Sommarens ”bucket-list”

av Lotten Bergman den 29 juni 2015

Nu kan jag ta min hand från barnens uppfostran – de verkar underligt nog kunna sköta sig själva.

Jag har tidigare bl.a. berättat om lovens filmtittarprojekt och bokstavstema. Alla ansträngningar beror på att barnen drar sig mot amöbatillståndet om de inte puttas i ”rätt riktning”. (Det vill säga: vad jag som diktatorisk förälder anser vara ”rätt riktning”.)

Men nu har de helt på egen hand och totalt frivilligt skapat en lista på vad som ska göras under sommarveckorna! Jag är imponerad, rörd och nästan lite skakad: vad har jag skapat för monster?

Barna Bergmans Bucketlist sommarn 2015

Äta glass till lunch ✔︎
Vara borta med bilen i tolv timmar
Ha för stora kläder en hel dag
Gå en tvåtimmarspromenad ✔︎
Baka kanelbullar
Vara i (med fötterna på marken) 20 kommuner (hittills har vi bara varit i fem)
Steka pannkakor ✔︎
Inte titta på skärm på 24 timmar (man får be någon annan kolla datorn/mobilen)
Hitta en spännande ruin
Besöka fem nya kyrkor (låsta räknas)
Träna bollbehandling minst en gång i veckan
Äta palt
Åka till ett tekniskt museum
Göra förändring i trädgården ✔︎
Ha vattenkrig med 5+ personer ✔︎
Hitta ett nytt band/artist
Bada 25 gånger
Gå till skolan och hälsa på lärarna ✔︎
Fika på riktigt (4+ personer: bullar, saft) ✔︎
Spela kricket
Anordna snigelrace ✔︎
Sova utomhus
Spela brännboll
Hitta tre nya badplatser
Åka norrut
Skapa ett konstverk ✔︎
Ta studenten ✔︎

Jag menar, vilka tonåringar vill besöka ruiner och kyrkor och vara utan datorn i ett dygn? Va?

Några bildbevis:

fandangomuggar

Tjugotre- och Femtonåringen har tillsammans gjort muggar: ett konstverk.

glasslunch

Glass till lunch. (Alla de tre närvarande barnen drabbades av jätteallergi med tjocksvullna ögon och rinnande nysningar, så det var en bitterljuv upplevelse.)

julianstudent

Spanjoren lyckades med konststycket att läsa in sin spanska studentexamen på distans, och ville också ha mössa och …

julianstudent2

… åka på flak när han hade gjort sista provet på spanska ambassaden i Stockholm.

lotten_basketboll

Bollbehandling på veranda kräver extra koncentration eftersom underlaget inte är optimalt.

snigelrace

Loppet 30 cm snigel (snäcka) på grus vanns av Ulla längst till vänster. Skalis kom sist, för vi råkade placera honom bakvänt så han missade starten med tre minuter eftersom han då vände sig om.

Idag ska vi göra palt!

{ 53 kommentarer }

Dagen försvann i en dimma

av Lotten Bergman den 26 juni 2015

Jag klev upp på morgonen, stånkade av smärta i en kollapsad hälkudde (synnerligen intressant åkomma, men den tar vi en annan dag), fann barnen och deras kusin Stina i köket och satte mig att äta frukost i ett par, tre timmar.

Man får det när man har korrläst färdigt och är nöjd med sig själv. Jättevitt bröd och jättesockrig marmelad åt jag också. Frukosten gled över i en förvirrad lunch, där husets invånare sprang ut och in, åt och borstade tänderna och letade cykellås och skor på ett väldigt charmigt sätt.

– Heter det gula bygellåset Karl XII?
– Nej, det svarta. Tar du den svartorangemålade cykeln?
– Nej, den gröna.
– Sticker till tandläkarn nu!
– Var är de gröna jogginskorna?
– Åker till optikern, tillbaka i eftermiddag!
– Får jag åka och panta dom här flaskorna?
– Var är de röda jogginskorna?
– Ja, men ta min cykel, din är hos optikern.
– ÄRE NÅN SOM VILL HA KAFFE? försökte kusin Stina i den allmänna röran.

Och då fick jag in nåt i vänster öga. Glimten, tummen, ett grand, nageln, bjälken och flisan var det inte, men ont gjorde det. Jag sköljde lite med vatten, fick höra att det var bättre med linsvätska, sköljde lite mer och lade mig ner på köksgolvet för att pysslas om av doktor Bergman, doktor Bergman och doktor Bergman – men blott en av dem läser till läkare (kusin Stina).

– Eh. Vi har inte läst ögon än, sa kusin Stina.
– Ajaj. Kolla där under vänstra ögat.
– Men Lotten, vi har inte läst ögon än …
– Har ni läst om knän och hälar, så kan vi kanske ta dem istället?

