”Några tips om hur man umgås med telefonen”

by Lotten Bergman on 23 september 2016

Det här med att umgås med telefonen är alltså inte något nytt!

fullsizerender

Jag har hittat en fin folder i en av mina dagböcker, som med andra ord inte bara innehåller biobiljetter, kärleksbrev och det där godispapperet som HAN slängde på marken.

– Kolla, barnen! Kom och titta! Neeej, det är roligt!
– Han ser verkligen ut att tycka om sin telefon fastän den inte har Pokémon Go.
– Gubben har ju misstolkat budskapet. Han skulle ju inte bli kompis med luren.
– Han har en one piece!
– Som Churchill!
– Men hur kan du komma ihåg Churchills mysoverall?
– Kolla, jag hittade en bild på Churchills telefon 1949!

churchill-smokes-a-cigar-as-he-holds-a-radio-to-his-ear-and-watches-the-descent-of-american-paratroopers-during-his-visit-at-fort-jackson-south-carolina

Cigarr, walkie-talkie eller radiomoj i USA.

Av mig fick barnen ärva sin förmåga att alltid fokusera på rätt saker. Tillbaka till den lilla foldern från 1983 nu. Se sådana allmängiltiga råd; det här kan vi väl sprida till allmänheten 2016?

talatydligt

Haaala hyyytnit!

ringerfel

”Nä, jag sov inte!” (Jag är supertrevlig när någon ringer fel mittinatten.)

felnummer

Jag tror att jag ringde fel senast runt 1998.

Foldern innehåller också nyttiga tips om hur man ska bokstavera, att man bör ta fram papper och penna innan man slår numret, att nån ska passa din telefon om du går ut, att man ska svara med sitt namn eller nummer och inte bara ”hallåååå” samt att man inte ska avbryta den man pratar med. Förtjusande!

Hela denna text skrevs under det att jag satt och väntade på ett telefonsamtal. Som till slut kom fyra timmar för sent, så jag hann även städa skafferiet, dammsuga köket, korra tre artiklar och lyssna till en sträng som brast. Nu vet jag vad jag ska göra med foldern …halltidenforihelvete

Jag är så väluppfostrad så.

{ 51 comments }

Sann, men osannolik historia

by Lotten Bergman on 20 september 2016

På riktigt, riktigt, RIKTIGT hände detta en dag för kanske tio år sedan. För att ni ska komma i rätt stämning, börjar vi med att titta på en bild.

ljung

Hasse Alfredson och Martin Ljung.

Jag var på konferens på Rival på Mariatorget och vi hade precis lyssnat på en uppskattad talare som jag fann oerhört kass och irriterande. Pris hade han fått och dumma åsikter hade han och alla i publiken bara hurrade, applåderade och skrattade. (Förmodligen var jag avundsjuk.)

Under pausen stod jag i foajén och surade, vilket en gammal NE-kollega såg, så hon kom fram till mig för att prata lite och pigga upp mig. Vi fnittrade efter en liten stund och jag blev på väldigt mycket bättre humör. Plötsligt såg jag en f.d. NE-skribent inom ämnet kemi! Där! På Rival! Jag pekade på honom och sa högt:

– MEN! Är det inte Ragnar Ohlson som står där borta?
– Nämen han är ju död, sa min kollega.
– Men han rör ju på s…

Och där bröt vi ihop. Och har vi inte slutat skratta, så gör vi det fortfarande.


(Fingal Olsson kommer efter 2 min.)

{ 91 comments }

We all shout like band ’o pirates this day!

by Lotten Bergman on 19 september 2016

Jomen. Så är det. Ni vet. Hänna piratdagen idag, jå.

Och fantamig om inte norrbottniskan (såsom jag känner den) är vårt piratspråk! Ni vet, korthugget, mörkröstat och gärna brutalärligt samt enbent? Så:

poul_stroyer

 

heathermills

Ceci n’est pas une pirate. Det är Heather Mills.

En gång för länge sedan blev Julius Caesar tillfångatagen av dåtidens pirater. Han svor och domderade (sägs det) och var inte alls rädd eller respektfull (sägs det) utan hötte med näven och krävde att få bli ilandsatt.

– Och när ni har befriat mig kommer jag att korsfästa er hela bunten! ryade han, vilket man väl måste säga var dumdristigt eftersom piraterna kanske då inte skulle vilja frige honom.

Det måste ha varit den lite förvirrade Johnny Depp-sortens pirater.

errol-flynn-captain-blood_10x6

Eller kanske var de glada som Errol Flynn?

