Den djefla mannen fyller 52 idag

by Lotten Bergman on 12 februari 2016

olle_1990

Olle 1990.

Det var länge sedan vi träffades – 1985 – och man skulle ju kunna tro att vi känner varandra utan och innan. Men tänk, jag blir fortfarande storligen förvånad över vad som kan hända när man egentligen bara trampar omkring och tänker frukost, lunch, middag, sova. Gonatt och gomorron. Och så börjar allt om igen.

olleivin

Olle i vin.

En gång glömde han ett barn hemma när vi åkte på utflykt.

En annan gång glömde han vilken dag det var.

Om jag inte är hemma glömmer han bort födelsedagsrutinerna!

Dessutom är han stört omöjligt att ha i möblerade rum på möten.

olleskakafil_7mars2014

Olle i fil.

Idag fyller han år, och då får man önska sig kvällsmaten. ”Spagetti med köttfärssås och sedan semlor”, sa han.

Vi kommer att vara nio runt bordet, så då blir det för dyrt att köpa färdisemlor. Medan jag lagade maten åkte min dyre make och husbonde och handlade med en fin handlingslapp i näven.

  • vispgrädde
  • florsocker
  • mandelmassa
  • vetebullar
  • olivolja

Förmodligen var det olivoljan som ställde till det i handlingsfokuset. Eller det faktum att han pratade i telefon med sin gratulerande mamma. Eller bara hjärnan som hellre fokuserar på slagfält, kungalängder, kemiska formler och orienteringskartor. För han kom nyss hem med detta:

ollehandlar

”Vispgrädde”, florsocker, marsipan och … kanelbullar.

Men ääääääsch! Det blir säkert jättebra!

Olle_Bergman_lowres_1st_selection-10

Olle 2015.

{ 14 comments }

Tjejmaffian i min dagbok: friluftsdagen 1977

by Lotten Bergman on 10 februari 2016

Jag har precis kört Artonåringen till en idrottsdag där han ska rida. På hästar. Eftersom jag är löjligt allergisk mot just hästar, har vi planerat noggrant med ombyten, plastpåsar och oömma kläder som kanske inte är de allra snyggaste.

Så slog det mig plötsligt – där vi satt och försökte komma på hästrelaterade ord – att jag ju nästan har ridit en gång. Det vankades friluftsdag i skolan när jag gick i sjuan, och vi fick själva välja vad vi ville göra. Alla tjejerna i klassen skulle rida och jag (mitt nöt) tänkte att äääääsch, lite allergi ska väl inte hindra mig från denna förmodligen alldeles underbara upplevelse. Så jag anmälde mig till ridning.

Plötsligt sa en av tjejerna på en förmiddagsrast:

– Men Lotten, du är ju allergisk. Du kan inte rida.
– Fast jooooo, det kan jag. Jag har medicin.
– Jaha.

Det här finns oerhört noggrant beskrivet i min dagbok från torsdagen den 7 oktober 1977 – jag har replikskiftena exakt nedpräntade.

dagoken1977På lunchrasten kom tjejgänget i samlad tropp fram till mig.

– Eh, Lotten. Vi har ändrat oss. Ingen ska rida.
– Va?
– Jag ska simma.
– Jag ska spela golf.
– Jag ska spela squash.
– Jag ska spela fotboll.

Står det i dagboken. Sedan skrev jag lite om stallrelaterade konspirationsteorier och blandade dem med en oerhörd ilska mot affären LM som inte hade blåa manchesterjeans i stl 27 av märket Pooh samt misstänksamhet mot en lärare som inte verkade alldeles nykter. När jag läser allt detta gapar jag av förvåning:

– SPELADE MAN GOLF I LULEÅ?

Tisdagen den 11 oktober 1977 skriver jag sedan om friluftsdagen. När ingen annan hade valt ridning, bytte jag till simning och blev arg igen – på att man inte fick bada top less på badhuset: ”Man ju får det utan problem på stranden!” Jag blev tydligen tvungen att ta min gamla baddräkt som var både ful och för liten. Och så nämner jag liksom i förbifarten att alla andra tjejer i klassen ändå hade valt ridning och att de bara hade hittat på att de skulle simma, golfa, spela fotboll och squash.

De hade gått ihop och svamlat (svamla i dagboken är det norrbottniska ordet för ”prata”) med mig och fått mig att byta bort ridningen, varefter de själva hade ridit.

– Det var det roligaste jag nånsin gjort!
– Jag ska börja rida varje vecka!
– Min häst hette Abba och var finast i hela världen!
– Men varför sa ni till mig att ni inte skulle rida? sa jag.
– Vi tyckte bara att det var konstigt att du skulle rida när du är allergisk.
– Planerade ni allt …? sa jag, och började gråta.
– Jaaa.

Därefter följer i versaler åtta stora VARFÖR, varefter jag

  1. recenserar killarnas i klassen kyssteknik
  2. kommer på att jag hellre skulle vilja vara kille för de är snällare.

Sensmoral: skriv förihelskotta dagbok!

alladiarys

Alla mina dagböcker i en alldeles för inte alls brandsäker väska.