Föreslog jag och knep, rullade samt himlade med ögonen.

När man inte kan titta, blir man ju helt felfokuserad. Med blott ett öga har man inget djupseende och inget tålamod med knäppa äkta djefla män heller. Som kommer och ska vrida ögonlocket ur led!

eyelidinsideout

– Vänta, jag ska vända ögonlocket utåin, sa min make och husbonde.
– Va?
– Man tar två tändstickor så här och så bänder man ögonlocket ööööver så att det flärp…
– AAAAAJ! Du drar ju av mig de få ögonfransar jag har!
– Ssschhh.
– TÄNDSTICKOR I ÖGONLOCKET? SLÄPP!
– Ssscchhh, man bara gröp…
– JAG ÄR VÄL INTE MR BEAN HELLER!

mrbean_matches

Skrek jag och gick och lade mig att blunda och lyssna på de dumma sommarpratarna som inte förstår att de ska prata om sånt som intresserar mig. Sedan ringde jag till 1177, som sa att jag skulle köpa en salva. Sedan somnade jag, ilsken över tingens beskaffelse och den förmodade hjärntumören som hade krupit in i ögat. (Man har ju inte korrläst en bok om neurokirurgi utan att lära sig nåt, liksom.)

Nu, drygt tio timmar senare har jag enögt lyckats tillaga en lax, dricka spanjorens hemmagjorda sangria, spela sällskapsspel och borsta tänderna. Det vänstra ögat kan jag se med, men inte titta med så … nu funderar jag på morgondagens outfit.

lefteyeont_lotten

Det är nåt med män och deras vänsterögon.

{ 102 kommentarer }

Hjärnkirurgen Henry Marsh och hans bok

av Lotten Bergman den 23 juni 2015

Se, så vackert!
korrtecken_lottenI förra veckan fick jag ett stort, nyöversatt manus att korrläsa. Det är svårt, för när jag korrläser tar redaktören i mig över, och när jag ska vara redaktör sitter jag plötsligt och korrläser. Översättaren i mig står och bankar på dörren och vill in och leka hon också. Jag är helt enkelt förjävla bra!

Förlåt. Jag blev visst alldeles till mig av stolthet och arbetsglädje.

Boken heter Liv, död och hjärnkirurgi och är skriven av en rolig läkare som heter Henry Marsh och som är så arg på ”förbättringar” inom vården – t.ex. att de unga läkarna under utbildningen ska få mycket mindre praktik för att de kan bli trötta – att han exploderar i trevliga svordomar på det här viset i manuset:

I cycled home in a furious temper. Why don’t I just stop training juniors? I said to myself as I angrily turned the pedals.

Why don’t I just do all the operating myself? Why should I have to carry the burden of deciding whether they can operate or not when the fucking management and politicians dictate their training? I’ve got to see the patients every day on the ward anyway as the juniors are so inexperienced now – on the few occasions when they’re actually in the hospital, that is. Yes, I shall no longer train anybody, I thought with a sudden sense of relief. It’s not safe. There are so many consultants now that having to come in occasionally at night wouldn’t be a great hardship … The country’s massively in debt financially, why not have a massive debt of medical experience as well? Let’s have a whole new generation of ignorant doctors in the future. Fuck the future, let it look after itself, it’s not my responsibility. Fuck the management, and fuck the government and fuck the pathetic politicians and their fiddled expenses and fuck the fucking civil servants in the fucking Department of Health. Fuck everybody.

(Den svenska versionen vågar jag inte lägga ut här; den är ju under bearbetning och inte min.)

marsh

Hjärnkirurgen Henry Marsh.

Men han är trots allt faktiskt hjärnkirurg och inte författare. Den brittiska redaktören kanske hade sovit dåligt eftersom bl.a. denna lite konstiga scen finns kvar i den tryckta boken. Tänk nu som redaktörer och fantisera fram en rödpenna i handen. Hugg som ormar!

I put my head past the doors of the theatre. James was standing at the end of the operating table, holding the patient’s head in his hands as he wound a bandage around it. The front of his gown was smeared with blood and there was a large pool of dark red blood at his feet. The operation was clearly finished.

‘All well?’ I asked.
‘Yes. It’s fine,’ he replied. ‘But it took quite a while.’
‘Did you go and have a cup of tea to help stop the bleeding?’
‘Well, no, not tea,’ he said, pointing to a plastic bottle of Coca- Cola on one of the worktops behind him.

Ser ni framför er hur James

  1. håller patientens huvud i båda händerna
  2. virar bandage
  3. pekar på Coca-Colaflaskan?