För de släppte Caesar, som höll sitt löfte och på några dagar letade upp piraterna och korsfäste dem hela bunten. (Sägs det.) Om Robert Louis Stevenson hade antecknat vad de sa till Caesar där de hängde, hade det förmodligen sett ut så här:

– Now, look you here, bloody Caesar, we’re within half a plank of death, and, what’s a long sight worse, of torture! Aaaarr!

Vårt rövarspråk har ju inte mycket med ”prata som en engelskspråkig pirat-språket”att göra, utan var mer som Kalle Blomkvists rövarspråk. Om Caesars pirater på ett anakronistiskt sätt hade varit vikingar som talade (sjö)rövarspråket, hade de sagt:

– Ohohoy hohelollol cocaesosaror! Sosloläpoppop noneror osossos sosnonälollola rorarora kokejojsosarorenon! Vovi hoharor onontot i sospopikokhohålolenon!

Men nu till sjörövarflaggan as we all know it:

jolly-roger

Jolly Roger!

Nu skulle man ju kunna tro att den kallas för ”Jolly Roger” eftersom det är ett välkänt faktum att franska pirater ju hade en röd flagga som de kallade ”jolie rogue” (fin och röd liksom).

redpirateflag

Den här flaggan betyder ”vi ska slåss till sista blodsdroppen”.

Men si … det är bara en skröna. Scientific American skriver inte kort, men korrekt om hur allt står till egentligen. Ni som istället vill fokusera på att under hela dagen skriva Arrr och matey samt ’tis, kan leka här i rövarspråksöversättningsavdelningen.

piratkvinna

Själv ska jag leta efter vettiga bilder på tjejpirater eftersom alla som jag hittills har hittat har för små kläder och inte särskilt foträta skor.

{ 32 comments }

Ryggskottet from heaven

by Lotten Bergman on 17 september 2016

Den i kommentatorsbåset flitige Skogsgurra och hans fru Hyttfogden satt förra helgen och försökte kombinera en konsertbiljett och en hotellövernattning med ett ovälkommet ryggskott.

Det gick tyvärr inte alls bra. Eller … det gick tack och lov inte alls bra. För ryggskottet fick naturligtvis prioriteras och resten ges bort. Men till vem?

Till mig och min djefla man!

Alltså tog vi två in på hotell, njöt av det strålande septembervädret, gick på konsert och åt hotellfrukost. Men när man bor på hotell finns det så rysligt mycket mer att berätta om än bara just boendet. (Hårstrån, finnar och små muggar.) Och när man går på konsert så finns det så mycket mer att berätta om än själva konserten. (Köer, muddring, gropar och stolsrader.)

Förlåt? Vasa? Åhå, ni vill ha bilder, säger ni? Okej!

Först checkade vi in på hotellet och jag konstaterade snabbt att …

hair1

… det inte var Guldlock som var i rummet senast. Exhibit 1.

hair2

Exhibit 2.

Jag tog bilderna här och trampade ner till receptionen. Utan någon som helst avsikt att gnälla, skälla eller kalla städarna oprofessionella.

– Hej, jag ska bara visa … hårstr…
– SÅ FÖRFÄRLIGT! NI FÅR ETT NYTT RUM MEDDETSAMMA!
– Oj, det behövs verkligen in…
– Snicksnack!

bed1

Några minuter senare lämnade vi vårt första rum så här …

bed2

… och flyttade in i vårt nya rum, som såg ut så här.

Min djefla man somnade bums, medan jag gick på huppegupptäcktsfärd i storstaden.

vilsepizza

Timrås pizzabil hade kört lite vilse.

arki1

Stadshuset drunknade i modern arkitektur.

arki2

Klara kyrka försvann bakom modern arkitektur. (Also known as ”S:ta Clara kyrka”.)

När det var dags för konserten på ”Stockholm Waterfront Congress Centre”, satt vi länge och tittade bredvid en stillastående, 200 meter lång kö. Klockan gick. Och gick. Insläppet komplicerades tydligen av att alla gäster skulle muddras och deras väskor undersökas noggrant. Förmodligen hade Baader–Meinhof sagt något dumt till nån säkerhetskännande, men när det fortfarande var en lång, ringlande kö när konserten egentligen skulle börja, släppte man på säkerheten.

14408833_10153728117596644_1831665772_n

Köööööööööööööööööööööö. (Vi satt bredvid och vilade. Köer behöver man ju inte stå i om man inte måste.)