{ 81 comments }

Hur står vi ut med februari?

by Lotten Bergman on 7 februari 2016

Jomen håll med: förutom att jag fyller år, är ju februari årets tristaste och mest utdragna månad – även de år som det är inte är skottår.

Men helskotta, det är ju skottår i år! (Plötslig insikt: det är inte 21 dagar kvar utan 22.)

Eftersom jag ju har bott överallt i hela Sverige – Luleå, Täby, Stockholm, Eskilstuna, Eslöv, Lund – så vet jag precis hur vädret är i februari och att det faktiskt bara är en enda lång transportsträcka.

  • Luleå: fortsatt snövinter, ba.
  • Mälardalen: ostadigt väder med antingen snö eller is eller (Stockholm dårå) barmark.
  • Skåne: fortsatt höstväder, ba.

Därför måste vi hitta på nåt kul att göra resten av månaden. Vi kan ju googla webbkameror i olika delar av landet och se om det är snö eller ej!

lule_webcam

Luleå har en lite dimmig vy från Stadshuset ner mot Storgatan. Snö i Stadsparken och ingen asfalt i sikte.

etunawebcam

Eskilstunas webbkamera bor i en kartong som vetter mot det uppsnofsade, men snöfria Fristadstorget och helt fel datering i nederkanten.

lundwebcam

Lund har ingen vettig kamera i stadskärnan, så vi får nöja oss med att titta på skateboardparken som håller på att byggas. Men är det snö vi ser?

Sedan kan man ju ägna sig åt att laga mat som man inte har gjort förut. Tydligen är pasta med citron och chiliflingor något alldeles i hästväg.

pastacitron

Alla är alldeles till sig i trasorna och säger att det inte finns något godare!

Någon som heter Melissa Clark har gjort N.Y. Times populäraste recept, och antingen klickar ni på länken ovan … eller så gör ni så här:

  1. Ta fram citroner, pasta, olivolja, salt, socker, smör, chiliflingor, parmesanost, svartpeppar och kanske lite persilja.
  2. Riv citronskalet på två citroner. Skala och ansa och pilla iordning de andra två så att det liksom bara är citron kvar av dem.
  3. Koka ”citronköttet” i saltat vatten i två minuter. Plocka upp och låt det torka.
  4. Lägg pastan i citronens gamla vatten och koka. (Spara lite av vattnet när pastan är färdig.)
  5. Stek under tiden det stackars ”citronköttet” i olivolja och krydda med både salt och socker (som inte tar ut varandra) i 3–5 minuter; det ska liksom se lite karamelliserat ut. Ta upp och lägg på tallrik.
  6. Blanda smör i citronens gamla olja och stek chiliflingorna och citronrivet. Häll i lite av pastavattnet, pastan, juicen från en citron, parmesanost, peppar och salt. Häll i det stekta citronköttet och den evetuella persiljan.
  7. Servera, kanske med lite mer ost, lite mer olja, lite med av allt annat? Själv tycker jag att det låter som om rätten saknar både vitlök och krämfräs, men vad vet jag?

Så. Nu har vi roat oss med webbkameror och matlagning. Vad kan man mer göra? Inte åka Vasaloppet, inte resa till Thailand och inte skaffa nya löständer – sådant behöver man ju liksom inte uppmanas att göra. Ah, nu vet jag!

Ät lunch utomhus minst tio gånger!

vintermat

Liksom … varför inte?

Alternativet är förstås att gå i ide och invänta mars … men är den månaden så himla mycket bättre?

{ 75 comments }

Vem var Jeanne Margaine-Lacroix?

by Lotten Bergman on 5 februari 2016

Jeanne Margaine-Lacroix (1868–1930) var en fransk kläddesigner, och sådana kommer det ju tretton på dussinet. Jättetrist, verkligen.

Men det här är en som vi faktiskt borde kunna namnet på – ungefär som vi kan rabbla de andra design-tjommarna. (Och nu googlar jag de andra som jag borde kunna rabbla. Och fastnar på en fransk ingenjör som uppf… nej, det var inte honom vi skulle prata om nu.)

Genom tiderna har vi människor spökat ut oss i buktande blygdkapslar, silkiga strumpor, pudrade peruker, krångliga korsetter och prasslande pipkragar.

Nicolaes_Maes_pipkrage

Den pipkrage som kallades kvarnhjul.

I modern tid har vi på 100 år gått från att till vardags inte visa ett enda dugg av kvinnokroppen till att gå på galafest i kortkort med magen bar. Eller så här avklätt, fast med tyg:

jenniferlopez

Jennifer Lopez 2000.

beyonce2015

Béyonce 2015.

En av framtidstänkarna runt förra sekelskiftet var nyss nämnda Jeanne Margaine-Lacroix, som hade tröttnat på (eller kanske bara hade fått en rolig idé?) de tunga, stora, långa, pyntade schabraken till klänningar som särskilt de övre klasserna klädde sig i. Så här såg man ut på gatan 1906 i …

britt_1906

… Storbritannien …

frankr_1906

… och Frankrike.