Hur många händer har James egentligen? Ritsch, ratsch och vips kanske kan nickar istället för att peka och inte riktigt håller i huvudet? Just det: nu är ni också korrläsare.

Deadline är imorrn, så jag måste skynda mig nu. Men hur ska jag kunna skynda mig när jag samtidigt har hittat en dokumentär – The English Surgeon – om doktor Marsh på Netflix?

Skärmavbild 2015-06-23 kl. 22.53.30

I filmen far han fram och tillbaka till Ukraina och borrar i skallben i ena sekunden och bygger en stor trälår till en operationsstol i nästa. Han lider med alla sina misslyckade operationer och är precis hur frispråkig som helst.

Men nu tillbaka till manuset, Lotten, inte titta på filmen! Nu ska vi se om vi har fler problem att lösa. Ja! Hur ska man göra med titulerandet? På engelska är det så enkelt så, där kan man bara skriva:

– Oh Mr Marsh! Thank you for coming!

You är ett förträffligt ord. Men på svenska?

– Åh, mr Marsh! Tack för att du kom!
– Åh, mr Marsh Tack för att ni kom!
– Åh, Henry! Tack för att du kom!
– Tjenare doktorn, tack skaru ha, hörru!

Henry Marsh skräder inte orden när han beskriver kolleger och patienter – och på engelska låter det både oskyldigt och förtjusande. Han ska nu titta till ett misslyckat självmordsfall (hopp från bro, landning på både fötter och huvud):

I was taken aback by the fact that the poor jumper was immensely fat. For some reason I didn’t expect a suicide to be fat, so fat that from the end of the bed I could not see his head at all – only the great pale mound of his naked belly, partly covered by a clean sheet, and beyond it the monitors and machinery and syringe drivers at the head of the bed, with their flashing red LEDs and digital read-outs.

Får man skriva att den döende patienten var jättefet? Hm. Vi går vidare, här har vi en ny chef som ger doktorn order om mer effektivitet:

She was a large and officious young woman with hennaed hair in tight curls. She spoke imperiously.

Okej? Hur skriver vi på svenska? Kanske så här?

Hon var en storvuxen och beskäftig ung kvinna med hennafärgat, smålockigt hår. Hon talade med diktatoriskt tonfall.

Hm? Hmmmm.

Hur som helst är detta jobb alldeles fantastiskt roligt – jag tror att jag har fått en ny frispråkighetsidol i min kamp mot byråkrati och annat dumt krångel: doktor Henry Marsh.

{ 53 kommentarer }

Gustavsbergs centrum: en liten förvånad odyssé

av Lotten Bergman den 21 juni 2015

Amatör-estet Bergman här med en rapport. Jag har nämligen hittat ett fult plejs som måste ifrågasättas. Jag är inte arkitekt och har inte torrt på fötterna vad gäller skattesats, invånardemografi eller historisk bakgrund, så brasklapparna står härmed som spön i backen.

I förrgår – på midsommarafton – var familjen Bergman på galej bland höskrindor, faluröda hus, bräkande får, sjuhundra blomster och kvällsdopp. Ni får ursäkta, men ögon tindra som vore de av kristall och alla sjöngo vi sommarens lov.

moamodsommar

Femtonåringen och jag skapade i fredags detta konstverk. Det heter (bestämdes efter lång överläggning) ”Midsommar”.

Igår – på midsommardagen – åkte vi till ett hejdundrande kalas hos en av den djefla mannens allra bästa och käraste vänner. Vi mellanlandade i Gustavsbergs centrum för att inte komma alltför tidigt till festen, och började vår vana trogen med att inte komma in i kyrkan.

lottenintekyrka

”Vägkyrka” stod det på en skylt och vi hörde kantorn öva skalor där inne.

Så rörde vi oss mot fulheten. Hade jag skrivit detta om en stackars kommun ute i Åväbbla, hade ni alla tänkt att ”nu sätter hon sig på höga hästar igen” och ”vem tror hon att hon är?” samt ”ge dig inte på de mindre bemedlade!”. Men nu handlar det ju om 08-or, och då blir det liksom liiite mer tillåtet.

Gustavsbergs centrum är helt enkelt skitfult. (Jag kan inte uttrycka det på annat sätt.) Men först lite fakta. (Hej Wikipedia!)

  • Av Värmdö kommuns cirka 40 000 invånare bor drygt 11 000 i Gustavsberg.
  • Gustavsberg hette tidigare Farsta men ägaren av Farsta slott – Gabriel Oxenstierna – ändrade namnet 1640 för att hedra sin far Gustaf Oxenstierna.
  • Porslinsfabriken Gustavsberg grundades 1825 och lades ner 2014. Ack.
  • Gallerian i Gustavsbergs centrum invigdes 2005.