Istället för en enda flaskhalsdörr, slogs plötsligt tre portar upp på en gång och ingen av oss muddrades och alla väskor fick vara hur misstänksamma misstänkta som helst – bara vi tog oss in i byggnaden snabbt. På blott ett par minuter stod tyvärr fem människor i klackskor på näsan i en liten grop strax före entrén.

grop

Där! Grop! Se upp! (Ja, jag har jympadojor till klänning. So sue me.)

Konsertlokalen var gigantisk och fullsatt (3 000 människor), som alla irrade runt i jakt på sina platser.

inga nummer

– Rad 26? Var är rad 26? Var är radnummermarkeringarna?

radnummer2

– Hallå, ursäkta, vilken rad sitter ni på och hur vet ni att ni gör det?

radnummerx

– Förlåt, va, ska jag titta ner? Var ner? Komma närmare? Ännu närmare? Jaha, men va… Ahaaa. Så … eh … diskret …

Konserten var en formidabel tidsresa. Jag hade ingen aning om att man idag kan försörja sig på att åka runt och lira 1920- och 30-talsmusik inför enorma folkmassor. Sångaren heter Max Raabe och de som lirar heter Palast-Orchester och allt var alldeles extraordinärt skickligt och på alla sätt fantastiskt. (Men man fick inte ta bilder.)

Och så kom då morgonen och hotellfrukosten, som var extremt fullsatt av halva Finland. Jag slog mig fram till teavdelningen, men hittade inga temuggar.

– Ursäkta, har ni temuggar?
– Ja, där.
– Men det är kaffekoppar?
– Ja. Och temuggar.
– Njae, jag skulle vilja ha en större. En mugg.
– Okej, jag hämtar en inne i köket!
– Åh! Tusen tack!

mugg_kopp

Hm. Temugg till vänster. Kaffekopp till höger.

temugg

Lösningen heter ”fil- och yoghurtskålsavdelningen”. Se! En tefilskål!

Tack, oooooh tack, Skogsgurra och Hyttfogden!

{ 51 comments }

Nytt skolämne: allmänbildning!

september 14, 2016

Nu ska vi fantisera och hjärnstorma lite. Jag och alla läsare här samt det nippriga kommentatorsbåset har härmed befordrats till utbildningsminister. Vi får då  63 000 kr i månaden, vilket glädjer oss. Det är fantastiskt mycket pengar, anser vi, och vi ska nu göra ett hästjobb och förändra skolan till det bättre. Och snabbt ska det gå! Ingen […]

Läs hela alltet →

Galenskap i hus och danssteg i film

september 11, 2016

Jag kom på en bra idé, som jag sedan förkastade när timmarna försvann i ett slukhål bestående av spackel, bits, Lidl, Ica, kycklingfiléer och en obegriplig läxa samt en lampskärm. (Jag hade tänkt fotografera och blogga om galenskapen i vårt hus och som den sista delen i ”sju 80-talslåtar på sju dagar” då associera till Our House med (tadaa) Madness.) […]

Läs hela alltet →

Jag hade kunnat ge min vänstra arm för att … ♬

september 10, 2016

… få resa i tiden. Men utan att stöka till i universums ordning eller påverka framtiden, störa Michael J. Fox eller för den delen rubba Einsteins cirklar. Jag skulle bara gå omkring och registrera och anteckna lite. På riktigt – jag skulle verkligen kuna offra en arm för att få känna hur det luktade i London 1848 […]

Läs hela alltet →

Den bästa låten i de värsta jeansen 1981

september 9, 2016

”I want to travel and take a trip on a journey” skrev jag i min ansökan om stipendium för att få åka till USA och gå på high school i ett år. Sedan satte jag igång att i min ansökan förklara att jag var fascinerad av synonymer, och att travel, trip och journey ju var just […]

Läs hela alltet →

Jag var sjukvårdsbiträde jag, trallala

september 8, 2016

Under sommarlovet mellan tvåan och trean på gymnasiet jobbade jag som sjukvårdsbiträde. Jag gick en tvådagarskurs och kunde sedan utan bekymmer dela ut medicin byta kläder på patienterna hjälpa patienterna på toa sjunga 30-talsörhängen på kommando hjälpa med all hygien som att raka, tvätta och byta blöjor mata gå ut och gå sitta på sängkanten […]

Läs hela alltet →

Modersmålsundervisning och trallala

september 7, 2016

Jag lyssnade på Språket i P1 (för si ja e så intellektäll) och fick höra en gymnasieelevs oro för att skriftspråket kanske håller på att försvinna. – Nejnejnej, säger expertisen, det gör det inte. Men så sa gymnasieeleven något som  jag ju själv mässar, vart jag mig i världen vänder. Hon sa: – Jag har inte […]

Läs hela alltet →