte är vår längre eftersom den är på vift i Lund) finns det ett recept som är alldeles, alldeles perfekt. Enda felet är väl egentligen att maten tar slut efter en stunds ätande. Nu låtsas vi alla att ni ska laga mat och behöver lite inspiration. Ni har ett gäng vegetarianer på ingång […]

Read the full article →