Så här ser det ut!

gustavsberg1

Plattfult, men kanske funktionellt?

gustavsberg2

En lada? Oh, hade det inte varit fint med några solfångare där?

konsum_gustavsberg

Entrén till Konsum. Välkommen, här är allt … fint och vackert? Love, peace and understanding.

gustavsberg_blomma

Den här kransen från 1976 (?) pyntade hela gallerian.

konst_gustavsberg

Detaljstudie av ett konstverk från 1995 som heter ”Mot okänt mål” av en konstnär som … jag inte vill förtala och nämna vid namn eftersom jag ju är konstkännaramatör. Jag kan sträcka mig så långt att jag tyckte att det inte var särskilt fint.

buuuu_gustavsberg

BÖH! (Observera den gigantiska snordroppen som hänger i näsan.)

gustavsbergvatten

Mitt i centrum låg regnvattnet och funderade på bättre tider. Men på denna öppna plats fanns faktiskt brunnar (se i bildens övre kant).

gustavsbergbrunn

Men hur vattnet skulle kunna rinna upp till dem var en gåta. Och varför placera brunnarna vid en parentesformad betonggrej?

Så, nu hoppar jag ner från mina höga hästar och suckar att vem är väl jag att tycka till och larva mig och stå i? Låten folk och fä bo där de bor, njuta av sina omgivningar och liv och återvänd till det vackra *host* Eskilstuna så blir det nog så bra så. Men innan dess … 

gustavsberg_utsikt

Kalaskompisarna i Gustavsberg hade den här utsikten …


Uppdatering …

Känsliga tittare varnas. Jag vill inte egentligen, men har av läsekretsen förstått att det finns ett litet intresse av en viss chokladboll som vilar tryggt inne på Delselius konditori i Gustavsbergs centrum. Fylld av en chokladbollsaversion av sällan skådat slag sedan en viss incident 1973 (till radions spelande av ”När Sofia dansar go-go”), kan jag faktiskt inte tänka mig något äckligare än just detta:

500gramschokladboll

Usch.

 

{ 54 kommentarer }

Det kom ett mejl …

juni 18, 2015

… eller ett och ett … Det kommer ju mejl som en störtskur hela dagarna, det vet ju ni också. Men så dök det upp ett annorlunda mejl bland mystiska spamtexter om sn*ppförlängare och bortglömda förmögenheter samt erbjudanden till mig om att jag kan få göra reklam för casino betting hudkrämer casino betting modeattiraljer casino […]

Läs hela alltet →

Vad ska man göra på midsommarafton egentligen?

juni 16, 2015

Så länge jag bodde i Luleå, var midsommarfirande något absurt oåtkomligt. Som när de på tv pratade om knarket i Stockholm eller spettekakorna i Skåne: inget för oss. Det var ofta 5–10 grader ”varmt”, ibland snöglopp och aldrig någonsin kom jag i närheten av att dansa runt midsommarstången. Det kan ju förstås haft att göra […]

Läs hela alltet →

Höll helt på att glömma Sverige–Montenegro!

juni 14, 2015

Jag kom hem sent, var lite deppig pga. Sveriges tvåpoängsförlust i basket-EM, och tappade dessutom bort alla tv-kanaler eftersom kanal 5 ligger på 68, SVT 1 och 2 är puts väck och tv3 har hamnat på kanal 46. Det är ett jädra helsicke med fläpprande bland tv-kanalerna för att få fram den här landskampen, ska […]

Läs hela alltet →

Early bird

juni 14, 2015

– HOHO? Jag vaknade med ett ryck och satte mig upp som i en amerikansk film på det sätt som kallas käpprätt. Klockradion (med trasig radio och alltså strikt talat bara en klocka) visade 05:59. Vem sa hallå? Eller hoho? Eller tjoho? Ropet kom helt klart från nedervåningen, precis vid trappan som leder upp till sovrummen! […]

Läs hela alltet →

Ett liv som dumsnål

juni 12, 2015

Jag har aldrig haft gott om pengar (be mig nu inte definiera ”gott om”), och har därför inte någonsin köpt dyrt för att det ju håller bättre eller faktiskt är mer estetiskt tilltalande. Därför har jag och min dyre djefla make under våra 30 år tillsammans betalat en och annan extraslant för billiga bilar som man kan […]

Läs hela alltet →

Sex allmänbildande giffar

juni 9, 2015

Nu kommer ni att bli sjösjuka. Jag har lagt in massa giffar som rör på sig per automatik utan att ni behöver klicka nånstans – så ohyggligt irriterande, va? Den här evighetsmaskinen som heter gif (Graphics Interchange Format) ger mig för övrigt en känsla av oj, det här måste ju slita på ettorna och nollorna […]

Läs hela alltet →