Men designern Jeanne Margaine-Lacroix hade börjat experimentera med tunnare och mer elastiska tyger och korsetter som inte var så bängliga. Den 15 maj 1908 anlitade hon tre mannekänger, som fick uppdraget att gå på promenad i de nydesignade underverken.

1908

– Men dom är ju halvnakna! Och visar nästan brösten! Monstruöst är vad det är! sa tydligen människorna runt de tre kvinnorna. (Skrev i alla fall tidningarna, som naturligtvis rapporterade om skandalen.)

Klänningarna ovan, som var blåa, vita och bruna, skapade kaos på Longchamps kapplöpningsbana där kvinnorna promenerade fram och tillbaka under flera timmar.

Men … hade jag sett bilden utan att veta vad det handlade om, hade jag faktiskt inte sett något annorlunda med mitt relativt otränade modeöga. Vad det förvånade folket i Paris såg denna vårdag, var att det ju inte fanns plats till underkläder! I alla fall inte underkläder som de var vana vid: bastant korsett, underkjol och särk (nästan som ett nattlinne). I ett huj satte alla kläddesignerna i Paris igång att skapa det ena moderna plagget efter det andra. Kvinnorna blev överlyckliga och sades ha längtat efter ett nytt mode i flera årtionden.

1908designerunknown

Senare under 1908, men på samma kapplöpningsbana: brallor! På kvinnor! (Man vet dock inte vem som har designat dem.)

1910

Margaine-Lacroix-modeller i Parc de Vincennes (mars 1910), iklädda ”jupe-culotte” – alltså nästan långbyxor.

En brittisk klädhistoriker vid namn Susie Ralph har gett sig sjutton på att Jeanne Margaine-Lacroix ska få beröm och ära för det hon lyckades med – att få bort det viktorianska tramset och komma fram till det finfina flappermodet på 1920-talet.

1924

Jeanne Margaine-Lacroix i Sydfrankrike med sina två barnbarn 1924.

Nu har jag läst på lite eftersom jag ju tycker att det ser ut att sitta en timglasformande korsett under de där revolutionerande klänningarna från 1908 – och jodå, något slags hopdragande funktion hade de. Men de var mycket, mycket mindre åtsittande än de tidigare korsetterna, som förutom revben, tarmar och lungor även klämde in massa underkläder. Poängen med de ”nya” klänningarna var att de skulle

  • vara bekvämare
  • inte markera midjan lika mycket
  • låta höfter och rumpa puta mindre
  • vara hypersexiga.

Ni som är intresserade av fler bilder, kan googla på Susie Ralph och Jeanne Margaine-Lacroix. Äh, jag gör det åt er: klicka!

1909

 

{ 29 comments }

Arbetsplatser

februari 3, 2016

När jag jobbade på Nationalencyklopedin hade vi under en tid inte bestämda arbetsplatser, så jag bar omkring på mina papper i en liten låda – och så jagade vi skrivbord som i den där förfärliga musikleken där det finns en stol för lite och den som inte hittar en sittplats åker ut medan ännu en […]

Läs hela alltet →

Nu fyller jag år – igen!

februari 2, 2016

Det gäller att dra ut på den här dagen så mycket som det någonsin är möjligt. Klockan är nu 01:20, och jag tänker hålla mig vaken en stund till. Har ju fotograferat mig och allt: Förmodligen kommer jag att väckas vid halvsextiden på morgonen av familjen, även om min dyre make och husbonde samt djefla […]

Läs hela alltet →

Hej hybris!

januari 31, 2016

Oftast trampar vi väl bara på i ullstrumporna, gäspar, gör vad vi ska och tänker inte mer på det. Men ibland är det svårare. Vi drabbas av ruelse och ånger, blir ledsna och förlorar fotfäste och självförtroende och tänker att det var bättre förr vi inte vill vara vuxna det snart kommer att framkomma att vi är […]

Läs hela alltet →

NÄR MAN ÄR RIKTIGT ARG (versaler pga. ilska)

januari 29, 2016

För en tid sedan hade jag anledning att bli riktigt jävla skitförbannad. På en vuxen människa som jag bara har ytlig kontakt med, men som jag står i beroendeställning till. Männschan har betett sig som ett vansinnigt, mosat surkart och agerat bakom min rygg och jag kan inte ens med haddockska invektiv beskriva idiotin. Men […]

Läs hela alltet →

Koleriskt rytande: skriv bättre svenska, förihelskotta!

januari 27, 2016

Jag fick tips om en text som … hur ska man skriva för att inte göra skribenten ledsen …? Äh. Det är en text som har ett synnerligen viktigt budskap, men som suger hästballe vad gäller formuleringskonsten. Här är en länk till texten, men ni behöver inte klicka än. Först ska jag nämligen spränga den […]

Läs hela alltet →

Att vara egenföretagare

januari 25, 2016

– Gääääääääsp! Jag vaknade efter blott sex timmars sömn, men av mig själv och utan mobilväckning. Eller … det trodde jag tills jag slog upp ögonen och hittade en knäpptyst Trettonåring sittande bredvid mig. – Uuuuuh! Oj, vad du skrämde mig! – Mina jeans är för små. – Okej, ta fram alla byxor som du hittar […]

Läs hela alltet →